Har ingen tillit till barnmorskor
Hur ska man kunna slappna av och inte oroa sig inför sin förlossning när man bara blivit illa behandlad av barnmorskor?
Först:
Hon på MVC missade sätesläge som inte upptäcktes förran jag var på förlossningen och öppen 5 cm. Tack vare henne har jag ett fult ärr på magen.
När värkarna drog igång och jag ringde förlossningen (efter 3 timmars regelbundna värkar) fick jag prata med en mest otrevliga kvinna. Hes rökarröst. "Om du kan prata med mig så har du väl inte ont" Varpå jag svarade att jag ringde efter en värk och att jag hade ca 5 min mellan värkarna. Jag ville åka in då jag kände att när det blir värre så kommer jag vilja ha smärtlindring. "det kommer du inte få så stanna hemma". en halvtimme efter det samtalet gick vattnet men då fick sambon ringa till förlossningen och medela att vi var på väg. Då lyssnade dem minsann!
man ska tydligen vägra prata med dem och överlåta det till en mansperson.
Inne på förlossningen: Ingen kände hur öppen jag var och ingen smärtlindring. det verkade som att kärringen på telefon hade rätt. Spelade ingen roll att jag grät och bad om smärtlindring hela tiden. "Du kan inte få något eftersom det här är intagningsrummet". Sen när dem väl kände efter hur öpen jag var så upptäckte dem sätesläge. 5 cm hade det hunnit öppna sig också, inte konstigt att det gjorde ont...
Ja och nu sitter jag här gravid med andra barnet beräknad till Juli i år. HATAR att vara i den här situationen... Jag vill ha barnet men jag vill inte behöva föda det. Jag vill inte behöva ha någonting med barnmorskor att göra. Jag vet inte vad jag gör för fel som får dem att dumförklara mig hela tiden. Barnmorskan på MVC tror t.ex. inte att jag kan känna skillnad på min egen livmodertapp och slidväggen. Orkar inte hålla på och argumentera och domdera för att dem ska lyssna. Önskar att jag kunde föda hemma så att jag slapp ha något med några barnmorskor att göra. men jag vet att det inte är särskilt klokt speciellt inte med tanke på det tidigare kejsarsnittet. Vad ska man göra egentligen?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-12 22:16
Vet inte om någon läser i denna tråd längre. Jag har fött mitt barn nu och jag har en HELT annan uppfattning om barnmorskor. De som hjälpte till vid min förlossning var underbara. Hade skrivit i förlossningsbrevet att jag var orolig för att spricka mycket och få mycket ont.
INGEN av alla de negativa förväntningarna jag hade infriades! Jag hade en superbra förlossning. Fick lustgas och lokalbedövning vid utdrivningsskedet och klarade mig på det. Var inställd på att jag skulle behöva epidural. Det kändes som att de lyssnade på mig och barnmorskan som förlöste mig gav ett superbra perinalskydd så jag fick bara en liten bristning vid ena blygdläppen som de satte ett stygn i bara för att jag inte skulle blöda för mycket. Kan knappt själv fatta att det gick så bra. Är så tacksam för all den hjälp jag fick så jag skäms nästan lite för de jag skrev här tidigare men det var iof den uppfattning jag hade då.
Så alla ni oroliga där ute. Det finns underbara barnmorskor och undersköterskor som jobbar på förlossningsavdelningarna! Jag tror att det kan underlätta komunikationen med vårdpersonalen om man skriver i ett förlossningsbrev vad man är orolig för eftersom man kanske inte kan tala om det när man väl är på förlossningen.
