Kan dom neka mig ett snitt? (långt inlägg)
För 15 månader sen födde jag en dotter och fick en total sfinkterruptur grad 3. Jag fick inga men (tack och lov) och läkte snabbt och bra. Men jag var fruktansvärt tagen efter förlossningen och hade ont i flera veckor. De två första veckorna kunde jag inte ens sitta ner. Jag fick ligga och amma och jag kunde knappt komma upp ur sängen. Efter förlossningen kom jag inte upp ur sängen de två första dagara, andra dagen på kvällen jag var uppe och hasade mig fram med hjälp av min sambo. Tredje dagen först kunde jag duscha.. Kan säga att toabesöken var ett helvete rent ut sagt. Kunde inte torka mig utan fick spola med vatten efter och det SVED.
Nu till saken. Jag är gravid igen och i början på september är vårt andra mirakel beräknat. Ända sen vi började prata om syskon har jag varit helt säker på att jag ska föda vaginalt igen. Jag vet inte varför, det kändes väl som jag behövde en liten revanch efter förra gången. Sen eftersom jag läkte så bra så kändes det som att jag kunde göra det igen. Detta sa jag också till bm, jag var inte det minsta förlossningsrädd vid inskrivningen. Så hon skrev i min journal att jag ska föda vaginalt men vill ha extra övervakning så att det inte blir så igen.
Nu har jag totalt ångrat mig. Jag är livrädd för att inte beviljas ett snitt nu när jag varit så inställd på vaginal och även ställt in min bm på det. Hur kommer jag tillbaka till henne i v.25 med en helt annan inställning? Helt omvänd och helt plötsligt rädd för en vaginal förlossning.
Anledningen till att jag ångrat mig är att jag har funderat mer och mer på det och OM jag spricker så mycket igen (vilket är 50 % chans) så kanske de inte kan laga mig lika bra. Analinkontinens låter inte så lockande.. Jag bara tänker på alla men jag kan få och det gör mig så rädd. Det är ju ett under att jag inte fick ett enda men, det kanske inte går så bra nästa gång. Komplikationerna ökar för varje gång mans pricker sägs det ju. Och om det skulle bli så igen och jag inte får min revanch utan ett helvete igen så skulle jag ångra så att jag inte tog snitt. Jag är inte beredd att chansa med det då jag redan förlorat så mycket sexlust efter första förlossningen. Har som sagt inga men eller ont men känner mig annorlunda och det är absolut inte samma som innan.
Ursäkta att det blev så långt men kände jag var tvungen att skriva av mig och verkligen förklara. Det jag undrar är nu, kan de neka mig ett snitt? Och kommer bm tro på mig nu när jag helt plötsligt ångrat mig?
