Säg till om jag gör fel i era ögon!

Jag har skrivit i andra trådar om mitt problem med dottern som fyller 14 om ett par veckor. Nu är det kört igen.. efter ha varit en bra period. Antagligen har hon träffat killen hon vet hon inte får umgås med, i smyg och sagt hon är någon annanstans.

Håller kolle men man kan inte kolla varenda minut. Hon har kommit hem tidigt om kvällarna å varit glad. Killen som vi inte accepterar fyller 21 i år, alltså lika gammal som hennes bror.  Vi har alla prata förra sommaren att vi inte tycker 13 och 20 är ok. Det gör det heller inte bättre av att ALLA vuxna som vet vad som händer på bym varnar mig som förälder. Fältare, polisen, lärare m.m säger alla samma sak: Ta bort henne därfirån...  Det figurerar kriminalitet och annat kring hans närhet/kompisar.

Jag har kört runt, nattvandrat, haft ständiga kontakter och så även med soc. VI går på ilskekontroller, när hon inte vägrar en del gånger, jag har lagt ner energi och engagemang i att betala danskurser osv som hon velat för att få henne i andra gäng. Skolan strular å nu vätnar vi på plats i en resursskola och hemundervinsing tills dess plats finns.

Men allt har varit ganska OK och vi har haft roligt sista tiden.. men så pang i helgen hände det. Jag fick höra av en lärare att ryktet gick att min dotter var förlovad med den här 20 åriga killen.

På Facebook stog det mkt riktigt att de två var förlovade, hon bedyrade att d bara va på skoj när jag tog upp det, för andra vuxna började reagera hur jag kunde tillåta detta!

Så idag när de kommit till sin pappa-vecka bröt det loss. Hon fyllaer 14 om ett par veckor å den enda presenten hon ville ha var att får träffa honom igen som ett par. NÄr ja sa att vi har ju en överenskommelse att när hon blir runt 15 och skolan å allt annat socialt börjar fungera kan vi ta upp frågan igen.. hon tyckte 14 va bättre men gick med på detta.

Nu minns hon bara sina ord å sa att ja lovat henne att nu får de träffas, så när jag nuförklara att jag inte tyckte d va ok så blir jag allt från idiot till mordhotat per ord.. från att ha haft världens roligaste kväll igår.

Antagligen har hon skött tider, umgåtts å varit en praktdotter nu för att visa hon kan å då ska jag säga ja till honom. Jag vet inte, skulle kanske reagerat annat om ja inte fått alla varningar, men får återigen samtal om att försöka hålla henne borta från honom.

Jag börjar fundera på om ja bara ska låta henne vara och träffa honom å hoppas d inte går på tok.. orkar ju inte hur länge som helst för det finns storayskon som börjat på psykiskt dåligt av allt detta. Socialen hjälper till på sitt vis men hon bryr sig inte. Polis, fältare m. fl har talat om att det är inte normalt och lite konstigt med att en 20 åring vill umgås med en 13-årig flicka och sagt till henne att backa.. men inte ens det hjälper.

Vad skulle ni göra i mina kläder??  Kan tillägga det finns en pappa varannan vecka men jag är den starka av oss två men snart orkar inte jag med bråket om honom. ska jag låta det hela va å hoppas på d händer nåt så hon förhoppningsvis förstår?

En trött och uppgiven kämpande mamma...