Hej!
Jag undrar vad ni har för erfarenheter av att adoptera med sjukdom?
Hur kört är det?
Jag har en kronisk sjukdom, som påverkar mitt liv ungefär lika mycket som diabetes. Jag måste ha koll på värden och medicin men mår för övrigt bra.
Vad har ni varit med om?
/Bettan
Kolla med kommunens adoptionsutredare....
De flesta länder har ställt högre krav på hälsa de senaste åren, än vad de gjorde förr. För några länder är det kört direkt oberoende av vilken kronisk sjukdom det är fråga om, och oberoende av prognosen. Vissa andra är inte så noga med alla sjukdomar.
Det viktigaste är att man har ett positivt utlåtande från sin specialistläkare, dvs. ett som talar om att man har inga stora hinder att ta hand om ett barn i vardagan, och att man inte kan påstå att man pga sin sjukdom skulle ha en kortare livslängd än förväntat. Och att skudomen med största sannolikhet kommer att hållas stabil i den närmaste framtiden.
Jag har själv en reumatisk sjukdom, som inte var ett hinder, eller ens en större fråga, vid vår första adoption 2006. Nu med andra barnet (2009) ville vår organisation kolla med landet i fråga om vi fortfarande godkänns (de har stärkt kraven, sjukdomen är oförändrad) innan vi började samla papper, och det gjorde vi.
Kolla på de olika länders krav angående hälsa, och ring till organisationerna om mera information. De kommer förmodligen att säga att de kan inte ge nåt besked utan medgivande, men lite riktlinjer bör de kunna ge.
Jag tror det beror på vilken sjukdom det gäller. Vissa länder, tex Kina, listar tydligt vilka sjukdomar de godkänner och inte godkänner. Till andra länder kan organisationerna skicka en förfrågan. Men först och främst gäller det att få ett svenskt medgivande. Lycka till!
Vet ni hur det är med astma? Jag har astma, men det påverkar mig nästan inte alls.