så nervös inför äggdonation
Jag och min sambo står inför en äggdonation... har sedan tidigare världens mest underbara barn tillsammans som kom till på naturlig väg trots att läkare sagt att det är osannolikt att jag kan få barn... är en 40+are som i två år så gärna velat ha ett syskon men inget har fungerat... äggdonation var enda alternativet. Nu står vi inför detta alternativ som kommer att ske inom de närmaste veckorna men det är så fruktansvärt svårt att veta om vi gör rätt. Längtan till ett barn och syskon är enormt stor, samtidigt utsätter jag mig för en risk genom själva ingreppet och graviditeten. Men det som är konstigt är att vi både inte hade funderat en sekund på alla risker om jag hade blivit gravid på naturlig väg... det är så mycket att ta ställning till... Vi funderar också mycket på de etiska frågorna, är det rätt mot barnet, är det rätt mot det barn vi redan har, är det rätt mot oss själva, borde vi inte vara glada för det vi redan har och inte sörja det vi inte kan få (om vi inte skulle göra äggdonation)... huvudet är sprängfyllt av tankar och vi kan bara inte reda ut allt... ena dagen är vi helt säkra på att göra det, nästa kommer tvivlen... någon som har egen erfarenhet och vill dela med sig av sina erfarenheter?
//Snöflingan42