När man gett allt och fått skit..
Som många idag så har jag erfarenheten av att ha bonusbarn..
Bra dagar, roliga stunder och tvärtemot.
För en tid sedan så hadde vi en fin relation, jag ställde upp, försökte alltid se till att hon fick samma som min dotter.
Fin kontakt med hennes mamma.
Hjälpte henne..Stöttade, gick med henne överallt då fader ej tar sitt ansvar som han skall..
Sen hände det, som sårade mig djupt..
Hon gav sig på sin halvsyster, som är sju år yngre..Hon är mycket snart myndig, så räkna ut hur gammal halvsystern är..Ja, just det, liten emot henne.
Med fula ord om min familj,mig, henne..Sa att hon är onsynlig för henne och en skit..
Min lilla sa inget till mig..
Tiden gick, jag märjte att den lilla var nervös, men för vad???
Så brast det för henne hos mormor.. Vi går inte in på vad min mor sa sedan.. Men min lilla var hysterisk och rädd..
Jag flyttade inom en månad..
Pratar inte alls med fd styvdottern och jag har bett fadern, xet nu då prata med henne och bättra sin relation till henne..Det är inte mitt ansvar att göra..
Men bråken är om att han vill att de ska träffas som förut..
Jag har sagt nej..
Vill att det går en tid..
Att min lilla väljer själv när hon blir lite större..
Och, jag vill att styvdottern lär sig att man pratar inte skit om familjemedlemmar utan konsekvenser eller ett förlåt..
Gör jag fel`??
Är besviken..Ledsen och arg..För jag svek ingen av dem..
