Ge aldrig upp
Har försökt bli gravid en längre tid och även gjort en utredning på Carl von Linné kliniken i Uppsala. Där fick vi beskedet att vi inte ens hade 5% chans att lyckas med IVF utan dom rekomenderade äggdonation direkt. Nu är det ju rätt dyrt med äggdonation så efter lite pratande hemma så bestämde vi oss för att åka till Riga och adoptera embryon. Fick kontakt med en mycket trevlig läkare på EGV- kliniken. Efter jag varit där så blev jag behandlad som pestsmittad av den svenska sjukvården. Det fanns absolut ingen som var villig att hjälpa mig med varken tester eller mediciner. Till slut hittade min mamma, efter jag ringt till henne och grinat, en gynekolog i Sigtuna som absolut var villig att hjälpa mig på alla sätt jag behövde. Han tyckte att det var väl klart att jag skulle få den hjälp jag behövde. Vissa jag ringde till i mitt landsting var till och med så otrevliga så jag fick svaret: "Du får väl åka tillbaka till Riga så får dom hjälpa dig." Jag har alltid gjort rätt för mig och betalat skatt i Sverige och får en sådan behandling bara för att jag är äldre och gärna vill ha ett barn.
Tyvärr så fastnade det inga embryon :( och hela världen rasade... Var villig att göra ett nytt försök, men min läkare i Riga sa att han ville att en läkare skulle kolla så det inte var något fel inne i livmodern innan han var villig att göra ett nytt försök. Säga vad man vill, men dom är inte ute efter att lura en på pengar iaf :) Min läkare i Sigtuna skickade en remiss till ett STORT sjukhus i min region. Dom ringde upp mig när dom fått remissen och sa att dom inte skulle hjälpa mig då jag var för gammal för att få hjälp mot barnlöshet. Då blev jag riktigt förbannad rent ut sagt och var nog inte allt för snäll mot den stackars sköterskan som ringt upp mig. Hon sa iaf att jag skulle få komma dit och göra denna undersökning. Remissen kom till sjukhuset våren 2009. Jag skulle bli kallad juli/augusti. Trots att jag ringt dit ett flertal gånger så har jag inte fått en tid. Mycket dåligt tycker jag!!!
Sen så fick jag problem med mina leder och ont i musklerna och sökte min husläkare. Han ville starta en utredning med röntgen och allt. Så han frågade om jag var gravid och jag svarade "Det tror jag inte" Men han tog ett graviditetstest samtidigt som alla andra tester han tog och dröm om min förvåning när jag fick beskedet att jag verkligen var gravid. Jag grät och skrattade samtidigt. Det trodde jag ju aldrig!!!
Jag är idag 42 år och har aldrig lyckats få något barn tidigare. Har varit gravid ett par gånger men fått missfall. Har alltså haft svårt att bli gravid samt att få behålla barnet.
Idag är det 16+5 och ett RUL väntar den 29/12
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-12-31 15:33
Eller ge upp! Det har jag nu gjort då vi igår var in på sjukhuset och fick ta bort den lilla som dog för 3 veckor sen.... Fy fan för livet!!!!!
grattis!!! Beklagar hur du har blivit behandlad!
