Hur hanterar man detta?

skulle ju va konstigt om din dotter inte umgås med sin pappa och helt plötsligt ska ha en relation till sitt "syskon"
jag skulle nog krävt att pappan först å främst ville få bättre relation till sin dotter...

Jag vill ju att hennes pappa ska få en bättre relation till vår dotter. Men han har och är aldrig intresserad av att träffa henne i huvudtaget. Han skyller ofta på att han inte har tid för att han måste söka arbeten (han är arbetslös) eller i annat fall handlar det om att han inte har ekonomi att ta sig in till stan vilket är halvvägs för oss båda två.

Men saken är att jag vet att han har pengar, men att han spenderar det på annat håll. Dessutom har jag hört att man kan söka extra pengar av socialen för resor när det gäller umgänge osv.

Nu har han inte träffat henne på ett år och nu vägrar han träffa oss utan att hans nya flickvän får hänga med när vi ska träffas. Han påstår att det handlar om oss alla "fyra" nu eftersom hon är delaktig och väntar deras gemensamma barn.

Jag själv anser att hans nya flickvän inte har någonting med vårt barn att göra, eftersom det är "vårt" och inte "hennes". Jag trivs inte alls i hennes närhet och vill helst undevika att träffa henne så mycket som det är möjligt.

Senast vi pratades vid förra veckan tvingade hon mig att gå med på att även hon ska följa med när vi träffar pappan (detta är första gången på ett år nu), för annars skulle jag inte vara välkommen att hälsa på deras barn när det kommer i april.

När hon sade detta till mig insåg jag direkt att hon även menade att min dotter inte heller var välkommen att hälsa på sitt halv syskon om vi inte tillåter henne att vara med det gånger vi träffar min dotters pappa. Jag tycker det är fel att vi inte kan träffa min dotters pappa, utan att hans flickvän ska vara med varje gång.

Hon kanske ser det som att om du ska träffa hennes barn så ska hon träffa ditt...

Ja, det kanske stämmer. Men hon kan väl inte tvinga mig att träffa henne enbart för att min dotter ska kunna träffa sitt halvsyskon?

Nej de är klart att hon inte kan tvinga dig till det, lika lite som du kan tvinga dig till att träffa dotterns halvsyskon.

Jag har inte tvingat mig till att träffa min dotters halvsyskon. Men tycker att min dotter borde få ha rätt att träffa sitt halvsyskon om hon själv vill och eftersom mamman till halvsyskonet vägrar låta mig träffa barnet så går det inte.

Jag föreslog att pappan skulle ta med sig halvsyskonet och träffa oss, men det nekar hon också.

Barnet är inte ens fött och ni bråkar redan................
Blir pappan intresserad av att ha en relation med er dotter så kommer hon att lära känna sitt halvsyskon.
Eftersom du och mamman till det nya barnet inte gillar varann så är det inget alternativ att ni två träffas med barnen. Som läget är nu så är det nog bättre att släppa det och avvakta och se vad som händer längre fram.

Men då har ju du föreslagit att du ska få träffa halvsyskonet.  Jag förstår att det är en rimlig idé men kanske hon ser det som att det är en lika dum idé som du tycker det är att dottern ska träffa henne...

Kan inte pappan sammanföra barnen själv när dottern är trygg med honom?

Du skriver att ni inte tål varandra och inte kan träffas, men hon är ju beredd att träffa dig för att barnen ska kunna ha en relation. Så varför kan inte du träffa henne då.

Jag förstår henne, hon har sitt barn i magen ännu och barnet kommer att vara bebis länge än. Ditt barn däremot är 2 år redan och klarar sig utan mamma en stund, förutsatt att hon är trygg med pappan också. Men eftersom pappan inte verkar vara mycket till pappa så ser verkar det ju som att du får stå ut med hans nya också om du vill att din dotter ska lära känna sitt syskon.

Men däremot håller jag med om att det är fel om ni inte ens ska kunna träffa pappan om hon inte är med. Men ska du träffa hennes barn förstår jag att hon också vill vara med.

Till att börja med så känner jag att när jag läser att du vill att din dotter ska ha en relation till sin pappa & sitt kommande syskon så förstår jag inte var du inte bara biter ihop & låter hans nya vara delaktig ? Hon är ju även hon en del i din dotters liv eftersom det är syskonets mamma & din dotters pappas sambo.

Dina åsikter var  tankvärda, men saken är att hon inte heller vill mötas halvvägs. Hon vill enbart träffa mig och min dotter, för att hon tror att hon ska bli någon slags låtsas mamma osv. och det är INGET jag tänker gå med på att hon blir.

Jag vill att min dotter ska ha kontakt med sin pappa, det har jag viljat hela tiden. Jag har viljat att han ska bry sig om henne och träffa henne regelbundet osv. för att bilda en relation och så småningom ha henne själv ibland. Men för att detta ska fungera måste han bry sig och vara engagerad i hennes liv. Som det ser ut nu bryr han sig ingenting om henne och har inte träffat henne på över ett år. Han har inte hört av sig via varken telefon, mail eller något annat heller utan endast några fåtal gånger via msn och frågat mig om personliga saker om vem jag har sex med, vem jag är tillsammans med, vem jag umgås med osv. och ingenting om vår gemensamma dotter.

Jag har försökt vända på hans frågor och svarat hur vi mår bägge två (jag och vår dotter). När han frågar "Hur mår du?" så svarar jag alltså "Vi mår bra" osv. för att han åtminstone ska veta någonting. Jag är väldigt ledsen för att han inte ens bryr sig om att fråga hur hon mår, vad hon tycker om att göra eller någonting om henne utan enbart ställer frågor om mitt sexliv, kärleksliv osv. och vissa av dom sakerna anser inte jag ens att han har rätt att veta.

Nu när han berättade att han skulle ha barn med sin nya flickvän blev allt extremt jobbigt för mig. Hon har flera gånger varit på mig om att hon ska vara någon slags låtsas mamma till henne och försökt göra allting hon vet att jag inte kan göra för min dotter än på grund av olika andledningar bland annat ge henne eget rum. (Eftersom jag inte kan flytta till eget boende, jag studerar gymnasiet och kan inte försörja mig själv fullt ut och får ingen hjälp ifrån soc eftersom jag studerar). Hon skryter om att hon kan tillsammans med min dotters pappa fixa eget rum till min dotter osv. och får mig att framstå som en dålig förälder trots att det är JAG som har uppfostrat och tagit hand om min dotter sedan hon föddes.

Hennes pappa säger ingenting och är inte delaktig i hennes och mitt bråk. Jag har inga problem med hennes pappa och kan träffa honom utan problem. Men jag klarar inte av att träffa henne och lyssna på hennes taskiga ord emot mig. Nu när hon skrev sist att jag inte är välkommen hem dit om jag inte träffar henne innan hennes barn är fött, så förklarade jag att jag inte ville träffa henne innan barnet är fött eftersom jag inte vill ha något med HENNE att göra utan enbart eventuellt skulle jag kunna gå med på att träffa henne tillsammans med barnet + pappan (om jag är tvungen för att min dotters ska få en chans till relation med sitt halvsyskon).

Det vägrade hon, jag skulle biskt träffa henne INNAN barnet är fött, för annars fick jag inte träffa barnet efteråt heller och därmed kan inte min dotter heller träffa barnet förrän min dotter är tillräckligt gammal att ta sig dit ensam.