Att hjälpas åt

Är man så gammal så är de dags och börja hjälpa till, de är ju så man lär sig inför vuxenlivet och flytten hemifrån.
Jag fick börja hjälpa till med de kan kunde enda sen liten allt från duka, diska, städa, hänga tvätt, stryka, klippa gräs, rensa rabatter, laga mat osv.

Jag undrar om jag hade blivit som min jämnåriga vännina om jag inte fått lärt mig allt de där när jag bodde hemma. Hon inledde första månaden hon bodde själv med att leva på frysmat och åka hem till sin mamma för att äta. Hon visste inte ens hur man kokade korv. En mindre vad man behöver ha för basvaror hemma.

Är man så gammal så är de dags och börja hjälpa till, de är ju så man lär sig inför vuxenlivet och flytten hemifrån.
Jag fick börja hjälpa till med de kan kunde enda sen liten allt från duka, diska, städa, hänga tvätt, stryka, klippa gräs, rensa rabatter, laga mat osv.

Jag undrar om jag hade blivit som min jämnåriga vännina om jag inte fått lärt mig allt de där när jag bodde hemma. Hon inledde första månaden hon bodde själv med att leva på frysmat och åka hem till sin mamma för att äta. Hon visste inte ens hur man kokade korv. En mindre vad man behöver ha för basvaror hemma.

Håller med. Men jag vet inte vad jag ska säga när sambon säger sådär!

Säg att ni gör barnen en otjänst om ni inte förbereder dem för ett vuxenliv.

I vår familj har vi gjort ett "ansvars hjul" som vi snurrar varje vecka, där ingår 6 saker ( slänga sopor, hjälpa till med tvätten, plocka ur diskmaskinen, tömma kattlådan, skura toaletterna samt vattna blommor/plocka undan i tv rummet) alla får hjälpa till, lite olika krav beroende på ålder ( barnen är 10,11,13 och 14 år).
Dessutom får de 2 och 2 hjälpas åt att planera/laga middag en dag under helgen.
Visst får man påminna ibland men överlag så funkar det jättebra!

Svara bara att: Ja, då får du allt se skillnaden mellan uppfostran och curling.

Jag har två underbara bonusar, men det är samma här, dom är vana vid att allt kommer flygande.
Dessutom har dom en egen tolk i öronen......står dom mitt uppi mig ivägen när jag lagar mat och jag säger -vill ni vara snälla att duka bordet medan jag lagar mat....då översätts det helt plötsligt till -kan ni gå ut härifrån för jag vill laga maten själv ifred.
Summa sumarum....två barn drar som en avlöning ut från köket och jag får duka själv.
Jag önskar att vi kunde få dom att hjälpa till i alla fall liiiite, men det är väl den där underliggande rädslan att det då skulle vara bekvämare hos mamman där man bara får skräpmat och slipper att göra något.

Jag råder ju alla till att ha familjeråd där man diskuterar vad som behöver göras i ett hushåll, och hur det ansvaret ska fördelas. Man kan t.ex. först gemensamt spåna fram alla saker som ska göras och så får var och en i tur och ordning ta på sig förslagsvis tre saker var frivilligt. Man kan bestämma att den här fördelningen ska gälla t.ex. fram till påsklovet och då fördelar man om.

Sen diskuterar man veckopeng/månadspeng och hur det ska fördelas. Givetvis för man protokoll som alla måste skriva under.

Sen är det så om någon inte uppfyller sin del av avtalet så blir det heller inget med den andra delen av avtalet.

De flesta barn och ungdomar förstår begreppet rättvisa och de behöver lära sig att för att få pengar måste man göra en insats...

cc Kitty skrev 2009-12-09 18:25:49 följande:

Mm tror också det ligger något i det, men i vårt fall får de göra en massa saker hos sin mamma och det verkar de acceptera. Förstår inte varför de inte ska hos oss?

Jag känner ibland att eftersom de inte hjälper till med något har jag ingen lust att umgås med dom heller.

cc Kitty skrev 2009-12-09 18:25:49 följande:Den va bra