Jag vill bara säga att det är jag som är mamman, & det är pappan som är boendeföräldern.
Jag betalar barnomsorg hos mig, eftersom vi har den utomordentligt bra lösningen att ha två dagis. Jag var lite ironisk där för jag vet själv och vet att andra har många åsikter om det å jag kan tyvärr inte göra på annat sätt just idag å det fungerar faktiskt bra.
Jag betalade varje försäkring tidigare, även när vi separerat. När jag flyttade så delade vi å betalade varannan gång, den vanliga person-& olycksfallsförsäkringen kommer två gånger per år. Men när min advokat sa åt mig att det skulle jag inte alls göra utan pappan är den som har alla bidragen så då ska han betala sådana avgifter, för det är det som bidragen är till för. Vill jag hålla med kläder hos mig så får jag stå för det annars så ska boendeföräldern skicka med kläder när barnet vistas hos umgängesföräldern. Ja det var det jag fick sagt till mig. Men eftersom det är långa avstånd så försöker vi minimera packningen så jag har givetvis kläder hos mig åxå. Sen är kläderna alltid sunkiga och ofta otvättat av det som kommer med i väskan å jag orkar inte med att klaga på det mer så jag håller med fräscha kläder själv.
Jag betala 1273:-
Vi delar på resorna lika mellan oss, sen får vi ju avgöra själv aom vi lägger pengar på bensin, buss, tåg eller flyg.
Ja jag vet att barn inte är gratis. Men om vi hade haft 50/50 så hade vi ju delat på alla kostnader, nästan allt. När vi separerade krävde pappan halva barnbidraget för att det var hans rätt men ni ska inte tro att han bidrog särskillt mycket till kläder eller annat då inte. Det var bara jag som köpte nytt. Jo hans mamma kunde väl sticka till med en tröja eller ett par byxor nån gång ibland.
Men det spelar ju ingen roll längre, livet blir inte som man tänkt sig å ja jag vet att han bara vill ha mer pengar av mig, för att jag ska betala för att det var jag som lämnade han. Förresten så fick han ta en sommarstuga med skog å en tomt vid separationen, jag tog våra gamla möbler. Sommarstugan å skogen sålde han med vinst ett år efter separationen, tomten styckade han av å sålde ena delen. Han hotade med att jag INTE fick ta barnet ifrån han när vi separerade å krävde vv fast barnet var bara 2 år ....jag var så j*a dum å gick med på allt för att hålla någorlunda god nivå. Vad fick jag?? Han vann rättstvisten som handlade om boendet för barnet, vi fick inte ens komma till huvudförhandling i rätten, vilket jag kan tycka är märkligt. I socialutredingen så står det klart å tydligt att jag hade fördelen rent familjemässigt, stabilitet osv, medans hans familj hade vissa bitar att jobba på & med lösningar på problemen. Ska dom ens komma med konkreta lösningar på vad man ska göra för att lösa problem i en utredningshandling?? Nej. Men ändå gick domaren enbart på utredningen där man sa att barnet skulle bo kvar på den ort där det är fött. Man ville inte heller utöka umgänget under tiden fram till skolan för det var onödigt att barnet skulle vänja sig vid mamman under så kort tid innan skolan för att då behöva vänja sig av med mamman..... visst låter det proffsigt?Nu kommer jag att flytta tillbaka då barnet börjar skolan till hösten. Frågan är bara hur han ska manipulera mig då?? Han vann tvisten men jag vann dotterns eviga kärlek. Å jag är inte bitter längre.
Natti natt
