Ensamt och trist

Hej!

Känner igen mig! Jag är tyvärr inte den där mamman som tycker det är skönt att gå hemma och vara mammaledig. Jag har en som på 3 år och en liten dotter på 8 veckor. Den stora går på dagis 15 timmar i veckan och som tur är älskar han dagis och undrar varför han inte får vara där mer.

Innan sonen föddes hade ja tagit över ett hotell med restaurangen (en litet hotell på landsbygden men mycket att göra ändå) Det var fullt upp från första stund och som tur va fick jag en lugn och snäll bebis och han var med mig på jobbet varje dag förutom när sambon hade semester eller var ledig. Han led inte det minsta utan han hade en mamma som mådde bra och han fick träffa mycket folk ochmina anställda älskade när de på arbetstid fik gå ut och gå med barnvagnen eller hjälpa mig mata honom eller leka med honom  När han var 14 månader började han på dagis och stormtrivdes även där från första början.

Inför lilltjejen här så sa jag upp mitt arrende men hade turen att bli anställd som platschef av de som tog över. När det var dags för mammaledigt så valde jag att arbeta 20 % (sköter pappersarbete hemifrån). Trots detta så känn det som jag behöver göra något mer.

Jag är den typen av människa som behöver träffa andra människor, jag behöver jobba och träna för att må bra och mår jag bra så mår mina barn bra. Min sambo föreslog nu att jag skulle försöka komma iväg och jobba två dagar i veckan så kunde han vara hemma och va pappaledig. Detta nappade jag snabbt på!

Jag tokälskar också mina barn! De är det bästa som hänt mig. Men som sagt så länge vi alla mår bra så tycker jag man ska göra som man själv vill med sitt liv. Jag har under hea min graviditet fått kommentarer av folk "nu ska du väll ändå bara vara hemma och vara mammaledig" Många verkar se en som en dålig förälder om man inte är mammaledig på heltid och är hemma med barnen hela dagarna. Själv ser jag mig som en dålig förälder om jag inte gör saker som får mig att må bra. Jag kan gärna kalla mig själv egoistisk och andra får också kalla mig det, men i det långa loppet så är det inte det...

Oj, vad långt detta blev.... jag vill bara att du ska veta att det finns fler som klättrar på väggarna och behöver göra annat än att bara sköta hemmet och barnen. Har ju tyvärr inget förslag på hur du ska fylla dagarna. Du ser hur vi har valt att göra och att jobba några timmar två dagar i veckan ger mig energi att klara resterande vecka.

Hoppas du fnner en bra lösning för din familj och för dig själv! Du är inte egoistisk!

Tack för svar.

Jag har rått bot på  mitt klättrande... Börjar jobba 75% 15 mars. Eftersom sambon jobbar kvällar/nätter och jag dagar så kan vi pussla så båda kan jobba när amningstiden är över.
Känns bra men samtidigt skrämmande. Ska jag åka från lillan?!?!??!!!

På sikt tror jag det är det bästa för alla i familjen. Han behöver mer tid med sitt barn och hon med sin pappa. Hitta sitt sätt tillsammans. Utan mig.

Hoppas det blir bra för dig också.
Kram och tack än en gång för stöd och svar =)