• SarahOhrn

    Vågar inte bli gravid...

    Nu är det inte dags ännu att jag ska bli gravid heller, om jag fått bestämma är det dags men sambon vill vänta lite.

    Hur som helst, vet jag inte om jag någonsin kommer våga, då jag är fruktansvärt förlossningsrädd och har varit i många år vid tanken på att föda. Kan t ex INTE se något program som handlar om detta på TV, förutom typ "Unga mödrar" eller sådär där man inte får se allt utan mest bara filmat uppifrån huvudet... =P

    Det sjuka är att jag är inte mest rädd för smärtan, visst är jag rädd för den också, och EDA:n om det skulle bli aktuellt. MEN jag är allra mest rädd för när barnet ska ut, att spricka och att sys där. Det är det som får mig att inte vilja bli gravid... :( Och tyvärr kan det ju hända vem som helst, det går inte att säga såhär i förhand... Eller "trösta", det händer ju tyvärr rätt ofta! Blir ju orolig när jag t o m kan "brista" lite bara jag har sex och inte är tillräckligt tänd, så hur ska DET gå liksom! :'/

    Sen är jag självklart också rädd för att det ska hända något under förlossningen, jätterädd att jag ska få kejsarsnitt eller att nåt ska gå fel med moderkakan så man måste opereras! :(

    Allt alltså, men främst det med att spricka och sys, fy faN! Jag får ångest bara jag skriver detta.... Vet inte vad jag ska göra!

  • Svar på tråden Vågar inte bli gravid...
  • Lilja86
    SarahOhrn skrev 2010-03-19 18:46:45 följande:
    Nu är det inte dags ännu att jag ska bli gravid heller, om jag fått bestämma är det dags men sambon vill vänta lite.Hur som helst, vet jag inte om jag någonsin kommer våga, då jag är fruktansvärt förlossningsrädd och har varit i många år vid tanken på att föda. Kan t ex INTE se något program som handlar om detta på TV, förutom typ "Unga mödrar" eller sådär där man inte får se allt utan mest bara filmat uppifrån huvudet... =PDet sjuka är att jag är inte mest rädd för smärtan, visst är jag rädd för den också, och EDA:n om det skulle bli aktuellt. MEN jag är allra mest rädd för när barnet ska ut, att spricka och att sys där. Det är det som får mig att inte vilja bli gravid... :( Och tyvärr kan det ju hända vem som helst, det går inte att säga såhär i förhand... Eller "trösta", det händer ju tyvärr rätt ofta! Blir ju orolig när jag t o m kan "brista" lite bara jag har sex och inte är tillräckligt tänd, så hur ska DET gå liksom! :'/Sen är jag självklart också rädd för att det ska hända något under förlossningen, jätterädd att jag ska få kejsarsnitt eller att nåt ska gå fel med moderkakan så man måste opereras! :(Allt alltså, men främst det med att spricka och sys, fy faN! Jag får ångest bara jag skriver detta.... Vet inte vad jag ska göra!
    Man blir väldigt svullen i underlivet redan under graviditeten och det ska tydligen göra vävnaden mer elastisk och mindre benägen att spricka. Innan jag själv vart gravid första gången frågade jag min mamma om det där med att spricka och hon sa att det var det minsta man skulle oro sig för. Det gjorde inte ont och det läkte så snabbt (hon har fött 7 barn vaginalt och spruckit lite varje gång). Men sen när jag vart gravid själv upptäckte jag att det faktiskt är väldigt läskigt att tänka att ens underliv kan "gå sönder" liksom. Och som du skriver så är det vanligt att många spricker... Förstår din oro, det är så mycket som kan gå fel och det finns så många läskiga moment. När ni väl bestämt er för att skaffa barn eller om du blir oplanerat gravid så råder jag att du skriver ett detaljerat förlossningsbrev tillsammans med bm på MVC. Barnmorskor ska kunna minska riskerna för att spricka genom att ge perinialskydd och hålla koll på ens vävnad/mellangård och lotsa/säga till en när man ska krysta och när man ska andas igenom värken.  Ibland kan en del av oron släppa lite om man pratar om det med en person som är insatt i ämnet som barnmorskor ska vara.
  • tossan09

    ja, precis som föregående talare så finns det samtalshjälp att få. Sen "mognar man i tanken" inför förlossningen, i alla fall tyckte jag det. Jag tyckte det var som att psyket lite automatiskt ställer in sig på att föda och dämpar ner oron lite. Sista veckorna var jag så trött på det så ville jag bara att det skulle komma igång så jag blev av med det. Min erfarenhet är att barnmorskor är fantastiskt bra och hjälpte mig igenom mina förlossningar galant.
    När jag var lite förlossningsrädd fick jag till mig att kroppen är gjord för att barn ska ut den vägen och därmed går läkningen väldigt bra och snabbt.

Svar på tråden Vågar inte bli gravid...