Jag hatar min styvmor!

Har också styvbarn som nu är vuxna. Mellanflickan har bott hos oss i perioder, ibland flera år i taget. Hon var 10 år när vi gifte oss. Jag har alltid ansträngt mig att inte göra skillnad på de större barnen och mina biologiska och jag tror att jag har lyckats. Vi har jättefin kontakt och alla barnen ser varandra som syskon.

Jag visste vad jag gav mig in på när jag blev kär i min man. Han hade varit skild ett tag och barnen bodde ibland hos honom. Så barnen fanns hos honom före mig Tror att jag har varit mera generös mot hans barn än vad han har varit själv, men jag tycker om dem. Och det är jag glad för, men man kan ju inte hjälpa om personkemin inte stämmer.

Hej!
Förstår dig, men är själv styvmamma så jag måste få poängtera vissa saker...

Att han inte betalat mer än det lagstadgade underhållet är ju inget konstigt, det är det många pappor som inte gör. Det är uträknat att täcka de kostnader som den förälder som inte bor med barnet ska betala.
Att din styvmor väljer att lägga pengar på sitt barn, är helt normalt, varför skulle hon inte kunna göra det? Precis som din mamma la pengar på dig, och din pappa genom sitt underhåll?

Och en sak till som jag reagerade på....du skriver att din mamma inte fick sätta foten innanför tröskeln?? Nu vet jag inte varför din mamma överhuvudtaget behövde komma in i deras hus, för det var ju faktiskt din pappas och styvmors hus??
Att du däremot skulle känna dig välkommen är ju självklart.

Kramar från Styvmor

Sänder lite lycko stoft till dig

Först och främst vill jag bara säga att jag känner igen mig 100%. Min pappas fru har förstört en stor del av mitt liv. Hon brukade till och med slänga på luren när jag var liten och ringde för att prata med min pappa. Jag vägade ringa ungefär en gån om halvåret för jag kände mig så avskydd.

Jag har nu sagt upp kontakten med min pappa, han är inte bjuden på mitt bröllop och jag tänker inte låta honom känna mitt ofödda barn. Tänker inte låta han och hans vidriga fru få mitt barn att känna sig som ett oönskat och utstött barnbarn.

STOR KRAM TILL DIG TS.

Dessutom vill jag säga till alla er BRA styvmammor - sluta försvara dåliga styvmammor! Jag vet inte varför ni tar åt er så fruktansvärt! Jag skulle aldrig försvara en vidrig kompis bara för att jag själv är en bra kompis, eller en vidrig svärmor för att jag själv har en bra svärmor. Sluta känn er träffade!

Det finns faktiskt kvinnor som gifter sig med män som har barn sedan tidigare som är jävligt elaka och HATAR barnet och som skadar barnet.
Men ingen påstår att alla styvmödrar är så.

jag käner igen mig. när jag var liten så dog min mamma, och pappa gifte om sig med jordens största ragata! usch! *kramar om*

Anonym: Nej det kanske inte är så konstigt att han inte betalade mer än underhåll. I alla fall inte det konstigaste han har gjort eller inte har gjort. Och att min mama inte fick komma in i deras hus för att hämta mig. Vad ska jag säga om det? Jag kan bara tänka mig vad min dotter skulle känna och hur hon skulle må om jag inte släppte in hennes pappa i mitt hus. Stackars barn. Sådant sätter djupa spår. Har man skaffat barn med någon så får man räkna med att man får stå ut med den personen och försöka ha en så bra relation till den personen som möjligt. För barnets skull. Eller? I alla fall alltid i barnets närvaro. Min mamma och pappa har aldrig varit osams, det här hans fru som alltid har varit så otroligt svartsjuk.

Men jag tror trots allt inte alls det är så att papporna väljer en "ragata", varför skulle han gifta sig med en sån?
Det är fördjävulskt jobbigt att vara styvmamma många gånger, men det är ju aldrig barnens fel att saker och ting är som de är....
Men däremot kanske man får försöka hitta en väg som passar att gå, utan krav på kärlek mellan styvbarn och styvmamma (eller styvpappa)
Krav på respekt för den andra individen, vilket styvbarn kanske inte alltid visar styvföräldern...styvföräldern "kan" man liksom vara elak och obstinat mot, eftersom man inte älskar den människan på samma sätt som man gör mot sina bioföräldrar.

Jag var själv styvbarn, och det funkade inte spec bra med styvmamma, men har insett som vuxen att jag knappast var enkel att vara styvmamma åt.
Nu som vuxen är jag tacksam över det hon ändå gjorde för mig, även om vi inte älskar varann.
Nu är jag själv styvmamma...och nej, jag älskar absolut inte min styvson, men jag acceptarar honom och gör ingen skillnad mot honom eller mitt biobarn, mer än att jag ju i mitt hjärta och mina tankar ju älskar mitt biobarn.
Som en vännina sa till mig: det en bonusmamma gör eller ger till sitt styvbarn är...en BONUS!!!
Inget som hon är skyldig att göra, utan nåt extra som styvbarnet får....
Styvbarnet har ju redan en mamma och en pappa...

Tyvärr kan det ligga så mycket bakom en styvmors ageranden som inte ett styvbarn vet om. Till exempel en väldigt ogin och besvärlig bio. Inte alls ovanligt att sådant sker, och säg det barn som skulle tro något negativt om sin älskade mamma i första taget..? Speciellt som inget riktas mot barnet utan allt riktas mot exet och den nya, som de i många fall tror ska stjäla deras barn... Och tyvärr igen så drabbas då barnet, eftersom bion inte finns där och barnet är en ständig påminnare om hur ogint bion uppfört sig...

Så det handlar inte om att "försvara dåliga styvmammor", det handlar om att visa på två sidor av ett mynt.

Jag förstår vad du menar Anonym. Men så är det inte i det här fallet. Min styvmor är född häxa.

Ehhhh, hallå, din styvmor född till häxa?????
Klart att du tar din mamma i försvar, du har ju aldrig satt dig ner och frågat hur din styvmor mådde, för något har ju gjort att hon agerat som hon gör?

De gånger jag haft lite "svårt" för mina styvbarn, så beror det inte på barnen som individer, utan rådande omständigheter. Det kan vara en velande pappa, eller en jobbig biomamma som lägger sig i allt och som får en att må dåligt. Tyvärr kan det gå ut över barnen, trots att det inte är rätt!

Och jag tror inte att barn mår sämre av att deras mamma inte får traska fritt i pappas och styvmors hem.

Jag citerar TS:
"Har man skaffat barn med någon så får man räkna med att man får stå ut med den personen och försöka ha en så bra relation till den personen som möjligt. För barnets skull. Eller? I alla fall alltid i barnets närvaro. Min mamma och pappa har aldrig varit osams, det här hans fru som alltid har varit så otroligt svartsjuk."

Min man har valt att inte stå ut med sina barns mamma, och det gör inte honom till en sämre pappa. För barnens bästa och för att kunna leva ett normalt liv resten av de år han har kvar, så var han tvungen att bryta kontakten med biomamman.
Barnen mår jättebra, och har inte tagit någon skada av att mamma och pappa inte umgås. Man kan aldrig säga hur det blir vid en skilsmässa. Är den bitter, så är det svårt att komma överens.

I mitt och min mans fall så är det inte jag (styvmamma) som är ragatan, det är biomamman, det finns sådana också...jag lovar dig...

Kram