våga försöka igen?

Vad ledsen jag blir att höra om det ni går igenom just nu! Förstår att det måste vara ett kaos av känslor även om jag inte upplevt det själv. Jag hoppas ni får bra stöd att bearbeta och gå igenom vad som hände.

Oftast vet man inte varför man födde för tidigt. Det finns en ökad risk att föda för tidigt igen, men generellt sett går de flesta tiden ut nästa gång. Ofta är det orsaken som avgör vilken risk man har, och vet man inte den kan det vara svårt att bedöma. Jag tycker du ska kontakta SpecMVC och fråga dem vad de tror.

Personligen tycker jag ni ska försöka igen om ni vågar, för det kan gå mycket bättre nästa gång även om det blir en för tidig födsel. Det finns ju ett änglaforum här på familjeliv, kanske du kan fråga där hur de funderade runt syskon?

Hej,

Först och främst vill jag beklaga sorgen. Jag skriver det här inlägget eftersom dina symptom är mer eller mindre exakt som mina var, det behöver ju inte betyda att det vara samma sak men det kan ju vara bra att veta. Det började med rikligare flytningar och väldigt täta lätta sammandragningar, enligt barnmorskan var det inget att oroa sig för. Men när det kom blodstrimmor och började mola ut åt ryggen blev vi rådda att åka in, då var jag öppen 3 cm och L föddes morgonen därpå efter att de försökt stoppa värkarna under hela natten, jag var då i vecka 25+0. Jag hade ett förhöjt infektionsvärde samt en lätt feber vilket gjorde att de misstänkte en infektion även i mitt fall. Detta fick jag bekräftat ett par månader senare då de undersökt min moderkaka och konstaterat att infektionen fanns där, dock visade inte tapp-provet som togs när jag kom in på någon infektion. Enligt läkaren som ringde angående infektionen i moderkakan så är risken inte större än för någon annan att jag ska få prematurt igen och skulle vi bestämma oss för att skaffa ett barn till så blir det täta kontroller, vilket känns bra men i nuläget vet vi inte om vi vågar skaffa ett barn till. I vårt fall gick det bra, L är nu 15 månader okorrigerat. Hoppas att du hittar styrkan att försöka igen. Stora kramar.

Strumpan 78, jag beklagar sorgen. Jag hoppas att ni hittar styrka och stöd hos varandra och klarar er genom denna sorg.

Tapp-provet togs vid den enda undersökningen som gjordes, då de konstaterade att jag var öppen. Kan säga att jag inte hade koll just då utan läkaren berättade detta efteråt. Samma med moderkakan, jag hade ställt in mig på att aldrig få reda på vad som orsakat den förtidiga förlossningen så jag blev något förvånad när de ringde. Jag tycker att när du känner att du orkar så ska du be att få prata med läkaren som var ansvarig. Även om det dröjer innan ni är redo så sparas ju alla journaler, för visst vill man ju veta och även om man inte kan få reda på exakta orsaken så kan det ju vara bra att få höra vad de tror. Har tyvärr ingen aning om det är rutin att kontrollera moderkakan.