Känner mig ensam! Mycket tänkar!

Skulle vara skönt att ha någon att byta tankar med.
Jag tror jag håller på att bli galen eller nå, ensamheten tar död på mig. Kvällarna är värst när min dotter sover och jag bara har tid att sitta och grubbla!

Jag har en dotter på snart 3 månader och lever själv med henne sen lite mer en en månad tillbaka. Hennes pappa är här ibland och hälsar på, så ofta han kan bara de kan vara jobbigt nog när vi precis har gjort slut och flytta isär. Men är ändå glad att han kommer upp för hon blir så glad :)

Men hur får man tankarna på andra banor, jag sitter bara och grubblar känner mig väldigt ensam och övergiven (vet inte om det är rätt ord). Dagarna när hon är vaken går det bra, man har något att göra man skrattar och mår bra. Usch! Någon som känner lika? Eller ja är i samma sits?