Till er som inte tycker om era bonusbarn

Problemen med bonusbarn är egentligen inte bonusbarnen. Jag vill mena att det är brist på kommunikation mellan de vuxna och saboterande ex-parnters som gör livet surt för alla inblandade.
Att tro att allt blir bättre för att man skaffar gemensamt barn är naivt MEN det finns också problem som kan dyka upp under "resans gång" som man inte kunnat vara beredd på...

Min mans ex har gjort livet surt för oss och satt sina egna barn i kläm för att rädda sitt eget skinn och säger att det är barnen som ljuger trots att vi kan bevisa motsatsen. Mitt hjärt blöder för dessa barn...de har inte valt detta och det är fruktansvärt...
Tyvärr är det så att mamman i vårt fall blivit allt mer ostabil under årens gång.

Snart kommer barnen förhoppningsvis slippa bli utsatta för mer och får lov att bo med pappan, mig och deras lillasyster som älskar dem över allt annat.

Jag älskar dem inte som mitt biologiska barn men jag älskar dem allt jag förmår och de är mitt barns underbara storasyskon...

Absolut kan problemen dyka upp under resans gång! Det håller jag med om! Fast många ser nog inte sina egna fel och brister utan skyller på barnen. Jag blev glad när jag läste ditt inlägg. Du verka hantera er situation på ett bra sätt och jag tror ingen begär att du ska älska dem på samma sätt som ditt eget barn. Jag önskar er all lycka!

Att bli förälder innebär oavsett om det man blir biologisk eller bonus förälder att sluta sätta sig själv främst och ta egoistiska beslut. Att se till barnens bästa. Tyvärr är detta inte så enkelt alla gånger och inte alla klarar det, ovasett om man är bio eller bonus eller både och...

Jag kan inte säga inte säga att jag inte tycker om mitt styvbarn, men jag hyser heller inga desto varmare känslor för henne. Hennes pappa och jag har nu ett gemensamt barn. Jag tycker inte att jag borde ha avstått från att skaffa barn med någon jag älskar för att jag inte älskar han barn.

Då vi träffades var hans dotter ganska liten så det var lätt att bli accepterad då hon inte kommer ihåg att mamma och pappa någonsin bott ihop. Vi skaffade våra "egna grejer" ihop, jag och barnet alltså. Jag trivdes som styvmamma och tyckte mycket om barnet.

Problemen kom då hon blev äldre. Hon började få en personlighet som jag har väldigt svårt för. Hon kan vara väldigt oförskämd mot andra och ljuger mycket. Även hennes pappa tycker att hon kan beté sig illa. Det är svårt för oss att göra nåt åt det då hon bor hos oss vh p.g.a. avstånd mellan oss och biom. Våra regler hinner inte "ta" på henne innan hon åker tillbaka till sin mamma.

Jag kommer överens med henne för det mesta, men mina känslor kan jag inte rå för. Jag känner inte att hon är en del av min familj. Men jag älskar min man och han vet hur jag känner så jag för honom inte bakom ljuset och låter honom tro att vi är en stor lycklig familj där alla älskar varandra villkorslöst. Jag önskar att jag skulle älska henne för det skulle vara så mycket enklare då. Och jag har verkligen inga problem med att hon är från ett tidigare förhållande, jag bara har svårt för hennes sätt. Vilket jag inte kunde veta att skulle hända eftersom hon var så liten då jag träffade min man. Därför känns det som ett slag under bältet när någon säger "du visste att han hade barn". Visst finns det av dem som inte gillar barnen från början och ändå inleder ett förhållande. Men jag tror nog att majoriteten är okej med styvbarn från början men sen händer nåt under förhållandets gång som gör att det blir problem.

Det funkar hos oss för jag tar ändå ansvar och gör som kan krävas av en styvförälder. Men älska, det går inte fast jag så innerligt skulle vilja...

Vi har också varit igenom några turer med bonusarna. Barn utvecklas ju och det är inte alltid de utvecklas till något man som bio eller bonusförälder önskar. Men man får lov att bli trött på sina barn oavsett om det är biologiska eller ej, så länge man inte är elak och så länge man respekterar dem.
Det är bara mer "tabu" att som bonusförälder bli trött på barnen ;o)

Har bara läst TS

Kvinna möter man, man möter kvinna.

Kvinna och man blir par.

...allvarligt, livet kretsar inte runt andras barn, så enkelt är det.
Jag står ut med att sambons barn invarderar mitt hem varannan vecka, ibland får man offra sig i ett förhållande precis som min sambo får offra sig att själv ta hand om det han skapat.

Å du... jag gillar inte sambons mamma heller

Otäck inställning. Fattar inte hur man ens kan vara tillsammans med någon som ogillar ens barn. "Offra sig själv för att ta hand om det han skapat." Offra? Är du sann?

Men TS, för många så kommer problemen med tiden som skrivits innan. Det gör det med alla barn. Man lämnar knappast en familj för att barnet har en jobbig period...

Sann och jag personligen tycker att det är otäckt att en mamma (vet inte om du är det men många styvföräldrar är det) kan känna samma känslor för andras barn som för sina egna.
Det luktar lite illa anser jag, är inte era barn värda mer så kanske det skulle räcka med de barn andra redan satt till världen och som älskas högre än livet av föräldrarna.

Mitt barn är min skatt.
Andras barn är andras skatter, om de nu är det?
Finns ju tydligen de som inte värdesätter sitt barn mer än andra.

Jag tror det där är väldigt olika från person till person. Tror inte heller att det handlar om att man anser att sina egna barn inte är värda mer.
Vissa kanske kan älska andras barn lika mycket som sitt eget även om inte just du kan det. Det kan man inte generalisera som du gör tycker jag. Vi är ju alla olika.

Jag älskar mina bonusar och mina känslor för dem har blivit starkare sedan jag fick biologiskt barn.
Men, jag var igenom en period när jag hade nästan noll känslor för dem efter jag blivit mamma men det ändrade sig sedan och nu är banden starkare än någonsin.

Jag älskar inte mina bonusar på samma sätt som jag älskar min biodotter men jag älskar dem på mitt sätt och mer kan ingen begära.
Men det är också viktigt att man inte blir föraktad om man inte förmår det. Man kan ju inte tvinga fram känslor. Man ska inte heller ha dåligt samvete om man inte älskar sina bonusar så länge man är vuxen nog att behandla dem med respekt.

Mitt barn är också min skatt
Min sambos barn är min skatts underbara storasystrar