spricka lika mycket igen?

Jag hade en snabb första förlossning av andra orsaker och krystade dessutom helt fel. Sprack rätt mycket både inuti och utanpå. Till andra förlossningen lärde jag mig psykoprofylax och några enkla grundregler för krystning (bl a att inte krysta förrän bm gett klartecken). Jag sprack ingenting ...

www.familjeliv.se/Forum-3-149/m49927324.html
Tipsar om den här tråden.

Jag hann inte var med, för direkt när hinnorna togs fick jag börja med lustgas för värkarna var såå intensiva och kom nonstop hela tiden. Var i dimmornas värld och tuppade av några ggr under dessa 2h så hann aldrig vara med eller ens andas på rätt sätt..

Det var en jädra tur att tjejen var liten (2,6kg) för fick bara en lätt yttre bristning vid ena blygdläppen.

Däremot känner jag vid samlag att jag är mycket trängre numera, kommer det att påverka?

Bm jag har pratat lite med säger att det inte är någon fara om förlossningsförloppet sker normalt, för då hinner slidan töja ut sig. Men riskerar jag igångsättning igen finns ju risk för samma..

Jag hade en hemsk första förlossning= tre dygn av värkarbete. Sprack invändigt och blev klippt, sonen andades inte och var tvungen att komma ut fort. Vikten var 4320

Förlossning nr 2 = helt underbar = 6 h värk arbete; Ingen bristning alls och sonen vägde då 4435.

Blir verkligen lättad av din berättelse!
Min tjej skulle ut fort också, hennes hjärtljud gick ned så enl både läkare och barnmorska var det bara att "trycka på", därav jag gick sönder.

var du orolig inför andra förlossningen?
Hur hanterade du isf de känslorna?

Om jag säger att jag inte var orolig inför andra förlossningen så ljuger jag. Skräcken att bli klipt fanns där, att barnet inte skulle andas eller att de skulle tömma urinblåsan (vilket de gjorde under första förlossningen då jag inte hade någon känsel efter epiduralen). Har dock inte hört någon annan haft problem med detta, men jag tror att det blev lite psykiskt hos mig. Hade hört att man kunde få svårigheter att tömma blåsan...och självklart fick jag det..

Jag åkte in på morgon kvisten vid 5 tiden pga att jag svimmade i samband med toabesök...dock oklart varför jag svimmade (antagligen lågt blodtryck). Men mådde dock jätte bra i övrigt. Väl inne så var jag öppen 6 cm, kände dock inte värkarna speciellt mycket. Jag kände att jag inte hade "tid" att föda barn just "nu" eftersom äldsta pojken knapt 2 år låg och sov och det blev akut med barnvakt. Jag fick åka ambulans och sambon fixa med barnvakt. Kanske var det så att jag intalade mig att det inte var dags ännu?

BM erbjöd att de skulle sätta epidural, men jag såg det onödigt eftersom jag inte kände av värkarna (lite rädd kanske efter första förlossningen) Kan nog inte sätta fingret på hur jag klarade av känslorna, men under själva öppningsskedet så gjorde jag helt tvärtemot vad BM sa. Jag låg och vilade hela tiden och fokuserade på att andas lugnt när värkarde sedan blev starkare. Denna förlossning så tog jag själv kommandot och styrde över dem (BM). Under första förlossningen var jag utlämmnad och de pratade över huvudet på mig och rentutsagt tvingade mig till saker.