Min son röker Cannabis

Jag har en son som är 17år och fick veta att han rökte hasch med sina kompisar genom ett telefon samtal sent på kvällen.
Det var polisen som ringde och sa att dom tagit min son för han var påverkad av hasch.
Jag blev helt förstörd!!!
Polisen berättade att det blir en anmälan till sociala och vidare till mini maria.
Dagen efter var jag rätt snabb att själv ringa upp mini maria och vi fick tid samma dag. Min son fick berätta inför mej och behandlaren hur ofta hur länge det pågått osv. Han fick oxå lämna urin prov, och det fick han göra 1g/v i 6 veckor.
Eftersom jag hann och söka upp mini maria först så blev det aldrig någon utredning via sociala.
Jag tycker ni ska ta upp det här på engång med eran son, att han får berätta hur länge han rökt och hur mycket,jag tycker ni ska kontakta mini maria och kolla med hans kompisar. Lycka till

Hej
Jag är ny medlem här nu så jag vet inte riktigt om detta blir rätt.
Men jag är ensamstående mamma till en 19-årig son som blir 20 till sommaren.
Han började ta droger när han började på gymnasiet. Men det märkte jag inte då.
Man ser det inte alltid för dom tar det ute och sen när dom kommer hem så har det
värsta ruset försvunnit, och vem vill tro att ens barn tar droger.
Jag kom på det själv för två år sen när han hade ett sommarjobb och tjänade ca 10.000 kr. Han gjorde av med det på 2 veckor utan att handla något för det. Han duschade aldrig och åt bara sånt som var gott, godsaker, åt upp allt som jag hade hemma. Jag frågade ut han och han erkände. Berättade allt, vad han hade tagit, hur mycket det kostade. Gud vad jag grät och var förtvivlad.
Skolan skickade han till ungdomsbasen för att ta drogtest. Det gick ju bra i början men sen gick han inte dit där heller. Skyllde på att han inte kunde kissa just då.
Skolan sket han i för det mesta. Det mesta han har tagit är väl hasch. Men nu för någon månad sen har han även tagit tabletter. Han erkände det också själv när jag frågade ut han. Jag har själv varit på ungdomsbasen och pratat med en tjej där men tyckte inte jag fick någon hjälp. Det enda dom säger är att så länge han inte vill sluta själv så kan du inte göra något. Det svaret vill ju inte jag höra. Eller så säger dom att man ska köra ut han, och hur lätt är det att göra med sin egen son. Då får man ju bara dåligt samvete om något skulle hända han. Jag vet inte själv vad jag ska ta mig. Jag kan aldrig lita på vad han säger. Jag har aldrig hört talas om mini maria. Vad är det för något?

Vad du än gör så dra inte in myndigheter, håll det helt för er själva. Det kommer förstöra hela hans liv annars.

hej, men är det inte bättre att få hjälp i tid av myndigheter än att gräma sig förresten av erat liv om sonen eller dotter förstör för sig själva och familjen. att hålla sådana här allvarliga  händelser för sig själv och inom familjen klassar jag som att vara medberoende. och finns det familjer som inte har sökt myndigheters hjälp tror jag att det har gott och skogen för.jag är glad att myndigheten grep in när jag var 4-5 år och tog mig ifrån min familj, annars hade jag varit död, jag är 50.

Det enda myndigheterna gör är att stämpla honom som en knarkare för all framtid. Han kommer få stora problem i arbetslivet, med utbildningar, resa utomlands och mycket annat om han har det i sina papper.
Det är dessutom inte en sån allvarlig händelse, han har ju bara rökt lite cannabis, han är ju liksom inte fast i heroin eller tjack. Han är med all största sannolikhet inte beroende av det, krävs ganska mycket för att man ska bli torsk på cannabis.
Han behöver ju ingen behandling eller avgiftning, det är snarare mer diciplin han behöver. Jämför med om man upptäcker att ens 15 åriga son har druckit alkohol vid några tillfällen, man skickar ju inte in honom på torken och AA för det.
Man ska inte göra problemet större än vad det är.

Jag tycker du ska ta kontakt med något ställe som tar urinprov. Behöver inte gå igenom soc...

Så gjorde jag och min dotters kompis mamma när vi började tycka att det var skumt, pengar försvann, de kom hem sent på kvällar och åt upp all mat man hade hemma. Kompisen tog då kontakt med ett ställe som tog urinprov, utan att socialen behövde vara inblandade (dom va dock redan inblandade, men inga papper sparas). Kompisen stack och då förstod vi direkt. Träffade dom båda senare och de erkände.

Fast om man söker hjälp hos socialtjänsten är det ingen som får veta om det senare i livet. Det är ju möjligtvis om man åker fast och hamnar i polisens register som det kan synas. Annars är ju som sagt Minimaria ett bra ställe att söka hjälp på om det finns där ni bor. Lycka till!

Tycker också att ni ska ta tag i det så fort som möjligt, det är bättre än att det forsätter och han får ännu större problem sen.

Tycker det är jäkligt sorgligt att folk försöker få det att låta som att myndigheterna kommer förstöra barnets liv för all framtid, det är givetvis totalt felaktigt! Så fungerar det verkligen inte! Det finns tusentals och åter tusentals som blivit hjälpa av myndigheterna, men visst, ibland blir det missar!

Mitt råd är att kontakta en frivilligorganisation istället för en myndighet om ni är rädda för soc, polis etc. Det beror såklart helt på vart ni bor vad ni har för något just hos er, men här har vi en organisation som jobbar enligt DUNK vilket är ett mycket bra tillvägagångssätt med målgruppen ungdomar på väg in i beroendet, dvs precis där er son kanske är just nu. Alltså inte de som gått långt in i sitt missbruk redan utan de som är på gränsen och som kanske har fel umgänge osv. Försök hitta kontaktinformation kring olika frivilligorganisationer hos er och se efter hur de kan hjälpa er.

Och som sagt, ta tag i det omgående! VÄNTA INTE!

Men självklart, konfrontera pojken först och ta upp att ni hittat påsen osv. Gör ingenting i smyg för då känner han sig bara sviken av er. Var raka och ärliga i er ståndpunkt.

Ditt resonemang är fruktansvärt, förmodligen har du själv mycket stora problem. Då kan du ju bearbeta dem istället för att snacka en massa skit till andra!

Det är ju NU man ska ta tag i problemen, när de uppstår!
Inte när det redan gått för långt!!!