Uppspelt armvifftare

Min son är 3,5 år, tycker oxå han viftar med armarna o nästan hoppar när han blir uppspelt. Har inte heller tänkt så mkt på det, känns mer som han inte vet vad han ska göra av all glädje/energi. Vad menar dagis personalen att det kan vara då??

Så gör mina 1 åringar också när de vill ha något eller tex när pappa komer hem. När de blir glada helt enkelt. Har inte tänkt på att det skulle va nått konstigt med det.

Vår äldre son (4 år) gör så och har gjort sedan han var pytteliten, sålänge han har kunnat styra armarna och benen. Han stampar med fötterna i golvet, liksom springer på stället, och flaxar med händerna, vinkar.
Ofta spänner han ansiktet och detta handlar alltid om  när han är uppspelt.
Han kan själv kliva ur det och säga "Jag blev så uppspelt på den bilen, mamma!"
(Det är ofta fina bilar, eller när han leker ensam och är nöjd och uppspelt över en byggd tågbana, en fin leksak etc som han gör så. Han stannar upp, betraktar och flaxar.

Hans yngre bror gör nästan likadant, fast inte lika energiskt. Hanöppnar och stänger händerna, vinkar fort, fort och stampar.

Det ser för komiskt ut när de gör det samtidigt... 
Som när tomten hade kommit med fina leksaker i julas...

Jag har pratat på både dagis och BVC och med många föräldrar etc.  alla tror att det är exaltation och att det är barnsligt men försvinner.
När jag läser om ADHD, Autism och Tourettes syndrom kan jag bli rädd, men tycker inte att resten av symptomen stämmer in på mina pojkar.

Vad sa de på förskolan? Varför ville de koppla in en psykolog?

Så gör min pojke på 4 år också! Gjort sedan han var liten! Hur gick det för er andra sen? Förskolan och BVC har också nämnt detta. När slutade era barn med det?

Just att flaxa med händerna och liknande repetatitva rörelser är typisk stimming är vanligt vid autismspektrum men samtidigt så är det vanligt även hos barn och vuxna som inte har autism. Låter ju som att det är ett sätt för honom att reglera starka känslor. Små barn är ju långt ifrån neurologiskt färdigutvecklade, många saker som kan uppfattas som "avvikande" växer ofta bort

Har inte förskolan förklarat varför de valde att koppla in en psykolog? Det behöver de ju göra, särskilt om det gäller ett beteende som för dig är helt oproblematiskt. Det låter som otydlig kommunikation.