Orkar inte vara mamma längre

Hon är i en utvecklingsfas, och det kommer att gå över.
Jag är med i en grupp där barnen är födda i samma månad och nästan alla mammor upplevde perioden runt året som jobbigast.
Mycket bråk under dagarna och nätterna var fruktansvärt jobbiga.

Mitt råd till dig är att vänta med att låta henne sova i egen säng, för din egen skull också, för att du ska orka.

Orkar du bära på henne så ok...bär.

Dom är så små ännu så varför inte ge dom det dom vill ha, egentligen, det handlar ju ännu inte om att äta godis varje dag utan mer uppmärksamhet.

Ta en dag i taget, det kommer att gå över!

instämmer

Ett annat tips som jag själv tyckte hjälpte var att faktiskt gnälla av sig och att bli peppade utan andra mammor och pappor som är/har varit i samma situation.

Ophelia körde en taktik som innebär, "vill inte vara på golvet vill, inte vara i knät".
Man orkar ju inte bära konstant så då var det liksom i knät som gällde, eller på golvet med lek eller vad det nu kunde vara.

Men när det var upp och ner, och att hon protesterade högljutt var det bara att bita ihop.
Jag kan tillägga att jag har ADHD och är ljudkänslig, så det blir väldigt jobbigt med skrik/gnäll efter någon timme.
Min motattack heter.....*trumvirvel* MP3 spelaren!
Jag kan alltså fokusera på tex musiken eller texten i musiken, samtidigt som jag är kvar hos min dotter, dvs visar henne att ok, du är arg, men jag går ingenstans, jag stannar hos dig ändå.
Promenader och utgång är en annan bra taktik, man bryter mönstret eller situationen.
Både för sin egen del och för barnets.

Ja säkert är det så att hon är i en utvecklingsfas, jag kan rek Anna Wahlgrens "barnaboken" där står bra saker om åldrar och trots mkt som man känner igen men jag blir lite stärkt av att läsa i den då allt känns upp och ner. Är ingen AW anhängare i övrigt.
När du säger att du "borde" få henne att äta utan leksak, eller sova själv osv...är det så att du knner att du inte vill ligga hos henne om dagen eller är det för att du tänker att man borde för att så gör alla barn? förstår du hur jag menar?
Att hon har en leksak vid maten ..visst vill man inte att de ska behöva det, men å andra sidan är det d som funkar bäst nu, hon kommer kunna vänja sig av vid det en vacker dag, det kommer lixom inte vara ett hinder för henne i framtiden...

Jag tror att du skulle må bättre om du struntade i dina föreställningar om vad du "borde" göra när det gäller din dotter. Hon är ju bara ett år!

Varför inte låta henne leka medan hon äter? vad är det för fel med det? Här hemma är mat och mellis en glad stund med både bus och lek och ätande och min son är ca 20 månader

Varför "borde" hon sova i sin egen säng? Om du/ni har svårt att sova med henne i sängen är det ju en sak (och kanske läge att köpa större säng!?). Men jag tror att de flesta barn HAR ett stort närhetsbehov och att det är fullt normalt att de vaknar och gnyr lite 2-många ggr per natt. Det gör min son i alla fall, mer eller mindre i perioder, och han ligger förvisso i sitt eget rum i en 120cm bred säng och jag och sambon sover med honom varannan natt. Funkar super för oss. Vi ligger bredvid tills han somnar och sedan lägger vi oss i vår säng när vi väl lägger oss. Men vi turas om och tar varnnan natt. Och vid första "pipet" så kilar den av oss över till hans rum och sover där resten av natten Det funkar för oss. Vi ligger också bredvid tills han somnar. helt normalt anser jag.

Dock skulle det nog underlätta avsevärt för dig om du kunde dela på bördan med din man. Kanske ta varannan nattning... och passa på att ta en promenad när maken ska natta så du slipper höra gnället. Hon vänjer sig säkert snart vid att nattas av er båda

Låter som en helt normal 13 mån tjej!
Det ÄR jobbigt och krävande. De utvecklas ju otroligt mycket och tror sig vara så stora och duktiga och kan allt själva.

Mitt råd är att läs böcker om barn! Jag köpte lite böcker av Jesper Juul, ditt kompeenta barn och någon annan om familjen. Finns ju också mycket på biblioteket. Eller vi föräldrar. Bara för att få lite vardagstips om vad man kan göra för att överleva på ett bra sätt, lite situationshistorier så man känner igen sig. Har varit väldigt nyttigt när man känt att det händer nya faser som man måste övervinna.

Och sen är mitt motto enligt Dr Phil - välj dina strider. Tänker alltid på det. Vissa saker är bara nej, klart slut. Gränsen sätter man ju själv men håll fast vid de nejen. För de lär sig snabbt och det är uppfostring tror jag är viktigt när de är i den åldern annars får man nog ett kaos senare.
Ibland får man markera att nu slutar du gnälla. Punkt slut och så får de skrika lite, för de testar ju också mycket vad de kan bestämma. Så får man försöka räkna till 100 och inte få utbrott själv utan hålla igen. Ni är ju verkligen i lära ohc testa fasen.

Och så aktivera er. Låter som om hon inte går på dagis ännu men de har ju ändå behov av aktivitet och umgänge. Min erfarenhet är att öppna förskolan etc gör vardagen enklare för då har de fått stimulans och slipper klänga och gnälla.

Har tvillingar som gått igenom den fasen - och en bebis så jag laddar inför nsäta gång! Den ena tjejen var precis som din, vissa dagar hade jag en till salu annons färdig för att lägga ut på blocket, hemleverans med tillbehör. Var verkligen skitjobbigt. Kan säga att leka när de åt - helt ok. Bara ni äter! Sova i vår säng, intill mamma, absolut - bara vi får sova! Äta på natten, helt ok - bara vi somnar om snabbt. Höll på tills ca 1½ års åldern då allt la sig och vi hade en helt lugn vardag. Hon lärde sig antagligen under tiden vad som är ok och vad som inte är ok. Den andra tjejen däremot var supercool under tiden men nu från 3½ till 4 år så är det tusen gånger mer krävande.

Långt svar men du låter så förtvivlad och jag känner delvis igen mig! När man läser ditt inlägg så får man också känslan av att du känner dig som en dålig mamma för att hon får leka vid matbordet eller att du sover bredvid henne. Varför? Alla har inte sådär rosenskimrande som de utger det är jag övertygad om. Du ahr väl en tjej som är framåt och temperamentsfull och full av utvecklingsanda. Var glad för det och gör vad som funkar för er vardag - det handlar ju om att överleva på bästa sätt.

Har det exakt så där.. Sonen blir 15 månader nu den 29:e och han har varit ett riktigt litet monster..och ibland en ängel som ska pussas och säger "mamma" och "bappa"  Han spelar på alla ens humörtrådar..Ibland är man helt gråtfärdig för att man är så trött och inte har en sekund över till sig själv känns det som ibland.. 

Jag började jobba i januari så det är hans pappa som är hemma.. Känndes (förlåt mig) jätte skönt att börja jobba för det hade varit ganska intensivt och så hade jag liten släng av depp ( förstår jag nu efteråt) men vägrade inse det utan slet på och låtsades att allt var tipp topp..

Sonen har ett grymt humör.. Han har nu fått för sig att han inte vill sitta i sin stol när det ska ätas, han vaknar på nätterna och vrålskriker ( antar att det är nattskräck) Han vill inte äta själv och gör han det går det bra 3 skedar sen ska det kastas mat..

Han vaknar kl 05,00 VARENDA morgon och jag som jobbar heltid och pendlar 2 timmar om dage börjag känne mig ganska mör ( mannen hade det så när jag var hemma men då var sonen mindre och jag ammade och tog i stort sett alla natt pass även då så det var inte riktigt lika dant för honom som för mig.... Sen hör man vännerna prata om deras barn som sover så bra och länge och hur orkar ni och försök få honom att inte sova på dagen och läg honom senare.. Tro mig vi har testat.. På BVC sa de att de där barnen som sover länge de är ganska ovanliga.. Hm tror hon ljög för i alla fall 8 av mina vänner som har barn i snarlik ålder har barn som sover i alla fall till 7-8 inte 04:45 varenda morgon...

Hans pappa tar morgonen ibland men jag är så van att vakna och ska ändå oftast upp vid 05,30 så det blir jag som går upp och gör välling och så allt som oftast även de dagarna jag är ledig.. jag vaknar ju på en nanosekund känns det som och mannen han märker inte när sonen gnyr utan kan vakna på morgonen och säga nej men sover sonen i våran säg och då har jag hämtat honom för han haft ( nattskräcks gråt) och låter honom då sova klart hos oss för att jag inte ska behöva sitta sovandes i fotöljen i vardagsrummet..

Det där lilla monster humöret kommer fram om han inte får som han vill han skriker och stampar med fötterna och är så arg så arg..

När det gäller sovpausar på dagen blir de när mannen är hemma runt lunch eller sonen brukar somna mitt i lunchen som intas vid 11,30.. Men när jag är hemma och är ledig skall det icke sovas utan trillskas in i det längsta.. Runt 14-15-16 tiden där brukar det sovas.. Sen måste han väckas för mat och då ska det stor tjutas..

Sen kan han som jag sa vara alldeles underbar.. Vi bor på landet och det är inte så mycket barn här så nu är han lite understimulerad och det märks på hans humör.. Men han ska börja dagis snart så vi hoppas på att det ska bli bättre..

Jag kan också, varmt, rekommendera Jesper Juul.
Man får ganska många aha...!

Anna Wahlgren beskriver som sagt utvecklingsperioderna, men hennes tekniker är allt annat är barnvänliga.

Har inte så mycket bra tips, men vill bara säga att EXAKT sådär var det när vår dotter var 13-14 månader. Jag höll på att bli tokig. Det GÅR ÖVER!! (klen tröst, men sant!)

Boktips: Somna utan gråt av Elizabeth Pantley