Första behandlingen efter första besöket hos ferten

Om hur första besöket hos ferten har varit för er?

Det vara bara prat med b.m och en massa frågor.

- Vad ni har fått för svar efter gyn undersökningen om vilken typ av ungefärlig behandling ni skulle behandlas med (om ni fick veta samma dag) eller?  Om inte, vad hände sen då?

Efter bara en gynundersökning vet man aldrig om man är fertil eller inte. Krävs blodprover och spermaprov för att få veta.

- När ni fått reda på det, hur gick det för er sen?

Vi fick som många andra diagnosen oförklarligt infertila,men det tog 10 månader och en operation för att komma så långt. Vi var för gamla för gratis IVF så de rekommenderade ingenting. Vi bokade själva tid för IVF privat och på den vägen är det-ännu drygt två år senare.

Tack, behövde bara veta. För alla upplever olika och får olika intryck det också. För mig kan jag svara på dessa frågorna ev. nästa vecka då jag besöker ferten för första gången. Givetvis jämför jag inte utan det handlar mest av ren nyfikenhet.

Så det krävs några undersökningar tills man vet det "riktiga" svaret. Blodprov och spermaprov. På första besöket lämnar man inte spermaprov utan vid nästa tillfälle, eller? Tänkte på man lämnar ju in blodprov samma dag på första besöket..? Har fått kallelse om hur det går på första dagen men ibland undrar jag varför man inte lämnar in spermaprov samma dag då man lämnar in blodprov?

Det låter ju trist att ni inte fick gratis ivf utan ni fick börja med det privata. Men hoppas det håller på att hända lite nu trots det gått många månder. Vet att man kan ha en sådan olidlig väntan, men två år? Har det uppkommit hinder eller? :(  Du behöver självfallet inte svara på frågan om du inte känner för det. :)

Du får ta blodprov dag 3 och 21 vilket sällan sammanfaller med just den dag man är på samtal. Spermaprov får man remiss på så det kan inte heller lämnas första gången. Görs inte på alla sjukhus heller. Vissa kvinnor får göra äggledarspolning om inga andra fel hittas och då drar utredningen iväg ännu mer och om man som jag misslyckas med spolningen och måste opereras för att kolla om det finns passage går det ännu mer tid. De vanligaste felen är dock ingen äl eller dåliga spermier så många får svar redan efter de proverna.

Att vi är inne på över två år med IVF beror på alla misslyckade behandlingar och att jag blev gravid en gång,men fick MA. Har gjort 7 IVF:er,men bara 5 äggplock och endast ynka 2 insättningar. Mellan varven har jag också blivit spontant gravid,men bara fått tidiga missfall. Får medicin mot missfall numer.

Vi tog själva kontakt med en privat IVF kliniken eftersom jag inte riktigt tyckte om bemötandet på sjukhusets IVF klinik. Vi blev väl bemötta och nu väntar jag på att påbörja mina injektioner.

Efter att vi bokat en tid fick vi komma dit och prata lite där dem ställer lite sjukdoms frågor, tidigare graviditeter/missfall/abortet. m.m.
Sedan (samma dag) gjorde vi ultraljud och kollade äggblåsorna som var väldigt bra.
Vi väntade sedan ca 2 månader (eftersom vi fick gratis IVF och måste ha bott tillsammans i 2 år). Blev godkända och fick då en ny tid för typ ett informations möte med andra par där man går igenom allt och ställer frågor och så, (väldigt intressant).
Har fått hem recept och börjat på folsyra. Nu väntar vi bara på mensen så att jag kan påbörja mina injektioner. Har fortfarande en lång väg kvar....

Den dagen jag besöker ferten så är det dag 22 för min del, men som du säger så görs det inte på alla sjukhus, så vet man ju inte om det görs på "min".
Så man måste ha remiss på det, när det gäller spermaprov, okej...
Ja, det är ju så mycket man inte kan veta i förväg, såsom äggledarspolning - om det inte går så ev op etc, blodprov på dag 3 och 21 m.m.

Så det är mest vanligt att man inte har någon äl eller har dåliga spermier... Tack för att du kunde ta din tid och berätta lite en del!

Ni har verkligen gått igenom så mycket, vilket alla givetvis inte önskar att vara med om det, och nu är det bara att hoppas att du slipper missfall igen framöver då du nu tar medicin mot misfall..  Hur länge ska man äta medicinen om man har en bestämd tid på det? Håller tummarna att det ska gå bra för er vid nästa graviditet!

Jag tycker du ska läsa mer här ifall du inte redan vet om sidan:
www.fertilitetsguiden.nu

Där står allt man behöver veta om fel,orsaker och hjälp. Önskar stort lycka till med allt!

Vi orkar kämpa vidare även om det är tungt. Levaxin får jag äta hela livet,Trombyl minst till v.20,progesteron till v.12 och Fragmin vet jag faktiskt inte. Enda jag inte hunnit prova än,men sprutor är jag van så det är inget jag gruvar mig för.

Väldigt tråkigt att ni inte fick bra bemötande på sjukhusets IVF klinik! Så ska det inte vara alls! :( Önskar att alla borde vara medvetna vad vi går igenom och att vad för bemötande vi behöver! Jag fick själv direkt dålig bemötande på kvinnokliniken förra året då jag bad om en tid hos dem efter att jag har haft ont i ett tag. Läkaren var själv försenad och vart på dålig humör vilket påverkade bemötandet att jag blev irriterad och sade ifrån om att denne borde tänka på patienternas bästa och att hur bemötande ska vara. Usch! Men som tur behöver jag förhoppningsvis inte åka dit igen... Annars är det bara byta läkare.

Men skönt att det inte är så överallt, och att ni nu fått bra bemötande på privat klinik... Hoppas du får mens snart så att du kan börja med injektioner så långa vägen inte behöver vara ännu längre!

Tack så mycket. Ja jag väntar ju mensen om 2 veckor ungefär så kan inte göra annat än att vänta och försöka att inte tänka på det så mycket. vilket vi alla vet är jätte svårt..

Ja, väntan är olidlig, tyvärr, och det gillar jag inte heller att ha det så, men som du säger, är det inget vi kan göra nåt åt det... :( Men när den väl kommer så är det ett steg framåt! :)

Tack för länken!! :)

Ja, det är bara att kämpa på vidare trots det är tungt. När man nått målen så vet man vad man klarat igenom och det ger ett styrka på något sätt!

4 mediciner att tänka på, men du tänker säkert inte på det då du är van vid det? :)

Sprutor, jag klarar av sprutor men aldrig gjort det på mig själv, så vet jag inte hur jag kommer reagera OM det nu ska hända mig någon gång framöver... usch, ryser av tanken :)

Den sajten är jättebra!

När man väl får barn kommer väl allt vara värt det och sorgen glömd,men vägen dit borde inte få vara så här tung.

Medicinerna är ju bara två om dagen plus en proggis efter äl så det är inte så svårt ha koll på. Sprutorna har jag aldrig hunnit börja med-får missfall så tidigt. Jag gruvade mig inte så värst för sprutorna eftersom jag fick allergisprutor i 10 år som barn,men visst,de är inte skitkul att ta.

Ja, har kollat sidan och ja, tycker sidan är jättebra! Bra information bland annat. Återigen tack för länken! :)

Nej, det kan jag hålla med om, att vägen dit borde inte vara så tung. Man önskar alltid att det inte ska vara så.

Ang. medicinerna, jaha, så det är inte så mycket att tänka på faktiskt.. Som tur är. :)
Så du får börja med sputorna lite senare eller tills läkaren säger det är dags? Hoppas denna gången ska gå bra för dig!

Här är det nog värsta långsammaste dagen idag för mig (ev imorgon med), nu när det närmar sig till tisdag den 18e maj då vi ska till ferten för utredning och det känns väldigt nervöst!

Du behöver inte vara så nervös. Jag var också väldigt nervös och alla tankar på vad dem skulle fråga eller säga eller kanske tycka. Men det gick jätte bra när vi väl satte oss ner och började prata så kände jag att dem verkligen ville hjälpa mig och att jag inte var en börda. Kändes så skönt efteråt när man gick därifrån. =)

Det känns skönt att höra då det lugnar mig något :) Tack för att du tog din tid och berättade det här :) Ja, jag har tankar på vad dem ska fråga, säga eller tycka. Visst har man hört lite om hur det är och så, men hur dom eller jag ska bete mig är ju visserligen annorlunda. Det är ju något jag får uppleva det själv. Det är det som gör mig lite nervös, hehe. :)

Jag ska börja med sprutorna när jag testat plus,men sist blev det inget plus trots 25 dar efter konstaterad äl!! Får se vad som händer nästa gång.

Det är inget att vara nervös för en utredning Man får ju äntligen svar. Även om det blir som för oss att inga fel hittas känns det bra att ha kollat upp sig. Och hittas nåt fel finns det hjälp. De flesta får barn till slut på nåt sätt!

Hoppas nästa gång blir bättre! Men som du säger, De flesta får barn till slut på nåt sätt! :)

Nej, egentligen bör jag inte vara nervös och man får ju svar. Men det som gör mig nervös är att... jag kanske får veta att det är MER än bara endometrios som jag har. Självklart är det skönt att veta men... bara det inte tynger ner mig! När jag fick reda på att jag har endometrios tyngde det mig verkligen... :( Men nu när man är mentalt föreberedd på något sätt så bör det nog inte vara lika tungt nästa gång om det är mer än bara endo. :) Förhoppningsvis :) Inatt drömde jag jättekonstigt om gyn.besöket, haha... Att jag inte hade någon slemhinna eller slida alls, haha. Förstår inte hur det kommer sig men men.. :)

Det går bli fri från endo. också-det blev jag efter operation och medicin ett halvår. Kollade upp mig 14 år senare och det fanns ingen aktiv endo. Jga drömde också knäppt igår natt. En gynprofessor som sa att alla får ju 2-3 missfall per månad så vad gnäller du för!?

Idag gick det bra på första besöket. Läkaren var tillmötesgående och trevlig. Skönt att bli bemött så där. Undersökte mig och allt såg bra ut därnere, puhhh. Men att han inte kunde hitta vänstra äggstocken alls skojade han om att den låg gömd, hehe.... Opererades på vänstra äggstocken förra året, då det fanns cysta på den, men de tog bara cystan och självklart blir det ju så att kanske en liten del av äggstocken följde med, så man har en mindre äggstock än på högra. Så lite svårare att hitta den kanske, men men, så var det inte för några månader sen... Bara den inte har krympts, hehe nej då. Men ska undersökas igen framöver. Så vi blev godkända för ivf och ska ske i slutet av augusti / början av september efter deras semester då dom förmodligen har stängt hela sommaren.

Haha, vilken dröm du haft då, skulle bli knäckt om det var så i verkligheten att läkaren sa så där, usch!