• lagotto

    Blir så trött på bonusförälder

    Jag läste inlägget blir så trött på bonusföräldrar måste bara få säga hur jag ser det. Jag är bonusförälder till två barn och nybliven mamma till en dotter jag hade inte barn när jag träffade min sambo och det var en stor omställning för mig att komma in i en redan färdig familj. För mig har det inte varit frågan om att komma första hand utan  för mig har det varit att inte vara utanför. Det tog tid för mig och som jag läste i någon tråd att man bävar inför att barnen ska komma det gjorde jag med men inte för att jag inte skulle komma i första hand. När barnen kom ja då vart det ett nytt liv familje liv som man skulle leva och när man inte har något att säga till om när det gäller barnen då kan det bli jobbigt.Vi tog det ganska lungt innan jag träffade barnen och eftersom jag har hund så gick det bra det var dottern som ville att jag skulle följa med hem och sova över jag och den älsta har haft våra dunster men det har gått bra ändå .Att säga passar det inte så är det bara att gå det är inte så lätt att bara gå speciellt om man älskar varan jag älskar inte mina bonusbarn på samma sätt som jag älskar mitt barn med mitt barn har jag något att säga till om påett sätt som jag inte har med dom andra två men det betyder ju inte att jag inte bryr mig om dom eller inte vill att dom ska lyckas dom är underbara när dom inte försöker slå varan sönder och samman så länge blodvite inte uppstår så lägger jag inte i der är deras pappas jobb.Nu har vi varit tillsammans i 4 år så vi börjar nog hitta våra roller men det händer fortfarande att man höra för mamma får jag . Man är utanför som bonusförälder tex skolan man får inte veta om dom tex behöver hjälp läste för en tid sedan om en kvinna som hade varit med sedan barnet var några år hon var barnets mamma den biologiska mamman var inte med i bilden.Hon fick inte vara med på skolans grejer hon fick inte vara med på (kvart samtalen) även om det var hon som gjorde läxor med barnet bara för att hon inte var vårdnadshavare och skolan viste om familjens situation.Att vara bonus är inte lätt man ska till en viss del vara förälder men sedan får man inte det ja det är inte lätt att vara bonus det finns ingen handbok för det vad jag vet.

  • Svar på tråden Blir så trött på bonusförälder
  • lokisse

    ja man är till vis del utanför som bonus förälder. därmed inte sagt att det alltid maste vara sa.
    jag fick en bonus pappa när jag var tolv och ser honnom som min pappa. vist jag har tva pappor men min bonuspappa har spelat en större roll i mit liv efter som jag bode med min mamma och honnom.
    det tog tid men i tonaren nan stans kom jag fram till att han faktiskt hade arbetat fram sin respekt hos mig och faktiskt var värd den mer än min mamma som hade en "medföd" rätt att fa respekt fran min sida sa att säga.
    I dag är jag väldigt glad att min dotter har tva mormor och tva morfar (och en opa och en oma) det har tagit sin tid för alla men det har varit värt det.


    Difficile est saturam non scribere
  • Lyckogrisen

    Jag tror du har en viktig poäng här.
    Att det handlar om att inte hamna utanför. Många bonusföräldrar misstolkar nog sina känslor som att de känner att de "kommer i andra hand". Egentligen känner man sig nog utanför istället.
    Det är ju ingen tävling om att komma först som familjelivet ska handla om.

  • MammaLillfis

    Jag har precis blivit bonusförälder till 3 barn och har själv en son som är yngre än dem alla. Jag känner precis som du skriver TS att det är en jättestor omställning och jag kan finna det supersvårt att veta hur jag ska göra och vad jag får göra. Framför allt är det som du skriver, jag vill inte hamna utanför vilket jag lite än så länge känner att jag är. Min son har tagit till sig sin bonuspappa kanonbra, men han är som sagt inte så gammal så kanske är det därför det gått lättare. Jag tävlar inte om att komma först, jag vill bara få vara delaktig för det är 3 härliga fina bonusbarn jag fått på köpet när jag mötte kärleken.

  • pyretochbönan0809

    Tack...du satte ord på det jag inte kunnat på 4 år...Visst handlar det om att inte känna sig utanför..Inte att man ska ersätta mamman, inte att man ska komma i första hand, inte att någon ska särbehandlas utan att man ska få lika stor del av familjesituationen som de andra inblandade.

    Jag har känt min bonus sen han var 2 år och han kommer inte ihåg annat före mig än det han får berättat för sig. Jag har ofta intagit försvarsställning för att jag, som jag nu förstått, känt mig utanför. Har råkat i luven med hans mamma för att hon trott att jag försökt ersätta henne men så är det inte alls. Jag vill bara få vara en stor del i hans liv OCKSÅ.


    Vårt Pyre 5/7 - 08 och vår Böna 15/8 -09
  • Annie44

    Tack för detta. Jag är väldigt arg på min sambo, bonuspappa till mina barn. Vi har mycket konflikter som jag inte förstår. Han klagar på en massa saker, för många skor i hallen och jag vet inte allt. Men jag har länge tänkt att kärnan i allt hans klagande kanske är att han känner sej utanför. Men som en typisk man kan han inte uttrycka det utan blir sur istället. Grejen är att ha drar sej undan ännu mer. Ägnar sej åt sin hobby och är nästan aldrig med oss. Det är som att jag är ensamstäende igen!

  • pyretochbönan0809
    Annie44 skrev 2010-04-06 08:55:17 följande:
    Tack för detta. Jag är väldigt arg på min sambo, bonuspappa till mina barn. Vi har mycket konflikter som jag inte förstår. Han klagar på en massa saker, för många skor i hallen och jag vet inte allt. Men jag har länge tänkt att kärnan i allt hans klagande kanske är att han känner sej utanför. Men som en typisk man kan han inte uttrycka det utan blir sur istället. Grejen är att ha drar sej undan ännu mer. Ägnar sej åt sin hobby och är nästan aldrig med oss. Det är som att jag är ensamstäende igen!
    Jag förstår honom...Nu har vi gemensamma barn också men jag kan ibland känna att jag gärna "flyr" med MINA barn för att jag någonstans får panik av att inte känna mig delaktig i min bonus...Vilket är jättefånigt för min man har inte gjort nåt för att jag ska känna så...
    Vårt Pyre 5/7 - 08 och vår Böna 15/8 -09
  • Lillii

    instämmer precis, det handlar inte om att komma i första hand, inte andra hand heller...utan bara om att man faktiskt också vill räknas.
    vilket jag har fått jobbat jätte mycket med att få min man att förstå, vad det är som är problemet.

    Eftersom min bonus dotter är väldigt duktig på att försöka stänga mig ute, så måste hennes pappa markera väldigt väl och ofta att han har valt att vara med mig, att han vill att jag ska vara med, vilket han inte gjorde förut. Men han börjar lära sig.
    Och sen han började inse vad det är som är "problemet" så fungerar allt mycket mycket bättre!!

    För det är ju inte så att bara för att det är jobbigt och påfrestande att komma in i en "färdigbildad familj" betyder ju inte det att man vill vara utan det hela, eftersom jag älskar min man, och för att få vara med honom så får jag acceptera att han hade en liv innan mig som har lämnat ett väldigt stort spår.
    Men eftersom jag accepterar det, så måste han lära sig att jag oxå räknas, det är inte så att jag bara ska dansa efter utan att jag faktiskt har rätt att ställa vissa krav.

  • izzi

    Bra skrivit av dig!

    Känner igen mig i mycket. Jag känner mig ofta "utanför" och mycket beror ju på att man har inte samma skyldighet eller rättighet som bonusförälder. Ibland kan det också bli tre mot en (dvs mig) här hemma. Då om nåt känner man sig utanför. Jag mår inte speciellt bra inför veckan de ska komma, men oftast blir det bättre när de väl är här.

    Bonussonen är just nu inne i en period då han kommenterar och klagar på det mesta. Jag tycker det är urjobbigt, men som bioförälder bryr man sig ju inte lika mycket. Man älskar ju sitt barn ändå.

    Annie - stöket i hallen känner jag igen :) Kanske är han irriterad för att han känner att han inte kan säga till barnen? Så kan jag känna, att det är jättesvårt att säga till mina bonusar, när de tex spelar musik från morgon till kväll. Tillslut blir jag också sur och känner att man bara vill vara ifred...

  • Lillii
    izzi skrev 2010-04-06 10:31:53 följande:
    Bra skrivit av dig!Känner igen mig i mycket. Jag känner mig ofta "utanför" och mycket beror ju på att man har inte samma skyldighet eller rättighet som bonusförälder. Ibland kan det också bli tre mot en (dvs mig) här hemma. Då om nåt känner man sig utanför. Jag mår inte speciellt bra inför veckan de ska komma, men oftast blir det bättre när de väl är här. Bonussonen är just nu inne i en period då han kommenterar och klagar på det mesta. Jag tycker det är urjobbigt, men som bioförälder bryr man sig ju inte lika mycket. Man älskar ju sitt barn ändå.Annie - stöket i hallen känner jag igen :) Kanske är han irriterad för att han känner att han inte kan säga till barnen? Så kan jag känna, att det är jättesvårt att säga till mina bonusar, när de tex spelar musik från morgon till kväll. Tillslut blir jag också sur och känner att man bara vill vara ifred...
    Nu är min bonusdotter bara 4 år iofs, och spelar inte musik från morgon till kväll, men hon låter...jämt och ständigt, det är inte många minuter under en dag som hon är tyst. och jag känner verkligen igen mig i attdet är svårt att att säga till, och går och väntar ut hennes pappa så att han kan göra det. Och hans toleransnivå ligger som du säger något högre än vad min egen gör.  
    Så när kvällen kommer ungefär 3 dagar in på vistelsen är jag sur, grinig och vill helst bara ha tyst, lugnt och vara någon helst annanstanns än just där jag befinner mig!!
Svar på tråden Blir så trött på bonusförälder