Jag tycker att du har fått ett ganska märkligt svar av din barnmorska.
Vet många som lider stor skräck för deras kommande förlossning som har fått massvis med hjälp.
Och jag tycker verkligen att det du gick igenom under din förra förlossning gör dig berättigad till mer stöd och hjälp.
Även om hjälpen inte handlar om att du får ett snitt bevilljat så måste du absolut få mer stöd. Då du dessutom precis som du säger har stööre risk för att spricka denna gång så känns det ännu mer befogat.
Prata med din barnmorska igen och stå på dig.
Annars ber du att få komma i kontakt med mödravårdens kurator, dom brukar kunna vara till hjälp med liknande frågor.
Jag ville väldigt gärna bli igångsatt. Inte på grund av rädsla. Men av stress och oro.
Miin pappa gick bort en månad innan beräknad förlossning och begravningen var planerad två dagar innan BF.
Jag var helt utom mig av oro för att jag skulle missa begravningen och mådde riktigt dåligt över det. Helt plötsligt kände jag ingen längtan efter förlossningen och kände mig nästan arg över hela situationen. jag kunde inte njuta av min graviditet. Och samtidigt var jag livrädd för att mitt mående påverkade bebisen i magen.
Min barnmorska förstod visserligen mig men det var kuratorn som verkligen hjälpte mig. Hon tog kontakten med förlossningen, berättade min situation osv.
Jag blev inbokad på en kontroll för att kontrolera hur pass mogen jag var. Men jag fick inte tid förrän dagen innan begravningen. Och då kände jag att det kunde kvitta. Då ville jag ju absolut inte bli igångsatt så jag hoppas det och hoppades istället innerligt att jag skulle klara mi.
Och det gjorde jag. Precis. dagen efter begravningen satte värkarna igång och jag fick min son på BF.
Det verkar vara så otroligt olika från stad till stad hur dom ställer sig till både igångsätningar eller snitt.
Så jag tycker det är en svår fråga att svara på.
Men jag tycker absolut att du ska ta upp detta på allvar med din barnmorska. Om inte annat så kontaktar du förlossningen själv och berättar hur det ligger till. Eller också så ber du att få tala med någon annan läkare/barnmorska.
