urspårade farföräldrar!

Absolut. Och vi i vår generation kommer att bli ännu värre.
Dagens mor/farföräldrar har verkligen egna liv, karriär, intressen och inte minst oftast tillräckligt med pengar till resor och annan meningsfull fritid. Det är ju väldigt positivt. Men, det är inte ett hinder för att vara farfar/farmor/morfar/mormor. Jag känner till flera som får det att gå ihop alldeles utmärkt.

Om du längtar efter den där stora bostaden där hela släkten kan samlas är det kanske bästa att skaffa den själv? Det är uppenbarligen mer din dröm än dina föräldrars.

Var glad över att föräldrarna inte sitter och ugglar o väntar på döden utan lever livet in i det sista.

Du är vuxen och det är nu lika mycket ditt ansvar som deras att er relation fungerar. Du väljer ditt liv, de väljer sitt och det enda du kan göra är att respektera deras val (de har trots allt inte sålt av föräldrahemmet för att bli missionärer för en obskyr sekt i Afrika).

Om inte annat så tänk positivt - tänk vilket bra arv du får, en bostadsrätt i centrala Stockholm som är delbetald är inte fy skam!

De gör väl hur de vill med deras liv?
Urspårade?Hmmm
Håller med föregående talare.

Du är vuxen och dina föräldrar är vuxna. Om de vill bo i Stockholm så kan de väl få göra det (klipp navelsträngen). Hellre det än sitta med ett stort hus, som skall skötas, när de snart är pensionärer. Jag tycker dina föräldrar tänker klokt.

Jag förstår inte rubriken.
Vissa vill bo i hus även efter 65 års ålder, andra vill inte.
Det handlar ju om vad de vill INTE om dras ålder eller om annat.

Skulle vara kul att veta vad du menar med "urspårade".

Var glad att de vill flytta ifrån sitt hus - mina föräldrar i samma ålder flyttade till en nyproducerad lgh förra året och jag tycker det var de bästa de kunde ha gjort. Rensade undan massa gammal skit, sålde av en hel del grejor och fick ett mysigt hem. Jobbigt om föräldrar väljer att bo kvar i hus som de inte klarar av att underhålla själva och ngn blir dålig och då ta hand om en flytt.

Tror också att man själv får skapa sin dröm.
Sedan får man ge nyblivna mor-och farföräldrar lite tid, enligt min erfarenhet. Tog mina föräldrar flera månader att komma in i sin nya "roll" och verkligen skapa en fin kontakt. Jag trodde det skulle ske på nolltid, men de var ju inte gravida.
Köp ett stort hus själv, bjud in alla du vill vara med! Med gästrum för mor/farföräldrarna som plötsligt drabbas av akut barnbarnslängtan.

Vad menar du med att man skall infinna sig i "sin roll som far eller morföräldrar"? Skall man bara finnas till hand för sina barn och barnbarn och inte ha ett eget liv? Sitta hemma och sticka barnsockar och vänta på att ens barn och barnbarn kommer på besök och dessutom ständigt vara i jour för att rycka in som barnvakt?
Jag tycker allt att du diskuterar väldigt egoistiskt.
Själv har jag ett barn och barnbarn som jag älskar över allt annat på jorden. Men det innebär inte att jag inte har ett eget liv också

Min erfarenhet är att ju äldre dom blir, desto mer arbete på huset som man SJÄLV måste göra. Så lägenheten tackade jag och tog emot med stora famnar, när den blev aktuell.

Jag tycker att farföräldrarna gör alldeles rätt, så skulle jag själv göra När barnen äntligen flyttar hemifrån behöver man inte längre bo i hus med allt jobb det innebär utan kan flytta till ett bekvämt innerstadsboende med kultur och nöjen precis runt hörnet. Perfekt.

Nu är det din tur att vara den som samlar familjen till jul etc, det kanske känns ovant men det blir säkert precis lika bra!