Frysägg kvar

Efter mångårig resa med hormonbeh. och IVF, har vi nu efter 1:a ÄD en tös på 7 månader och 7 ägg/embryon av superkvalitet kvar i frysen. Jag har äldre barn sedan tidigare med samma man, men hade denna gång en mycket komplicerad graviditet och dramatiskt kejsarsnitt. Vi lutar därför samt pga åldern åt att inte göra syskonförsök; eftersom en ny graviditet skulle innebära stora risker för min del och vi känner oss rika som fått de barn vi nu har.
Jag upplever dock att det är svårt att ta beslutet att meddela att de får tina äggen, att vi inte kommer använda dem... Det ligger så lång kamp och så mycket tårar bakom. Det känns som slöseri med superägg. Jag är rädd för en känslostorm efter att ha meddelat, rädd för att mista det barn som vi så länge kämpat för(t.ex plötslig spädbarnsdöd) och sen inte ha någon möjlighet till fler barn om det skulle kännas lika svårt att fortsätta utan fler barn som det gjorde innan vi fick henne... Detta har gjort att vi förlängt frystiden med ett år...
Någon som känner igen sig i mina tankar? Hur tänker ni? Vad har hjälpt er att ta beslut?