Häromveckan damp det helt plötsligt ned en remiss från min doktor på RMC (som jag gjort en missfallsutredning hos), om att jag skulle ta ytterligare prover.
Nyligen beställde jag nämligen kopior på alla mina journaler, och i samband med det så behövde läkarsekreteraren godkännande från doktorn att jag får se kopior. Då kom doktorn tydligen på att jag skulle göra en fullständig koagulatinsutredning också. Lupusinkogulans, tror jag att det hette.
Man undrar hur många fler prover det finns att ta som inte är gjorda.
Jag har hört talas om Dr Leif Matthiesen i Helsingborg som sysslar med forskning om upprepade missfall. Jag skulle höra av mig direkt till honom (om han är kvar) om det inte var för att jag är i en ny relation och jag och min nya partner inte kommit "dit" än i vår relation.
Under tiden gör jag vad jag kan för att hitta eventuella möjligheter till att slippa fler missfall – när tiden förhoppningsvis är inne. Helst innan man blir för gammal ;(
Samlar namn på läkare, vill så klart gärna ta alla prover som går och försöka lära mig så mycket som möjligt om missfall.
Tänk om det är något med min kropp som kan ge andra konsekvenser i framtiden än missfall. Jag vill veta, men mest av allt önskar jag verkligen att få uppleva att få barn. Jag har längtat så länge, och det går inte dag utan att man känner en tomhet och saknad.
