Tvåspråkighet - hur gör ni?

Jag bor i England, min man är engelsman.

Jag är också "oartig" och pratar bara svenska med min dotter. Jag är medveten om att det kanske inte är så trevligt för de som är med, så ibland vänder jag mig till de jag är med och sammanfattar vad vi har pratat om.

Det är viktigt för mig att Freya kan svenska så att hon bla kan prata med sina svenska kusiner, det är viktigare än att jag avstår från att prata svenska när vi har sällskap.

Tack och lov kan min man lite svenska att jag inte utestänger honom varje gång jag pratar med dottern!

Jag talar ALLTID svenska med barnen, de är också helt tvåspråkiga. Jag bryr mig inte om att det skulle kunna upplevas som oartigt, ibland säger jag något om att svenska är ett minoritetsspråk här i USA och att vi måste göra allt för att barnen talar svenska, det förstår de flesta.

Våra barn är nu 10 och 8 år, de har aldrig bott i Sverige, men talar bra svenska och kan läsa och skriva på svenska.

Stå på dig! och ge inte upp. Det är särskilt viktigt att få till svenskan när barnen är små, och inte fuska.

Jag struntar oxa i att jag ev ar oartig, vi pratar bara svenska med var dotter, och fortydligar for andra pa engelska i den man vi anser att det behovs. Engelska lar hon sig anda, for det marks att hon forstar nar andra pratar med henne. Haromdagen pekade hon t ex pa stovlarna och badankan i boken Kaninbad och sade boots och duck.  Min man och jag bara gapade, for inte har hon lart sig de orden av oss iaf, och hon har inte last boken med nagon engelsksprakig. Yes och no anvander hon oxa, men det forvanar mig inte alls lika mycket.

Jag bor i Skottland och pratar alltid svenska med dottern hemma men när vi är ute bland andra så varierar det lite, ibland blir det på svenska, framför allt när de runt omkring inte verkar så uppmärksamma på vad vi gör, men om jag vill säga något som har med de runt omkring att göra så blir det numera oftast på engelska.

jag är då svenska, i sverige men med en spansk talande man och svärfamilj. innan vi hade barntyckte jag de ver grymt oartiga som talade spanska med varandra när jag inte förstod. nu vill jag inget hellre än att våra små ska få detta vackra språk, och jag förstår rätt mycket nu, så långt är det ok! men på julafton när det var flera svenskar med å firade och ingen av oss talade spanska blev det skit dumt när d pratade spanska sinsemellan.. men huvudsaken är att barnen lär sig å är det viktigt att vara konsekvent!

Jag bor i tyskland med en tysk man och vi väntar barn vilken dag som helst. Kul att läsa lite hur ni andra gör. Det ger mig värdefulla tips hur jag kommer att kunna klara utmaningen att lillan blir tvásprákig.

Min sambo kan ingen svenska alls men har tänkt att lära sig medan lillan lär sig. Jag tänker konsekvent prata svenska med henne, men det är nästan oundvikligt att tyska blir det huvudsakliga familjespráket eftersom pappan inte kan tillräckligt med svenska. Svárt det där.

Tack för era svar! Känns peppande att det finns fler som kör konsekvent på svenska. Här finns så många tvåspråkiga som växlar till tyska då andra är i närheten för att alla ska förstå , då det ju som sagt är svårast att hålla fast vid att vara konsekvent. Så, det var fint att höra att fler därute gör på samma sätt och tror på det, för lätt är det ju inte... Kanske är jag lite ovan i situationen också då det ju bara har gått två år hittills sedan dottern föddes, med tiden kanske man inte tänker på det längre.

Har sett i många familjer att barnen förstår svenska, men inte pratar det, och jag vill ju att mina barn ska prata med mig på svenska -och såklart med sin svenska familj. Tror därför på det konsekventa och att alltid hålla sig till ett språk..... Behövde höra att jag tänker rätt och inte är ensam (fast dömer inte någon som mgör annorlunda, man måste ju göra som man själv tror på).

Hur man gör kan ju också bero på hur ofta man har tillfälle att åka hem till Sverige och hur länge man stannar. Jag hade nog tänkt att skicka hem min dotter till mormor en månad eller så, om jag märker att det inte räcker med att bara jag pratar svenska med henne.

Undrar om någon har erfarenhet av att partnern inte kan svenska - det måste vara mycket jobbigare?

Vi bor i Sverige men jag är från Tyskland och pratar tyskar med dottern. Jag är nog ganska konsekvent och pratar alltid tyska även om andra är med. Jag brukar dock oftast berättar för dom vad det är vi pratar om.

Vi bor i Sverige och pappan är från Belgien. Jag pratar svenska och han nederländska med henne. När min familj är här pratar han nederländska iaf och när vi är där pratar jag svenska. Dock översätter vi ifall någon frågar.
Helt klart ska du fortsätta med svenskan.
våran barn får ju ett språk gratis :)