joline ellen oliwia

Äldre 14 Dec 22:32

26 svar

Att prata andra språk med sitt barn?

Nu sitter jag här, ca. 10 veckor kvar till bf. Ett liv som blivande mamma med en lång uppfostran i 18 år!

något som jag verkligen funderat på är det här med språk!

Min pojkvän och jag pratar bara engelska hemma eftersom han knappt kan svenska. Kom till sverige när han var 13, för 9 år sedan.
Jag pratar flytande franska, pratar bara franka när jag är hos mina föräldrar och speciellt med pappa. När man pratar med pappa så pratar man på franska, inte på svenska enligt honom. Han är från frankrike, han vill ha sin ''kultur''.
Jag har alldrig pratat svenska hemma, lixom att det har varit förbjudet. Jag skulle helst ha franska kompisar enligt min pappa. Min mamma är svensk, hon brydde sig inte så mycket. Pratade svenska när inte pappa var hemma.
Det var nästan som man glömde bort svenskan, man började helt plötsligt svara på franska till mamma.
För några år sedan träfffa jag min pojkvän, då blev det engelska som man skulle prata! Jag var verkligen DÅLIG på engelska men det var bara att träna, annars skulle vi inte förstå varandra.

Som jag och Chris(min pojkvän) tänker så ska vi uppfostra barnet på samma sett. Engelska och Franska, inget annat!
Men jag har tänkt mycket på det.
Är verkligen det rätt om vi nu bor i sverige och talar svenska.
Ska man inte då sätta svenska som första språk och det andra som ''lite mindre'' viktiga?

Vad tycker och tänker ni om detta?
Pratar ni något annat språk med era barn och hur sätter ni språken i ''ordning''? = vilket språk sätter ni som främst att lära sig?

joline ellen oliwia

Äldre 14 Dec 22:55

#1

??

Norrskenet

Äldre 14 Dec 22:57

#2

Jag o min man pratar finska med våra barn o finska är vårt modersmål. Nu är våra barn 1, 6 och 8 år. När jag väntade vårt första barn funderade jag väldigt mycker på vilket/vilka språk vi skulle prata med det kommande barnet. Det viktigaste för oss var att barnet skulle bli tvåspråkigt. Naturligtvis ville jag att barnet skulle kunna svenska då vi bor i Sverige, men samtidigt vile vi att han skulle kunna finska, då i pratar finska o våra föräldrar o övrig släkt pratar finska. Jag ville absolut att barnet skulle få nyttan av att kunna två språk, då jag själv märkt vilken nytta jag haft av det o hade varit beskviken på mina föräldrar om jag inte fått den möjligheten. Men hur får man ett barn att bli tvåspråkigt?

Jag pratade med många om detta o fick lika många råd. Jag har läst om ämnet också, då jag är lärare, bl.a. i svenska som andra språk. Flera i min omgivning trodde att barnet inte skulle lära sig svenska om vi inte pratade det hemma. Till slut fick vi rådet att prata det språk med barnet som känns mest naturligt!

Vi är båda tvåspråkiga o kan både svenska o finska lika bra, men finska är vårt modersmål o kändes som det mest naturliga att använda av oss det hemma. Så när sonen föddes så pratade vi bara finska med honom. När han var 1,5 år började han på förskolan o kunde ingen svenska. Men det tog inte lång tid innan han lärde sig det han behövde (matord mm) för att klara sig på förskolan o han blev bara bättre och bättre på svenska. Han lärde sig fort vilka han kunde prata finska resp. svenska med.

Nu är han en kille som går i tvåan o kan båda språken ungefär lika bra, fast svenskan är något starkare. Han använder språken i olika sitationer, oftast är svenskan lekspråket för honom med t.ex. lillasyster, men när han pratar med t.ex. mormor pratar han bara finska. Med oss föräldrar pratar han både och o jag tvingar inte honom att svara på finska, utan hos oss får man prata vilket språk man vill bara man blir förstådd!

Jag kan inte säga att nåt språk är viktigast att mina barn kan, men är glad att de inte har några problem med svenskan i skolan, trots att de växlar en hel del mellan språken o dottern har också blandat båda språken mycket. Jag har som lärare mött många föräldrar som av rädsla för att deras barn inte lär sig svenska, själva pratar dålig svenska med sina barn i stället för att prata sitt modersmål. Då tycker jag faktiskt att det vore bättre att prata sitt eget språk med barnen. Svenska lär de sig ändå, men det är den erfarenhet jag har av detta o naturligtvis gör ju alla som de själva vill!

Nu blev det långt detta, men det jag främst vill säga är att, gör det som känns bäst för er båda o jag tror inte det är nån risk att ert barn inte lärt sig svenska, för det gör de så småningom, om ni t.ex. umgås med andra som pratar svenska o sen i förskolan o senare i skolan.

joline ellen oliwia

Äldre 14 Dec 23:01

#3

Norrskenet skrev 2009-12-14 22:57:37 följande:

Jag o min man pratar finska med våra barn o finska är vårt modersmål. Nu är våra barn 1, 6 och 8 år. När jag väntade vårt första barn funderade jag väldigt mycker på vilket/vilka språk vi skulle prata med det kommande barnet. Det viktigaste för oss var att barnet skulle bli tvåspråkigt. Naturligtvis ville jag att barnet skulle kunna svenska då vi bor i Sverige, men samtidigt vile vi att han skulle kunna finska, då i pratar finska o våra föräldrar o övrig släkt pratar finska. Jag ville absolut att barnet skulle få nyttan av att kunna två språk, då jag själv märkt vilken nytta jag haft av det o hade varit beskviken på mina föräldrar om jag inte fått den möjligheten. Men hur får man ett barn att bli tvåspråkigt?Jag pratade med många om detta o fick lika många råd. Jag har läst om ämnet också, då jag är lärare, bl.a. i svenska som andra språk. Flera i min omgivning trodde att barnet inte skulle lära sig svenska om vi inte pratade det hemma. Till slut fick vi rådet att prata det språk med barnet som känns mest naturligt! Vi är båda tvåspråkiga o kan både svenska o finska lika bra, men finska är vårt modersmål o kändes som det mest naturliga att använda av oss det hemma. Så när sonen föddes så pratade vi bara finska med honom. När han var 1,5 år började han på förskolan o kunde ingen svenska. Men det tog inte lång tid innan han lärde sig det han behövde (matord mm) för att klara sig på förskolan o han blev bara bättre och bättre på svenska. Han lärde sig fort vilka han kunde prata finska resp. svenska med.Nu är han en kille som går i tvåan o kan båda språken ungefär lika bra, fast svenskan är något starkare. Han använder språken i olika sitationer, oftast är svenskan lekspråket för honom med t.ex. lillasyster, men när han pratar med t.ex. mormor pratar han bara finska. Med oss föräldrar pratar han både och o jag tvingar inte honom att svara på finska, utan hos oss får man prata vilket språk man vill bara man blir förstådd!Jag kan inte säga att nåt språk är viktigast att mina barn kan, men är glad att de inte har några problem med svenskan i skolan, trots att de växlar en hel del mellan språken o dottern har också blandat båda språken mycket. Jag har som lärare mött många föräldrar som av rädsla för att deras barn inte lär sig svenska, själva pratar dålig svenska med sina barn i stället för att prata sitt modersmål. Då tycker jag faktiskt att det vore bättre att prata sitt eget språk med barnen. Svenska lär de sig ändå, men det är den erfarenhet jag har av detta o naturligtvis gör ju alla som de själva vill!Nu blev det långt detta, men det jag främst vill säga är att, gör det som känns bäst för er båda o jag tror inte det är nån risk att ert barn inte lärt sig svenska, för det gör de så småningom, om ni t.ex. umgås med andra som pratar svenska o sen i förskolan o senare i skolan.

tack så mkt för alla goda råd och svar!

Denebola

Äldre 14 Dec 23:02

#4

Jag har vänner som kommit hit från Libanon. Den äldsta var ca 3 och den yngsta var några månader när de kom hit tror jag.

Deras mamma tänkte som så, att för att komma in i samhället, så pratade hon svenska med barnen. När de så kunde svenska, hade svenska vänner osv, så bytte hon tillbaka till arabiska, så att de skulle kunna det språket också. Och de är flytande på båda språken.

Det är ju inte riktigt samma situation, men något tips kanske du kan hämta av det här =)

HarperSeven

Äldre 15 Dec 12:12

#5

Denebola skrev 2009-12-14 23:02:49 följande:

Jag har vänner som kommit hit från Libanon. Den äldsta var ca 3 och den yngsta var några månader när de kom hit tror jag.Deras mamma tänkte som så, att för att komma in i samhället, så pratade hon svenska med barnen. När de så kunde svenska, hade svenska vänner osv, så bytte hon tillbaka till arabiska, så att de skulle kunna det språket också. Och de är flytande på båda språken.Det är ju inte riktigt samma situation, men något tips kanske du kan hämta av det här =)

Jag tror att det är ett dåligt råd. Även om det säkert gynnande mamman så att hon lärde sig svenska snabbare så tror jag inte att det var bra för barnen. Jag har inte sett någon forskning som rekomenderar föräldrarna att prata sitt andra språk med barnen. Det allra bästa är att föräldrarna pratar sitt modersmål med barnen samt "en förälder - ett språk".

joline ellen oliwia:

Är Chris modersmål engelska?

Denebola

Äldre 15 Dec 12:24

#6

Filip 2 år skrev 2009-12-15 12:12:55 följande:

Jag tror att det är ett dåligt råd. Även om det säkert gynnande mamman så att hon lärde sig svenska snabbare så tror jag inte att det var bra för barnen. Jag har inte sett någon forskning som rekomenderar föräldrarna att prata sitt andra språk med barnen. Det allra bästa är att föräldrarna pratar sitt modersmål med barnen samt "en förälder - ett språk". joline ellen oliwia: Är Chris modersmål engelska?

Som sagt, det är en annan situation då de kom hit som flyktingar. De ville verkligen integreras i samhället, och mamman insåg att det vettigaste att göra med språket var att fokusera på svenskan i första hand och arabiskan i andra hand. Hade det varit bättre om de fortsatte att prata arabiska så att ingen i familjen lärde sig svenska?

Som sagt, när barnen kunde svenska bytte föräldrarna tillbaka till arabiska för att de inte skulle förlora den.

Shmone

Äldre 15 Dec 12:32

#7

Vi är båda födda i Sverige men bor i Israel sedan 13 resp 21 års ålder... Jag pratar mest svenska med barnen - mycket för att jag inte behärskar hebreiska tillräckligt bra för att vara ett bra föredöme i språket.. men också för att det är viktigt för barnen att lära sig svenska eftersom det är på svenska de kommunicerar med alla släktingar.

Min man (som bott här sedan han var 13) pratar flytande hebreiska. Till en början pratade han mycket hebreiska med barnen men det har blivit mindre och mindre. Svenska har blivit hemmaspråket. Barnen går nu i förskola och får hebreiskan därifrån. Och dom pratar även mycket hebreiska med varann. Så det ser ju ut som att dom klarar det väldigt bra trots att vi inte pratar hebreiska hemma.

Om man inte pratar landets språk hemma så tror jag det är viktigt att man låter dem gå i förskola i några år så att inte språket är helt nytt för dem vid skolstarten. Men de allra flesta barnen går ju i förskola nuförtiden...

HarperSeven

Äldre 15 Dec 12:33

#8

Denebola skrev 2009-12-15 12:24:08 följande:

Filip 2 år skrev 2009-12-15 12:12:55 följande:
Som sagt, det är en annan situation då de kom hit som flyktingar. De ville verkligen integreras i samhället, och mamman insåg att det vettigaste att göra med språket var att fokusera på svenskan i första hand och arabiskan i andra hand. Hade det varit bättre om de fortsatte att prata arabiska så att ingen i familjen lärde sig svenska?Som sagt, när barnen kunde svenska bytte föräldrarna tillbaka till arabiska för att de inte skulle förlora den.

Jag kan inte svara för vad som är bäst för den familjen men jag är i liknade situation nu som de var då. Även om jag inte är flykting. Jag bor i Tyskland och är inge vidare på tyska. Jag är säker på att det skulle vara katastrof för vår son om jag och min man bestämde oss för att prata dålig tyska med vår son istället för svenska som är vårt modersmål. Tyska får sonen lära sig på sin förskola istället (kindergarten).

Denebola

Äldre 15 Dec 12:42

#9

Filip 2 år skrev 2009-12-15 12:33:02 följande:

Jag kan inte svara för vad som är bäst för den familjen men jag är i liknade situation nu som de var då. Även om jag inte är flykting. Jag bor i Tyskland och är inge vidare på tyska. Jag är säker på att det skulle vara katastrof för vår son om jag och min man bestämde oss för att prata dålig tyska med vår son istället för svenska som är vårt modersmål. Tyska får sonen lära sig på sin förskola istället (kindergarten).

Barnen var ju väldigt små när de kom till Sverige, så det föräldrarna lärde sig på SFI räckte nog gott och väl att lära barnen till att börja med. Sen såg föräldrarna till att barnen var med i många olika sorters barnverksamhet så att de på så sätt skulle kunna träna svenskan ännu mer.

etc

Äldre 15 Dec 12:52

#10

"Barn lär sej de språk de behöver" heter det ju. Vi pratar bara svenska hemma, landets språk lär sej dottern genom tv, kompisar, fritidsaktiviteter.

Jag tror att när barnet väl är fött så kommer det ganska naturligt vilket spåk du pratar med det.

Och som tidigare nämnts så är konsekvens viktigt. Ex. pappan pratar bara engelska, du pratar bara svenska till barnet. Håll inte på och byt. (Sen att du pratar engelska då du vänder dej till pappan är en annan sak och helt ok), men vänd till barnet är det en person=ett språk som gäller.

Att prata andra språk med sitt barn?

INNEHÅLL