Vi som har prematura sammandragningar

Hej

Ja här är en till  är i vecka 24 och har haft sammandragningar i flera veckor nu. Men de blir allt mer intensiva och onda. Har fött mina andra barn i veck32 , 35 36 .
Så man blir alltid orolig.Har nu oxå sjukskrivning och sängläge hemma dötrist det är ju ändå ett tag kvar.
Men allt för att den lille ska stanna kvar så länge som möjligt.
Vi får försöka peppa varandra och även skönt att veta att vi är många som har samma problem .
Kram på er alla .

Är också sjukskriven o beordrad vila pga försvagad livmoderhals o lite påverkad tapp. Är i v.25 nu (24+)

Ja det är skönt att veta att man inte är ensam om att ligga hemma och räkna dagarna... Särskilt när man har lååång tid kvar till BF!

Jag tycker det är så svårt att ställa om sitt sätt att vara, att vrida ner tempoknappen!
Får nu varje gång jag går tänka mig för att inte knata på i racer tempo som man alltid gjort. Att saker inte behöver gå i 180... Kroppen säger ju ifrån så fort man tänjer på gränserna för vad som är bra, och tur är väl det!

Är i v 23 och har varit sjukskriven i 2 v pga prematura sammandragningar (hade dock ingen cervixpåverkan).
Tyvärr går min sjukskrivning ut imorgon. Jag ska träffa min BM och jag är jätterädd att jag inte kommer att få förlängt.
Läkaren som sjukskrev mig arbetade på förlossningsakuten och han var toppen.
Jag har fortf regelbundna smärtsamma sammandragningar som inte ger sig trots vila.
Har ni nga tipps vad jag ska säga imorgon för att de ska förstå vad jag menar?Hur har ni forklarat er situation?

Mvh/ rikkan

Jag sällar mig till er i detta forum, är i vecka 31 och idag hemma på min första dag av två veckors sjukskriven. Anledning till detta är sammandragningar samt påverkad tapp. Gud vad jag grinade igår när läkaren snabbt konstaterade att det inte fanns något annat att göra än att vila, ledsen både av att man nu bara ska va hemma och göra verkligen ingenting samtidigt som det kanske finns en risk att den lilla kommer ut redan nu. Inte alls redo för det! 

I min förra graviditet hade jag väldigt tidiga sammandragningar-redan i v 15 och framåt, men då var allting så normalt, normalt enligt barnmorskan. Och det litar man ju på, eller hur. Så jag jobbade vidare och slet i trädgård och på jobb och visst, fick ju ta en och annan paus när värkarna kom, men sen fortsatte jag. För det var ju normalt. När jag i v25 åkte in till kk pga detta så träffade jag en läkare som sa att detta var jätteallvarligt, tappen var förminskad och beordrade mig vila. Så jag gick hem och vilade. Vila för mig är ju då att bara pyssla lite och städa lite och gå lite på Ikea och sådär...

Efter helgen ringde jag in och sa att min "vila" inte hade hjälpt mig så jag fick komma tillbaks igen och de lade in mig direkt för sängvila. Jag fick endast gå upp och gå på toaletten. Det var visst det som var vila.... Hade jag ingen aning om.
Då var vi jätteoroliga och vi räknade veckorna och de milstolpar som vi passerade i graviditeten.  En månad innan BF ungefär, sådär lagom innan ju, fick jag komma hem och vila istället på soffan. Lillkillen behagade stanna inne till v38+6! Tack!

Nu är jag gravid igen i v 16. Känner av sammandragningar redan och är jättenervös. Ingen verkar ta det på allvar såhär tidigt i graviditeten. Var inne på specMvc och de sa absolut ingenting. Det verkar som om att inget händer förrän man kommit över i v23. Då plötsligt är man visst gravid "på riktigt" och de börjar agera. Fattar ni? Jag blir så j-vla förbannad.

Jag har varit sjukskriven nu pga mitt illamående och andra magproblem, men den går ut sista januari. Har ingen aning om hur de tänker agera framöver. Jag bara hoppas att jag slipper gå tillbaks till jobb, åtminstone inte på heltid. Bara jag stressar upp mig i tanken lite så knyter det sig i magen på mig..

Så, nu fick jag visst också avreagera mig lite..!

Lycka till och håll inne era knott!

Happy A och Räser: Tack för att ni delgett er historia och gett mig lite kött på benen inför dagens möte med BM.

Kram/rikkan

Det bästa tycker jag själv har varit att träffa gyn läkare som verkligen kan sin sak.
Jag gillar min BM jättemycket, men ibland känns det som att hon och många andra BM går lite väl mkt efter "normal principen" och inte tar allt på allvar.

Att sammandragningar inte alls är farligt utan helt normalt. Visst, i vissa fall är det så. Men absolut inte i andra...
Man ska ta SD på allvar och hellre åka in en gång för mycket.

Eftersom jag hade så mkt SD min förra graviditet så kände jag mig "van" att ha dem och försökte att inte bry mig så mkt om dem. Att tuta på vidare...
Men till slut kände jag att det nog inte är som det ska om man har SD från morgon till kväll och som aldrig vill ge sig.

Träffade överläkaren på min spec. MVC och blev helt sjukskriven, först i 2v och sen tillbaka på kontroll för att se om vilan fått det att lugna sig lite...

Jag bad inte alls om att få bli sjukskriven, utan ville bara försäkra mig om att allt var ok. Vilket det inte riktigt var, därav sjukskrivningen.
Det bästa är nog att träffa en läkare som kan området och som vet riskerna med prematura SD. Att vila är ett måste för att i många fall förhindra en prematur förlossning!

Hoppas det går bra för alla!!

Ansluter mig till denna tråd. Är idag v 24+1 och har legat inlagd en dryg vecka på KS Solna för sammandragningar och kraftigt påverkad cervix. Hela eländet började med en tvillingtransfusion som opererades men bara ena tjejen överlevde. Så just nu tycker jag väldigt synd om mig själv...
Första sonen föddes v 28+4 och skulle det klara sig så långt (!) skulle jag vara riktigt lycklig, är inställd på att det kan bli ännu krisigare denna gång...
Dagarna går så f***t långsamt när man bara får gå på toa och för övrigt inte lämna sängen!!!!!

Hej igen!
Var hos BM idag. Hon tyckte definitivt att jag skulle fortsätta vara hemma eftersom jag har så pass ont. Däremot så hade ingen läkare tid at träffa (trots att jag ringt 2 ggr och påkallat att jag borde träffa en läkare ang mitt sjukintyg som går ut idag).
Så nu går jag hemma utan läkarintyg till nästa tors då jag får träffa en läkare.

Jag känner mig heldum som är hemma utan intyg (känns liksom inte befogat att vara hemma) samt att jag har inte den blekaste om F-kassan beviljar min 1:a sjukskrivning.
VARFÖR ska det behöva vara så kronligt bara för att man har ont.

Hur ska detta gå???????