Värre förlossningsrädsla ju mer fölossningen närmar sig...
Födde mit 1:a barn för 18 månader sedan. Det var egentligen igen onormal förlossning men den tog 50 timmar från vattenavgång och första värken tills han var ute. Det slutade med yttre press och lite panik eftersom hans hjärtljud dippade. Han mådde bra när han kom ut dock. Det var väldigt kort om personal/många patienter på förlossningen när vi var där så vi hade väldigt lite stöd av BM och dom var stressade vid undersökningar o.s.v. Jag hade också krystvärkar i tre timmar eftersom sonen föddes med vidöppen hjässbjudning. Jag använde TENS och lustgasen - utav den senare sög jag i mig så jag fick en "nära-döden-upplevelse" - allt blev helt vitt och jag var helt säker på att jag var död och sonen också. Allt slutade ju bra dock...
Hela hösten (har BF slutet av februari) har varit så oerhört intensiv och turbulent hemma hos oss så jag har bara tänkt att "förlossningen, jaja, det tar jag efter jul". Men jag har varit hos ett samtal på aurora men inte ens då tror jag att jag riktigt kände in hur rädd jag egentligen är för att föda igen. Men nu när det lugnat ner sig och jag fått ta det lugnt några veckor har det hunnit ikapp. Jag är jätterädd för gynundersökningar, för själva utdrivningsskedet och allra mest för att det ska hända något med bebisen.
Fler som känner så här? Har ett samatl till bokat på aurora men vet inte vad jag ska säga/göra där eftersom jag har så svårt att sätta fingret på min rädsla.
Någon som har tips på hur man kan förbereda sig och hantera sin förlossningsrädsla samt hur jag ska få ut något av nästa aurorasamtal?
Är också rädd för snitt... Skönt att veta att fler är rädda för lite allt möjligt kring förlossningen och att man inte behöver ha någon speciell anledning/orsak till sin rädsla...!