Nu får det faan vara nog

Rätta mig om jag har fel men ska en styv/bonusförälder behöva finna sig i hur mycket som helst??? Inte nog med att jag vet om att hon finns vart jag än vänder mig då hon blev medlem härinne efter att jag blev det, hon har ringt till oss under hela vårat förhållande i 3 års tid(!!!) Hon kan inte lösa konflikter med deras gemensamma son hemma hos sig jag tycker att det som händer hemma hos henne ska hon ta hand om men det är ingen som lyssnat förrän nu......jag har övervägt i 3 års tid att gå min väg då jag mer eller mindre levt i detta trekantsförhållande. Men jag kan inte göra det älskar min man, hans barn och jag är envis. Vill att det ska funka. Har uttryckt min oro över sonens välmående sen han var 3 år gammal då han anklagade mig på falska grunder för att ha slagit honom. Bara där visar det att det finns saker hos honom som inte stämmer har tjatat om att jag tycker att han borde gå på BUP......det finns inget annat att göra. Nu uppå allt detta vill hans mamma via sin advokat kräva ensam vårdnad. Det ser jag inte kommer kunna funka då hon ringer oss eller min man så fort han beter sig illa. Hur ska jag göra för att kunna känna att jag också har rätt att finnas. Varför känner jag mig bara i vägen, det spelar ingen roll vad jag gör eller säger jag hatar verkligen hans mamma men det kan inte komma i vägen för att jag älskar verkligen hennes pojk.....vill hjälpa men känner ibland att dom båda min man och hans ex gör allt för att jag ska känna mig så mycket utanför som möjligt.