sista samtalet..

Jag har inte pratat med någon "terapitant" så jag kanske inte kan besvara frågan, men å andra sidan kan jag användas i avskräckande exempel.
Min första vaginala förlossning var hemsk så inför den andra började vi prata om KS. Jag stod dock inte på mig utan trodde någonstans, pga. deras övertalningsprat, att den andra gången skulle gå bra. Den blev lika hemsk!
Nu väntar jag min tredje fastän jag är livrädd och aldrig kommer att sätta min fot i en förlossningssal igen - har sagt att jag vill ha KS utan diskussion. Så jag står snart där du står. Stå på dig! Man kan bara själv känna vad som är rätt för en själv, det kan inte terapitanten. De är bra på att manipulera därför att det är bekvämare för dom med vaginal förlossning. Tänk på att det är du som ska ha en bra förlossning - inte dom!
(Sedan är det hemskt att de nedvärderar KS så hemskt som är en rättighet här i Sverige)

Jag fick tips av läkaren som remitterat mig att skriva ned allt jag känner, tänker och hur jag resonerar. På så sätt ska ett bra samtal fås där det framgår klart och tydlig var jag står. Hon menade på att det är bäst för såväl min egen som för personalens skull -då vet alla hur läget är och man kan jobba utifrån det.

Att hon sa så kan bero på att hon diskuterade min rädsla och kom med sedvanliga invändningar -och när jag då backade tillbaka och drog hela processen som jag själv bearbetat och hon verkligen FÖRSTOD mig, ja då var det inget snack om saken. Därför ville hon att jag skulle skriva ned allt så det framgick lika tydligt vid det "riktiga" mötet på spec-MV. Jag tycker det låter som en god idè, men jag ska inte dit förrän den 13:e april så jag vet ju ännu inte hur det kommer å sluta Wish me good luck så önskar jag dig detsamma!