• Sandra09

    Bonus som inte klara av någon förändring!

    Hej.


    Jag är lite less idag. Less på att inte få vara själv med min sambo på kvällarna.
    Har skrivit om detta förr.. men inte just här. men mitt problem handlar om en pojk som jag vill flytta på. Bokstavligt talat.. hans säng är placerad så att när han ligger i sin säng ser han oss i V-rummet och vi ser han så klart. Det finns ingen dörr mellan oss. Vi har försökt att stänga hans dörr.. bara lite men det är går. Inte ens en centimeter.. han blir galen då, gråter och blir förstörd. Senast igår började vi prata om att få stänga dörren. Eftersom vi såg en film och barnet började ropa att vi har för högt ljud. (vi hade som vanligt) Och vi sa att om han blir störd kan vi stänga igen dörren lite så han hör sitt sagoband och vi får se på tv. Men nej nej.. aldrig. Så han höjde sitt sagoband så vi sitter och hör bamse hela tiden. Vilket vi inte gick med på.. 
    SUCK
    Man känner sig hela tiden bevakad. Och vi kan inte koppla av och bara vara vi, sitta och mysa och pussas (inget mer än så.. självklart). Men det känns inte så kul när man vet att man har nån som tittar på en. Visst inte alltid men ändå. Jag vill kunna prata med min sambo om dagen utan att barnet hör! 

    Vi har tagit upp ommöblering för barnet. Och sagt att det vore väl kul. Kanske måla om nån vägg och skaffa en till bokhylla men icke.. nej nej. Aldrig jag vägrar....
    Suck igen. Detta barn har inte kommit från en familj som bröt upp och har inte varit med om mycket förändringar. De har aldrig bott tillsammans. (Som en biofamilj alltså). Tycker det är kul att få göra om i hemmet. Men barnet vägrar det.. vi försöker göra det till en kul grej och muta med allt möjligt men det är NO GO.
    Vad ska man göra.. det är andra grejer som gör livet lite knepigare också. 
    Men igår satt jag och ville ha lite mysigt med min sambo.. men det går inte med barnet tvärs över lägenheten. 
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-15 10:50
    Lite halvdum rubrik kanske. Han "vägrar" gå med på förändring. han klarar ju av det, men det ska aldrig gå lätt. Alltid bråka om det för att sen tycka det är helt okej. Nån gång vill man ju slippa bråket när man vet vad slut resultatet blir.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-17 21:40
    Nu är det iaf några dagar sen vi ändrade. Och han sover som en stock i sitt ommöblerade rum. =) Det gick bra, och det känns så skönt. Det var ju ett nödvändigt ont.. och det ska inte behöva göras om igen. För nu kan vi alla leva och må bra tillsammans.
  • Svar på tråden Bonus som inte klara av någon förändring!
  • Pormoicheia

    Vissa människor har svårt för förändring ock känner trygghet i att allt är som det  brukar.
    Skulle det kunna funka med draperi av något slag då?
    Eller en "halvvägg" bara så att sikten störs?

    Eller skulle det gå att möblera om i vardagsrummet?


    Apprentice Moraltant *back in action*
  • Sandra09
    Pormoicheia skrev 2010-02-06 16:51:12 följande:
    Vissa människor har svårt för förändring ock känner trygghet i att allt är som det  brukar. Skulle det kunna funka med draperi av något slag då? Eller en "halvvägg" bara så att sikten störs? Eller skulle det gå att möblera om i vardagsrummet?
    I vardagsrummet går det inte att möbler om.. tyvärr. Skulle gärna göra det om det gick... barnet rum är det dock inga problem att ändra lite. alltså bara möbelmässigt.
    Nja vi har pratat om något sorts draperi. ska ta upp det med min sambo, vet inte riktigt hur ska funka men. ja.. nånting vill jag ska ändras. 
  • Pormoicheia

    Hur gammal är pojken?


    Apprentice Moraltant *back in action*
  • Sandra09
    Pormoicheia skrev 2010-02-06 17:26:06 följande:
    Hur gammal är pojken?
    8. 
  • Pormoicheia

    ja ok. tänkte mest att han kanske varit i en känslig ålder. Inte för att 8 är "betydelselöst" på det viset, men det är ju inte en av de känsligare åldrarna i den bemärkelsen.

    Tja, draperi skulle ju kunna vara en mjukstart. Hur skulle det kunna fungera med saloondörrar då? Det skulle ju en 8-åring kunna gilla kanske.
    Även om det inte skulle vara en ljudisolerande lösning, skulle det ju kunna lösa lite av insynsproblemet iaf.

    Eller en tunn skjutdörr á la japansk pappersrumsdelare (eller vad det nu heter).

    Det försvårar ju att barnet inte gillar förändring dock...antingen får ni lirka eller så får ni helt enkelt sätta ner foten ordentligt och säga att nu är det detta som gäller.


    Apprentice Moraltant *back in action*
  • Sandra09
    Pormoicheia skrev 2010-02-06 18:25:09 följande:
    ja ok. tänkte mest att han kanske varit i en känslig ålder. Inte för att 8 är "betydelselöst" på det viset, men det är ju inte en av de känsligare åldrarna i den bemärkelsen. Tja, draperi skulle ju kunna vara en mjukstart. Hur skulle det kunna fungera med saloondörrar då? Det skulle ju en 8-åring kunna gilla kanske. Även om det inte skulle vara en ljudisolerande lösning, skulle det ju kunna lösa lite av insynsproblemet iaf. Eller en tunn skjutdörr á la japansk pappersrumsdelare (eller vad det nu heter). Det försvårar ju att barnet inte gillar förändring dock...antingen får ni lirka eller så får ni helt enkelt sätta ner foten ordentligt och säga att nu är det detta som gäller.
    Jasi jag vill ju inte ta bort hans dörr till sovrummet..  mest för att när han har kompisar här blir det ibland högljutt och då vill jag gärna kunna stänga dörren.
    och det funkar inte till vardagsrummet.. alldeles för stor öppning för det.. Men försöka köpa nåt fint draperi som man kanske bara sätter när det är barnvecka.. nåt enkelt. 
    Tack för dina tips. =) 
    Ska försöka övertala om ett möbler om lite i rummet tills nästa gång kanske..  vore skönt att bara bestämma och så är det. Sen får vi ta en jobbig första vecka. Jag tror att det mycket väl  kan bli enklare att sova om han inte ser oss hela tiden. Lixom.. det finns inget att lägga uppmärksamhet på.. bara sömn. =)
  • Lillii

    ärligt talat, nu har jag iofs inte riktigt det problemet eftersom min bonus dotters rum är på övervånigen i vårat hus, men jag hade aldrig acepterat att inte få stänga dörren till hennes sovrum om det var så att hon tyckte att ljudet från tven störde eller dylikt.  Jag hade även inte accepterat att hon såg soffan från sin säng som det verkar vara i ditt fall.

    Hon får full uppmärksamhet av oss båda två på dagarna, inte riktigt, men både så det räcker och blir över. Tiden när hon har gått å lagt sig är välbehövlig tid som vi behöver ha med varandra. Jag tror att alla föräldrar både i kärnfamiljer och i "nybildaden" eller vad det nu kallas, behöver en stund ifred med varandra när barnet gått och lagt sig för att få tid att bara vara.

    Tycker inte din sambo att det är jobbigt? Om ni är överrens om att det är påfrestande, så är det väl bara att sätta ner fota, möblera om i rummet och sätt upp ett draperi? Om inte annat så borde din sambo ha förståelse för att det är jobbigt för dig, och stötta dig i det avsendet. Barnet mår inte dåligt av att få rummet ommålat, speciellt inte om det får vara med och välja själv vilken färg och så vidare.
    Jag tror fullt och fast på att om barnet själv får vara med under förädringen så är det lättare att acceptera den, även om de från början är emot det.

    Det var inte direkt så att vi frågade min bonusdotter om lov för att flytta ifrån det hus som min sambo och hans före detta köpte tillsammans, hade vi frågat "vill du flytta" hade nog svaret blivit ett bestämt nej. Vi köpte det nya huset vi bor i nu, och hon fick hjälpa till att packa sina saker, vara med när vi flyttade grejerna och allt.

    Visst,d et var säkert jobbigt första tiden med ett nytt rum i ett nytt hus på ett helt annat ställe än "där hon alltid har bott". Men man kan inte rätta in sitt hela liv efter barnen, de är inte bara du som bonusförälder som ska anpassa sig, det ska barnet och din sambo oxå göra!!

  • Sandra09
    Lillii skrev 2010-02-08 18:22:21 följande:
    ärligt talat, nu har jag iofs inte riktigt det problemet eftersom min bonus dotters rum är på övervånigen i vårat hus, men jag hade aldrig acepterat att inte få stänga dörren till hennes sovrum om det var så att hon tyckte att ljudet från tven störde eller dylikt.  Jag hade även inte accepterat att hon såg soffan från sin säng som det verkar vara i ditt fall. Hon får full uppmärksamhet av oss båda två på dagarna, inte riktigt, men både så det räcker och blir över. Tiden när hon har gått å lagt sig är välbehövlig tid som vi behöver ha med varandra. Jag tror att alla föräldrar både i kärnfamiljer och i "nybildaden" eller vad det nu kallas, behöver en stund ifred med varandra när barnet gått och lagt sig för att få tid att bara vara. Tycker inte din sambo att det är jobbigt? Om ni är överrens om att det är påfrestande, så är det väl bara att sätta ner fota, möblera om i rummet och sätt upp ett draperi? Om inte annat så borde din sambo ha förståelse för att det är jobbigt för dig, och stötta dig i det avsendet. Barnet mår inte dåligt av att få rummet ommålat, speciellt inte om det får vara med och välja själv vilken färg och så vidare. Jag tror fullt och fast på att om barnet själv får vara med under förädringen så är det lättare att acceptera den, även om de från början är emot det. Det var inte direkt så att vi frågade min bonusdotter om lov för att flytta ifrån det hus som min sambo och hans före detta köpte tillsammans, hade vi frågat "vill du flytta" hade nog svaret blivit ett bestämt nej. Vi köpte det nya huset vi bor i nu, och hon fick hjälpa till att packa sina saker, vara med när vi flyttade grejerna och allt. Visst,d et var säkert jobbigt första tiden med ett nytt rum i ett nytt hus på ett helt annat ställe än "där hon alltid har bott". Men man kan inte rätta in sitt hela liv efter barnen, de är inte bara du som bonusförälder som ska anpassa sig, det ska barnet och din sambo oxå göra!!
    Skönt att höra. Jag håller med dig.. och ska verkligen försöka få min vilja igenom. För så här kan jag inte leva. Inte leva och må bra iaf.. varannan vecka och det räcker inte. 
    Min sambo tycker nog inte det är jobbigt tror jag. Han är väl bara van antar jag. Fast tidigare i hans förra lägenhet ser man inte varandra hela tiden. Men nu, tror inte det är bra för nån av oss egentligen. 
    Ett draperi känns inte som en lösning. För då ser man ju varandra iaf, om man nu inte hänger upp ett mörkt draperi. Och man kan ju inte direkt prata ändå, man hör ju genom. Och ja.. jag vet inte. Ska få se hur vi gör nästa barnvecka... 
  • SCSI

    Herregud, en åttaåring skulle jag nog bara ge ett par olika alternativ till och inte acceptera tvärvägran. Antingen slutar du klaga på ljudet eller så stänger vi dörren, punkt slut liksom. Skulle han gå i taket fullkomligt om ni gjorde om rummet när han inte är där? Så har vi gjort med min bonus - talat om att vi ska måla om/möblera om/byta säng under veckan han är hos sin mamma, sen påmint honom när vi hämtat på dagis, och sen byggt upp spänningen över att se hur rummet blivit. Det har alltid varit nåt han gnällt över (nu senast att byrån står PÅ mattan så att det inte går att köra bilar på just de kvadratdecimetrarna), men han har vant sig snabbt. Och han är ändå ett rätt försiktigt och förändringsobenäget barn. Sen har vi inte gjort nån stor grej av protesterna, utan bara sagt att han vänjer sig snart och pekat på allt som är bra istället.

    Ni kanske kan  komma på nåt som bara MÅSTE ställas in i hans rum - ett skrivbord, en fåtölj eller nåt sånt - och som föranleder en ommöblering? Alla ursäkter är bra ursäkter. ;)

  • Sandra09

    Nu har vi ändrat. Vi gjorde det i veckan.. och sonen kom idag. Han visste att vi hade en överaskning till han när han kommer nästa gång. 


    Vi gjorde inte mycket. Möblerade om, så sängen inte längre står i hörnet så han ser oss hela tiden. Och sen köpte vi en affisch och en flagga med favorit hockey laget. Och så gjort jag en lampa, eller gjort och gjort. Jag hade en gammal lampa som jag målade om och satte på hockeylagets emblem. Det blev jätte snyggt. Detta var då den nya sänglampan. Det blev jätte snyggt. 
    Och som jag tänkte. (men hoppades undvika) Det blev kaos.. 3dje världskriget. 
    Non stop skrik i en halvtimme, sen blev det mindre och mindre. Nu är han lugn.
    De leker där inne. Men tror de kommer starta om igen faktiskt. Det låter lite tvingat och konstgjort... 
    Allt är ju så klart fel. Varenda sak ska tillbaka. Mattorna är JÄTTE fula. (jag VET att han tycker om dem, vi var och såg på dem för länge sen och då var det fina, nu är de så klar det fulaste i världen) Jasi... jag tror det går över. Och hoppas innerligt att min sambo inte gått med på att ställa tillbaka nånting. Jag vet ju inte vad som sagts där inne för att lugna ner han. Jag tror iaf det är viktigt att stå fast. För det är inte hela världen. Han klarar av att vi har flyttat sängen och skrivbordet! 
    Han måste bara vänja sig. Det kan ta några dagar. Vi får väl se hur det går ikväll.
    OM han fortfarande vill flytta till mamma och aldrig mer komma tillbaka. 
    Suck
    Ibland känns det bara så tungt. Man vill kunna göra sådana här saker utan världskrig. Jag möblerade om jämt i mitt rum som liten. 
    Ja jag vet inte.. han är tokspeedad hör jag. Just nu känner jag för att fara till mina föräldrar och ta en paus och komma tillbaka när han vant sig. 
    Det går ju inte men.. det vore skönt. 
Svar på tråden Bonus som inte klara av någon förändring!