Att ha styvfamilj = martyrdöden?

Så skön att någon kan se sanningen i vitögat och inse att det finns både bra ochdåliga sidor på relatioer som har "historia!"

Glad att du skrev!!!!

Jag gillar min biomamma NU. Jag vet ju att hon menar väl när hon nervärderar min sambo. Nu menar jag allvar.. jag förstår att hon ibland inte riktigt gör det hon borde. utan låter känslor ta över (hon är väldigt överbeskyddande) 

Nej du är troligen inte ensam om att känna som du gör och tänk vad skönt det hade varit ifall det hade fungerat så för alla

Kan bara gratulera och hoppas det håller i sig, din partner och exet verkar inte fastnat i någon skuldfälla eller lägga någonting på dina axlar som du inte känner är okej, dessutom verkar ni ha samma syn på uppfostran eftersom inte heller det sätter sig som en nagel i ögat hos dig.

En bra kombination helt enkelt

jag hatar inte mitt bonuasbarns biomamma, men jag är inte heller hennes största fan. Hur ska man kunna vara det när hon deklarerade redan från början att hon inte gillar mig? Och att hon helst såg att hon fick ensam vårdad om dottern. Utan grund...

Nu stod min man dock på sig och sa att så länge barnet inte far illa, finns det ingen anledning till sådana åtgärder, och eftersom det är tydligen mig hon frågar efter det första hon gör n'r han hämtar henne, och mig hon slänger sig i armarna på om vi hämtar henne tillsammans så har väl biomamman insett att barnet inte gör det.

Men det var inte roligt att få höra efter två månaders dejtande att "om du fortsätter med henne så tänker jag ansöka om egen vårdnad" från biomammans sida.
Men som sagt, ett giftemål senare och fortfarande gemensam vårdnad om barnet så har saker och ting blivit lättare, och nej jag hatar inte henne, jag bara inte riktigt gillar mycket av det hon gör...

Jag önskar, önskar, önskar att jag kunde ha det som du, att biomamman gick att resonera med, att hon inte avskydde mig, att barnen inte behövde bli slagpåsar i de vuxnas konflikter, att jag kunde prata med henne som till en normal människa och få henne att förstå att jag inte är och aldrig kommer att bli ett hot mot henne som mamma. Jag önskar att jag och min sambo fick ett liv i lugn och ro där åtminstone pappan tillsammans med deras mamma kunde resonera om hur saker kring barnen ska hanteras så att vi sedan med gemensamma krafter skulle kunna stötta och hjälpa de små på bästa sätt. Jag önskar det verkligen och i min värld var det en möjlighet ända tills jag valde paketlösningen som min fina sambo innebar. Jag hoppas fortfarande på att vi ska lyckas lösa de största problemen så att det går att få till en trygg och ordnad tillvaro för alla inblandade, men jag antar att det fortfarande ligger en bit in i framtiden. Men jag längtar dit.

Fast... Att alla människor har bra och dåliga sidor är väl inget någon motsäger sig, eller hänger upp sig på. 
Inte generellt.
Det handlar ju om helt andra saker oftast.
Och väldigt sällan om svartsjuka. 
I alla fall om jag ser till mig själv och dom jag "känner" som sitter i samma sits.

Att ni har det bra i era relationer är ju bra, och inget som är avgörande av bra eller dåliga sidor utan av ömsesidig respekt.
Det är ju den som oftast saknas när problem uppstår.  

Tidigare sexliv har inget med styvkonstellationsproblem att göra.

Man kan knulla utan att sätta barn till världen

Tror att många som skriver inlägg här (och svarar) gör det därför att man upplever en jobbigt situation, för det ÄR ju inte alltid helt enkelt med "påtvingade relationer" (ex, svärföräldrar, bonusbarn osv). Generellt, utanför FL, finns det förhoppningsvis fler lyckade exempel?

Om jag ser till mig själv, så är det i perioder när jag upplever något jobbigt exempelvis i min roll som bonusmamma som jag går in här och skriver, annars har jag inte samma behov.

Låter så himla bra med er situation även om jag undrar varför du skriver att du "måste dras med" dins mans dåliga egenskaper. Låter rätt bittert...?

Mamman till min killes barn är helt ok i sin roll som biomamma, men vi har absolut inte "funnit varandra". Skulle troligen aldrig blivit några nära vänner utanför den här situationen, eftersom vi är så olika med personlighet, värderingar och intressen, men det är nog mer än vad man kan önska. Viktigast är att respektera varandra och bete sig vuxet, allt annat ser jag som bonus.

 

Jag har en bra relation med biomamman och jag är mycket tacksam för att det ändå har funkat och funkar så bra som det gör.

MEN det finns skräckexempel på biomammor som dels inte gillar att det finns en ny kvinna i mannens/barnens liv, som är svartsjuka och revirtänkande. Dessa mammor tror jag är en omöjlighet att komma överens med, tror inte alls att det hänger på en arg, svartsjuk bonusmamma alltid att dessa relationerna inte funkar. Sen finns det så klart underliga människor av alla slag.

Vi har väldigt lite tjafs och problem med min mans ex och jag är rätt säker på att hon tänker samma som vi.

Men, att folk sitter här kräker ur sig bitterhet gällande bio/bonusproblem är väl inte så konstigt? Det är ett forum där man ska ta upp sånt.
Tänker man samma om övriga trådar här så är alla barn sjuka, handikappade, utreds av soc, äter inte, sover inte, bajsar som en fontän, slåss, blir bortglömda på dagis etc...
Man startar en tråd här för att man har problem, inte när allt funkar som det ska.

Jag är BIOmamma och mina barn har en kanonbra bonusmamma...och jättefina bonusmorföräldrar. Nu är mina barn tonåringar o vi har inte jättemycket med varandra att göra...men hon är BRA o jag är glad att mitt ex. valde henne.

Min nuvarande man är även han en bra bonusförälder som älskar o respekterar mina barn o deltar fullt ut i allt vad de företar sig.

Vi är lyckligt lottade som familj helt enkelt.