Bekymrad

Jag tror det är en naturlig känsla att få när man väntar barn.

Sådana frågor poppar upp i mitt huvud ibland även efter att barnet har kommit.

Samtidigt så har saker en förmåga att reda ut sig. Vi anpassar oss efter

situationen nästan omedvetet.

Jag känner inga krav eller press utifrån, jag vet inte riktigt vad det skulle vara för något?

Det jag oftast tänker på i nuläget är ekonomin eftersom jag är studerande och sambon

är hemma, det kommer inte in lika mycket pengar som förut och då hade vi inte ens ett

barn. Men som sagt, man anpassar sig. I slutändan så gör man det som behövs för att

klara av att ta hand om sin familj.

Jag tror att vi män får en instinkt att "ta hand om" och försörja vår respektive och vår avkomma. Personligen har jag i alla fall fått det.

Vi var ofrivilligt barnlösa ett bra tag så när äntligen graviditeten var ett faktum oroade jag mig faktiskt mest över att den lille skulle överleva och vara frisk. Det viktigaste är trots allt att man är lycklig tillsammans men hur åstadkommer man det?

Planera framtiden istället för att oroa dig för den. Skillnaden är enorm, planering är något kreativt och oro är destruktivt och helt onödigt egentligen. "Oro är den ränta vi tar ut på morgondagens bekymmer", som någon vist uttryckte det. Men den är naturlig så det bästa man kan göra är att tackla den genom planering anser jag.

Vad gäller ekonomi så är det ju så att man i regel lever efter sina tillgångar och utgifter på ett håll leder till indrag på andra och detta löser sig oftast så länge man faktiskt har inkomst och så. Jag studerade (gör fortfarande) och min fästmö arbetade på ett relativt lågavlönat arbete när vi fick vårt första barn men ekonomin försämrades faktiskt inte på grund av barnet. Däremot lärde vi oss att ta ansvar på ett annat sätt och detta kom naturligt.

Sexlivet kan det givetvis bli si och så med, när kvinnan genomgår en vaginal förlossning kan det uppstå en del skador och blir det kejsarsnitt ska man veta att detta är ett ganska stort kirurgiskt ingrepp. Tålamod är nyckelordet, sexlivet kommer igång så småningom.

Pressen från andra kan vara jobbig förstås. Att folk förväntar sig att man ska vara och göra på ett visst sätt kan göra en frustrerad. Försök förklara under lugna former vad du tycker och tänker när du känner krav. Antagligen vill de dig bara väl och att man ska bli en bra förälder men det är något man måste lära sig själv.

Själv läste jag en hel del böcker om graviditet och förlossning; hur man ska vara ett bra stöd för kvinnan och vad man kan förvänta sig. Denna påläsning gav mig mycket och jag kände mig bra förberedd inför förlossningen och kunde vara ett bra stöd under hela graviditeten. Att veta vad som pågår i kvinnan gör att man kan ta hennes mindre rationella beteenden på ett bättre sätt. Jag kan rekommendera Gudrun Abascal's bok "Att föda".

När min dotter så kom till världen var jag världens lyckligaste och har varit så sedan dess! Att skaffa barn är meningen med livet och det hoppas jag att TS också kommer upptäcka. Låt inte oron förstöra för något som kan vara helt underbart.

Mm. Man börjar tänka på saker i och med att man får barn. Men du, ekonomin, den snackas det så himla mycket om. Att det är så himla dyrt etc. Jag blev förvånad, vad är det som jag inte har köpt eftersom alla säger att det är så dyrt, liksom. Pengar är inte det viktiga. Och det är inte så dyrt. Blöjor går det åt en del förstås, men inte så det känns i plånboken.

Men det finns massor av snåltips. Man kan nog komma undan de flesta kostnaderna om man har tid att leta begagnad säng, vagn mm. Kläder är bra och billiga som fan på HM, köp där.

Sexlivet kan man ju typ glömma tyvärr. Bekräftelse är ju vad sexet handlar om egentligen, jo, jag tycker faktiskt det. Så det kan man ju försöka ge varann på andra sätt. Och ibland bör man nog ha sex för sakens skull, så att man inte glider bort från varanndra helt på det planet.

Instämmer med ovanstående. Inget går upp emot vad du snart ska få vara med om. Tagga ner, och unna dig själv att njuta lite av äventyret. Kram.