• Eken24

    Hur orkar man?

    Jag och min sambo tillhör en i raden som inte kunnat få barn. Vi har försökt i ganska precis tre år och vi känner oss oroliga. Jag är sjukhusrädd och har dragit mig för att söka hjälp men för fem veckor sedan fick vi komma på besök och lämna prover. Vi väntar fortfarande på svar och ångesten är så stor! Jag är inte ung längre och känner mig stressad av tiden. Alla jobbiga tankar och att man har så svårt att se sig själv utan barn. Vi vet inget än mer än att jag har en cysta som ska bort som är hormonell och som förmodligen är orsaken till barnlösheten men som sagt har vi inte fått provsvar på om vi har ytterligare "fel".  Det värsta är ångesten över att alla andra runtomkring har babylycka. Jag orkar bara inte det. Jag är ju såklart glad för andra men ångesten är total när jag hör att en till i min närhet har blivit gravid. Det har gjort att jag undviker alla jag kan. Hela grejen får mig att känna mig så misslyckad.

    Finns det någon där ute som känner igen sig? Hur lång tid ska man behöva vänta på provsvaren? Någon där ute som haft en hormonell cysta som fått barn efter operation?

    KRAM!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-05-16 19:35
    Nu har vi fått besked om proven och till vår stora glädje fanns det inget att anmärka på där. Jag är så tacksam! Från att mitt hopp har varit i botten efter tre års försök så känns det nu bättre. Kanske finns ett hopp nu? Nu väntar operation och sedan behandling och kanske får vi ytterligare svar på hur äggledare och annat ser ut när operationen är över. Det går sakta, men framåt. Tack å lov!

  • Svar på tråden Hur orkar man?
  • Isaan

    Det finns många här på FL som känner precis som du. Du är definitivt inte ensam.

    Du är en bit på väg genom att du nu tagit det första steget jättebra !! Om cystan försvinner försvinner ju också hormonerna som stör. Sannolikt borde det gå bra att bli gravid efteråt.

    Det är en berg och dalbana och det kommer alltid finnas nära vänner som blir gravida till höger och vänster bara killen skakar sina kalsonger. Det kommer alltid finnas människor som inte förstår hur det är att kämpa för att bli gravid och det kommer alltid finnas de som kommer med kommentarer som t.ex att det är bara att slappna av lite. 

    Er tur kommer även om det kan ta flera år du måste ha tålamod. Försök ta en liten bit itaget. Här på FL finns människor som kan stötta dig genom det svåra. Hitta en bra tråd att hänga i det gör jag.

    Blodprover tar inte lång tid. Ring barnmorskan och fråga.

    Kämpa på gör något som ni tycker är roligt. Umgås med dem ni mår bra av att umgås med.

    Stor kram

  • Eken24

    Tack Isaan för dina kloka ord!

    Man känner sig verkligen ensammast i världen ibland. Vi har väntat 5 veckor på våra provsvar, jag har ringt som en galning och jagat på men vi får inte veta vad proverna säger. Ingen vill ringa upp oss.  Det känns verkligen stressande eftersom vi såklart är oroliga för att det finns ytterligare problem som hindrar oss att få barn.

    TUR att familjeliv finns! Jag är ny här och har aldrig insett hur många som jobbar på som vi och som har det jättejobbigt. Det är verkligen nyttigt att ta del av.

    Stor KRAM till dig!!

  • volvofru

    Hej!
    Tyvärr är min erfarenhet inom sjukvården inte så positiv. Vill man något måste man jaga dvs ringa och mejla konstant. De har slarvat bort provsvar, glömt skicka remisser dubbelbokat besök osv. Men till slut fattar de, så ge inte upp!

    Tragiskt men sant så försöker jag oxå undvika gravida och småbarnsföräldrar. Nu saknar jag dock mina gamla vänner som fått barn de sista åren. Klart att de har fullt upp men jag är ändå förvånad hur lätt man kommer ifrån varandra. När jag sen har valt att inte berätta vårt dilemma är det ju omöjligt för dem att veta varför jag inte orkar hålla kontakten. Så mitt råd till dig, försök behåll dina nära vänner... även om du bara skickar ett sms på deras födelsedag!

    Suck, sorry, tänkte försöka peppa dig...men mitt humör påverkade vad mina fingrar skrev.

    Viktigast, ta hand om varandra! Lycka till!
    Kram

     

  • Troll

    Hej.
    Jag kan absolut känna igen mig i det ni skriver. Vissa dagar vill jag gå omvägar om jag möter en gravid kvinna och blir ledsen när jag går förbi barnavdelningen i klädaffären... Vi har berättat för våra närmaste vilket jag tycker har hjälpt mycket, vi slipper frågor som "är det inte dags för er att skaffa barn". Jag håller med "volvofru", försök behålla nära vänner! Lycka till allihopa, kram kram

  • arold

    Kämpa på tjejer!. Efter 4 års försök, 1 mf och sex ivf behandlingar har vi lyckats plussat.  Är nu i vecka 10Glad.

  • Mery 26

    För oss berättade vi för de som stod oss riktigt nära. Så de kunde ge oss positiv energi. Vi kämpade i 3 år utan något resultat. Men så fort vi ringde till privat gyn. fick vi hjälp direkt. Tog oss ca 6 månader innan jag blev gravid genom insem. och pergo tabletter.
    Och nu försöker vi även med syskon på samma sätt som innan.
    Lycka till! Ge inte upp hoppet det kommer att bli er tur en dag.

  • Granathjönsson

    hejsan
    tänkte hoppa in här om deär okej

    vi har oxå försökt i över 3 år och har fått 8 mf..

    har en svag livmoder som inte håller foster....
     

    jobbigt med cysta och eran barnlöshet hoppåas de löser sig förr er

  • milou67

    hur orkar man? jag vet att du kommer att orka..du kommer kämpa tills du får barn. Vi kvinnor har en inbyggd styrka som kommer att driva dig till ny styrka.
    Jag har kämpat i många många år. Är nu 43 , har gjort 9 ivf försök och är nu på mitt andra Äd försök. Ännu har vi inte lyckats inte ens bli gravid. Men för varje misslyckats försök lägger jag mig ner o bara vill dö..men efter några dagar så är det något som driver mig att komma igen och leta nya alternativ och nya metoder och till slut skall jag lyckas precis som alla andra som går med magarna i vädret o gör oss ledsna.. Jag tänker gå med min stora mage och vara super stolt. Det viktigaste för oss barnlösa är att försöka tänka ut nya alternativ, och att tänka positivt. Du kommer att klara detta precis som oss andra. kram o lycka till


    så länge jag andas så hoppas jag...
Svar på tråden Hur orkar man?