Jag undrar lite över hur ni gör som har prematura bebisar på NEO nu och syskon hemma?
Syskon får ju inte komma in, hur gör ni med dem?
Jag saknar mina små tjejer där hemma som en tok! Varje dag här är en kamp, vill ju vara på båda ställen samtidigt, men man är ju inte klonad, så det går ju inte så bra... 
Hur gör ni??
kanske vi kan följas åt och stötta varandra?
www.mybabydolls.blogg.se
Kan du inte åka hem på en permis då?
Vad tråkigt att syskonen inte får vara med. är det besöksförbuden som gäller eller har ni inte fått familjerum? (om ert sjukhus har det dvs)
Min dotter (vid tillfället var hon 6½) bodde med oss hela vårdtiden (4 månader) nu var hon förvisso ganska stor och gfick gå på lekterapin som sjukhuset hade några timmar om dagen.
När vi fick hemsjukvård så började hon i sin förskoleklass igen.
Det är en tuff tid ni går igenom, även för syskonen. Jag tror du ska försöka gå på känsla och ge alla dina barn det du kan. Stressa inte utan ta det som det kommer.
Hur gamla är dom?
Kämpa på, och ta hand om dig!
Vi åkte fram och tillbaka (de har bara övernattningsrum för de som amningstränar även på natten) så storebror fick vara på dagis och sen åkte en av oss hem (vi alternerade) och hämtade honom och hade "vardag" på eftermiddag och kväll. Den andra kom hem efter sonens läggdags, men fick sova hemma.
I efterhand är jag väldigt glad att vi sov hemma (hade bara 4,5 mil till sjkh) och fick lite "normalt" liv mitt i allt.
Tack för alla era svar!
Jag har två flickor- en på 9 månader, och den andra är 22 månader.
Vi ligger på neo nu, och dom vill att någon ska vara här, men kanske en natt får man sova hemma. Men sen när vi flyttar till samvård så MÅSTE någon av oss vara där hela tiden, och dit får inte barnen komma in. Detta NEO avdelning har bara funnits i 1 månad och har kommit med nya regler pga. all infektions risk. (Huddinge sjukhus)
Känns jätte jobbigt för mig, och jag är rädd varje kväll som kommer, för saknaden är så stor då... Jag vill hem till mina tjejer och min man, samtidigt som jag behövs här... Hur ska jag göra? 
Mina flickor saknar mig jätte mycket också... Dom har aldrig varit ifrån mig, dom är jätte mammiga... och dom förstår ju inte...
Vet inte hur jag ska klara av detta faktiskt... samtidigt som jag försöker vara stark, för allas skull.
www.mybabydolls.blogg.se
Vi låg på neo i 7 veckor i vintras med våra tvillingpojkar, hemma hade vi vår dotter (som blir 3 år på söndag). Under 1,5 vecka var jag dessutom tvungen att åka till Uppsala med den ena tvillingen och då var det riktigt jobbigt. Vi var ju bara två föräldrar med barn på tre ställen.
Väl tillbaka på hemsjukhuset så växlades jag och min man. Jag kanske sov 2 nätter och sen åkte jag hem. Då fick min man sova den natten. Jag ville nämligen att det alltid skulle vara någon av oss där.
Om det inte fanns mjölk från mig då så fick killarna ersättning (min mjölk räckte nämligen iaf inte). Så den dagen jag var hemma så pumpade jag och tog med mig till sjukhuset nästkommande dag.
ÄVen om det var några jobbiga veckor så tyckte jag ändå att det gick rätt bra. Det gäller att försöka se framåt, lyfta blicken och tänka på att detta handlar om några ynka veckor av ens liv. Jag vet att det är svårt, men jag försökte verkligen tänka framåt och det gjorde det lättare för mig.
Lycka till!
När Elias låg på neo så turades vi om jag och min man att vara på sjukhuset. Här i Gbg fanns inte plats för föräldrarna att vara kvar på sjukhuset så vi turades om så att en tog morgon och fram till middagstid på sjukhuset och åkte sedan hem. Vi åt middag tillsammans med barnen hemma och då de gick och la sig vid halv åtta så åkte den andra föräldern upp till sjukhuset och stannade till sent. Den föräldern som hade kvälls passet ena dagen hade morgonpasset dagen efter.
Sedan när Elias började amningsträna så flyttade jag till sjukhuset och maken var hemma med de andra barnen. Han kom upp ibland och hälsade på oss men denna perioden var vi mycket ifrån varandra. En tuff period var det men nu med blicken i backspegeln så var det ju ett par tre veckor och sedan var det över. Vad ska man göra?! Man kan ju inte dela på sig.
Se det som en investering i barnens relationer till sin pappa och inte bara att "jag är inte där". Hos oss har deras relation verkligen fått ett skutt framåt sedan neotiden och det är en av de saker som varit positiva med upplevelsen förutom Elias då
Jag åkte hem några timmar då och då för att umgås med min son. Det är en supertuff tid men tids nog är man hemma igen men tiden på neo går väldigt långsamt.
Den tiden vi var borta sondades liten fullt mål och helamning kom vi inte igång med förrän vi kom hem och då får jag ju träffa storebror hela tiden.
Vi låg inne på neo för 2:a ggr och blev utskrivna i måndags. Jag hade hf och låg själv inne i 2v innan det blev förlossning. Då hade maken dragit på sej en luftrörskatarr och fick bara vara med på förlossningen och sedan åka hem 9 mil till vår treårige son.
Drygt en vecka fick jag klara mej själv på neo utan både maken och sonen(som aldrig varit utan mamma mer än någon natt+de 2v jag låg inne innan dottern föddes). Detta gjorde att han har fått en mycket bättre kontakt med sin pappa. Innan var det nästan bara mamma som dög i alla lägen. Detta gjorde att det blev lättare när vi änligen kom hem på hemsjukvård efter 3,5v på neo då jag kunde ägna all den tid jag behövde till dottern. Försök att se det som en begränsad tid som är kort om man jämför med resten av livet. Hoppas att det kan komma något positivt ur detta om det nu är så att döttrarna är väldigt mammiga. Låt dem få bli lite pappiga istället! Lycka till!
Tack för alla era svar!
3 Busfrön- Sen när vi flyttas till familjerummet MÅSTE någon av oss vara där 24/7, då är det lite att ussla på 
Vi får helt enkelt turas om Såklart vill man inte att barnen ska drabbas av virus och man vet ju att dem tänker på dessa små barns bästa.
Men det känns ändå i mamma hjärtat...
Men som ni sa- Det är bara under en kort period, och jag vet att flickorna har det bra med sin pappa! Kanske dom kommer varandra närmare också
ohh jag förstår dig, hade jätte svårt med tiden på neo, och såg knapt min älsta son (2år). jag var inskriven en vecka på spec-BB sedan fick jag pendla varge dag till neo, och det var oftast innan grabben vakna, och kom hem då han sov. min man jobbade första tiden, men tog över så ofta han kunde och då försökte jag vara hemma med stora killen, jag tror att under tiden som lillen låg på neo så var stora killen med inne 2 gånger och fick kika på sin lillebror, sedan så kom varningarna för svininfluensan och då blev det tabu för alla, endast mamma o pappa fick gå in,, tror att det är kvar i och med att det är RS-tider, men ibland om dom har föräldra rum så kan syskonet följa med dit in. min man brukade ha med grabben in dit medans jag satt känguru med lilla killen... det var jobbigt, men allt lönar sig till slut... vi fick hemsjukvård efter 3månader på neonatal, då fick vi hem honnom med syrgas och sond, allt för att underlätta,
många många styrke kramar, det skall nog allt gå bra för dig och barnen,,,
Hej jag känner verkligen igen mig... Jag låg inlagd på spec-bb i ca 3veckor innan och fick då träffa min tjej på 4år ca 3ggr pga alla förbud... Var hemskt att vara utan henne och sen när väl lilla tösen kom så börja jag sova hemma och pendlade varje dag.. Pumpade en massa och vissa nätter sov jag kvar... Min sambo var alltid hemma och som med den stora och kom in till neo under dagen... Vi hade rum på neo Gbg som vi fick använda när vi ville ... Både på dagen och natten...