• MilleMille

    Usch, allting är så tungt :(

    Hej.

    Jag är en ung blivande mamma på 17 år och min pojkvän är 22 år. Våran lille är beräknad om 6 dagar.

    Jag pluggar andra året på gymnasiet inom vård och omsorg och min pojkvän är arbetslös och lever på socialen.

    Sen en tid tillbaka så pratade jag med min pojkvän om att han skulle ta upp studierna igen så att han får en utbildning så han får större chanser till jobb. Han kom då först med en massa ursäkter om att det inte gick osv. Men jag och min mor tog reda på det och han fick ta studielån och börja plugga.

    Han blev positiv och verkade jätte glad över att kunna plugga, han ska gå en kurs där han enbart pluggar upp ämnen och sen ska han söka till en utbildning.

    Men nu har han kommit med att efter att han har pluggat upp bas ämnena så skulle arbetsförmedlingen fixa ett jobb åt honom och han skulle strunta i att söka in på en utbildning. Han menade på att han inte kan tacka nej till ett arbete som han kan bli kvar på, men hur skulle det bli om han fick sparken? Jo han skulle falla tillbaka på socialen.

    Jag blev väldigt irriterad och ledsen för trodde att detta var allvar, men har förstått nu att han bara försöker komma undan för att slippa.

    Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, jag har ingen lust att sitta på socialen i flera år bara för att han är lat.
    Jag har ledigt för tillfället från skolan fram till våren 2011 och sen ska jag plugga klart samt söka tim jobb.

    Vad skulle ni gjort i min situation, vad skulle ni säga till honom?

    Han blir bara sur när jag försöker, men jag tänker inte stanna och bo hos honom om han inte lägger ner någon tid på att försöka iaf. Han sitter ju bara där och tror att jobben faller ner i knät på honom!

    :(

  • Svar på tråden Usch, allting är så tungt :(
  • mamman08

    Förstår att det är tungt! Men du har ju som sagt ditt liv och bebis att tänka på. Han borde ju förstå det också, och göra allt för att bebis ska få så bra framtid som möjligt!

    Soc är väl en tillfällig lösning och absolut inget man vill använda sig av. Om han inte förstår det och tycker att det är helt okej att gå på soc och sitta hemma på röven och inte göra någonting så skulle inte jag stå ut!

  • yatsy

    Ja detta kan ju inte kännas roligt alls för dig. Men om du har ordnat det för dig själv så att du kommer att klara av att vara hemma med barnet och sedan fortsätta plugga och kunna klara det ekonomiskt. Så kör på det och håll dig trygg i den tanken att i alla fall DU kan fixa det här! Och om han i alla fall pluggar upp sina ämnen samt hjälper till att betala så är det bra. tyvärr så är det så att man inte kan bestämma vad en annan människa ska göra. bara föreslå och uttrycka sin önskan. Hur galet dom än tänker... t Det är ju helknasigt men låt honom fixa sin ekonomi bara han drar in pengar till erat gemensamma hushåll. Om det visar sig att han inte klarar det i slutändan (med tanke på hur a-kassan e) hoppas jag du e strong och klargör att ni får bo på skilda håll men med fortsatt förhållande? du måste må bra för att kunna leva och må bra med ditt barn. annars får du ett barn som inte mår bra heller.

  • pratglada tjejen

    Visst kan han få sparken,..men många som har utbildning kan också stå utan jobb. Och ni får ju mer pengar om han tar emot ett jobb som arbetsförmedlingen hjälper till med, än om han pluggar.
    Om han åtminstone pluggar upp sina ämnen och sen får ett jobb, så kan han ju alltid söka utbildningen direkt, ifall han skulle få sparken.
    Tycker det verkar som att han visst försöker. Han verkar bara inte vilja studera vidare, och varför måste han göra det om han får hjälp med jobb?
    Huvudsaken han pluggar upp sina betyg så han kan studera vidare IFALL jobbet tar slut. Om han kan lyckas få hjälp m ett fast jobb är det väl bara bra, eller?

Svar på tråden Usch, allting är så tungt :(