Injektions/sprutfobi - terapi

Nähäpp.... ALLA är vist skit modiga här...

Vilken otur...

Hej! Snart kommer ett svar från mig, ska bara skriva det först...!

Hej!
Jag har nån slags luddig kanyl/blodådrefobi.... Eller iallafall har haft tror jag...
Sen jag var gravid blev det bättre....

När jag var typ 15 skulle jag få hjälp av dåvarande PBU... JAg fick träffa nån psykolog som hade lärt sig någon ny metod... Jag skulle blunda..... tänka på "det läskiga"... medans hon knäppte med fingrarna, höger-vänster-häger-vänster....
Jag träffade henne 2-3 gånger, sen blev det sommarlov och besöken slutade. Sen hörde jag inget mer från dem. UNDERBAR hjälp....!! *mycket ironisk*

När jag var typ 19 (och började noja för att skaffa barn eftersom det innebär blodprov o så...) så var jag på vippen att gå med i en teststudie för en ny terapiform...
Hade mailkontakt med denna psykolog eller vad han var, men jag fegade ur i sista stund och så vart det inget med det....

Så blev jag gravid.... 24 år gammal.... Vid inskrivningen skulle man ta stick i fingret och venprov. (Ryser av blotta ordet...)
Jag fick närapå panik och höll på att svimma... Jag satt i min sambos knä och grät när de skulle sticka i fingret.
Armen fick vi vänta med, jag klarade inte av det.... (Lite intressant info är att jag ALDRIG hade tagit blodprov i armen innan detta... Tror att det är en rest från tidigare liv, om man nu tror på detta... )

Så kom då dagen då venprovet skulle tas... Jag hade laddat hela dagen... EMLA på SÅKLLART...!! Fattas bara annat...!
Fick ligga ner på britsen och jag höll min kompis krampaktigt i handen - men det kom inget blod. Sköterskan försökte länge, men utan lycka och vi fick avsluta.

Andra gången gick det lite bättre... EMLA på och sköterskan fick ut vad hon behövde...

SOM jag mådde dåligt inför dessa prover....! Det var ruskigt... För att inte tala om att jag gav den stackars sköterskan prestationsångest... fick jag höra i efterhand...

Tredje gången gick det faktiskt bra, EMLA på och så körde vi... Och de sade alltid att jag var SÅ DUKTIG...!

Men så i vecka 33 startade min förlossning.... möttes upp av ambulans och de satte kanyl i handen... *ryyys*
(usch, nu mår jag dåligt.... Blää, min fobi kanske inte är borta trots allt....)

Jag låg på sjukhuset i sex dagar och de tog venprov typ 4 gånger - alla utan EMLA, de första gångerna fanns det ju ingen tid, då det var lite akut... Jag kände mig FANTASTISKT duktig som klarade av det...!
Jag fick två sprutor i baken, men trots att de gjorde lite ont var det ingen fara, för sprutor klarar jag av.

Handen där katetern satt rörde jag knappt alls under de dagarna... Höll den så stilla jag kunde för att undvika att känna hur det kändes...
FRIHET när de tog bort den på morgonen dagen då jag skulle åka hem. Men även det var otäckt.... =/

Ojj... detta blev långt... och inget vidare svar på dina frågor...
MEn nåt med kognitiv beteendeterapi har jag för mig ska vara bra......... Kolla upp det....

Kram och jag önskar dig all lycka på din väg att bli fobifri!!!

Ojojoj...det låter somjag skrev det... fast jag har ju inga barn...
Jag tror min fobi kom när jag var ca två år och skar upp handleden när jag trillade...
har dock opereat bort blindtarmen på "äldre dagar", jag var väl 17 år...

då skällde jag på både sköterska och doktor... sköterskan sa jätte irriterat till mig "nu får du sluta vara rädd, så jag ska sticka ordentligt". ÖHHH VA?

tillslut fick hon till det, då hade jag nästan gnagt av min egen hand på den andra armen....
och när det blev till att duscha som man måste göra inför operation så kom det en fontän ur armen när dom tog bort droppet....

Jag svimmade i duschen.... och spyde ner hela stället... min fobi blev inte bättre av den upplevelsen...

Jag ska raportera hur det går på TORSDAG inte onsdag.... skrev fel ser jag nu.

Y

Det låter som om nått jag skulle kunnat skriva båda era inlägg klarar absolut inte blod å kanyler el sprutor tyvärr så har jag fått ta endel stick i fingret under den här grav å varenda gång blir jag grön i ansiktet tårarna rinner jag hyperventilerar och spyr... när jag va 17 skulle jag operera bort halsmandlarna och jag grät i flera tim dom emlade mina händer och kom med brickan när jag såg kanylen blev jag hysterisk och skrek ni ska väl inte sticka mej med den där??? nejdå blev svaret dom tog min han och det brände till hörde ett oj genom min hulkningar, jag skrek det gör ont det gör oooont hon svara ja du hade visst lite tunna blodådror på händerna så att den sprack, så hon fick sätta i armvecket istället, när jag vakna eft op så värkte hela armen å jag ville ha bort droppet men fick inte men efter ett toa besök med baksug i droppet så jag typ svimma så tog dom bort droppet iaf hade jätteblåmärke i över 1mån, så ju närmre förlossningen jag kommer destomer panik får jag inte över själva trycka ut melon ur ägghål utan rädd för dropp sprutor kanyler akuta kejsarsnitt mm så jag ska snart få komma till någon å prata min bm har fixat känns skönt, men jag försöker tänka kan alla andra (speciellt mina små små 48kg syrror med bara lustgas) så ska jag oxå kunna..

Hej!
Jag VAR väldigt rädd. Det började när jag var liten och tittade när min syster tog blodprov. Jag svimmade o det blev en jättegrej av det hela.
Jag tog mitt första blodprov i 20-årsåldern. bodde då i Italien. Talade om att jag var rädd. vart skrattad rakt upp i ansiktet med kommentaren att jag är så pass gammal att jag får ta o skärpa till mig! vilket blev att jag satt knäpptyst o stel som en pinne. fick höra en lång ramsa för att jag inte slappnade av. gjorde allt jag kunde för att slappna av, o lyckades på något vis. sen stack hon! hon kom inte rätt. men inte att hon försökte igen, utan gröpade runt där inne tills hon var rätt! det gjorde fruktansvärt ont, armen var uppsvälld och blå flera dagar efteråt. sen dess har jag vägrat blodprover!

när jag vart gravid första gången kände jag mig tvungen. då handlade det ju om barnet. inte om mig. första gången satt min sambo i väntrummet. trodde att de höll på att ha ihjäl mig, minst! så han kom inspringande....

jag fick panik. gallskrek tills jag tuppade av.
så var det två gånger till. sen märkte jag att de inte var på samma sätt som kärringen i Italien. så det gick bättre o bättre varje gång. nu har det stannat på den nivå det nog kommer fortsätta vara. Jag tittar bort, konsentrerar mig på att andas och sparkar med benen. då har jag två saker att tänka på. sen när det är klart ligger jag kvar en stund. så trött i hela kroppen att jag nästan somnar. men jag talar om det för dom innan, så de ruskar liv i mig efter en stund o ger mig lite vatten.

Nu gäller det min 4-åriga son. son i sitt korta liv nu ska ta sitt 6:e "stora" blodprov. De får sticka i båda armarna, knäväcken, fötterna, händerna o tio fingrar. 1 timme brukar de hålla på innan de tycker för synd om honom. så fort kanylen kommer in sprängs ådran. när den väl håller blir det som baksug så det kommer ingenting alls. det hela är fruktansvärt smärtsamt! sista 2 gångerna har det inte gått utan lugnande. nu ska han opereras, och det blir ju en del nålar. men han ska få hjälp av lekterapin för sin rädsla. hoppas det fungerar. de är lite osäkra då det är så kort om tid, och blodprovet måste tas redan efter första terapiomgången.

Angi79: Hejsan! Ville bara säga att jag ( en liten 52 kilos brud ) klarade min förlossning utan bedövning... De frågade om jag villle ha EDA, PCB och kvaddlar men smärtan var INTE värre än tanken på sprutor...!!

Sen behöver man faktiskt inte få droppet/sprutan som ska få livmodern att dra ihop sig efteråt heller... Oxytocin heter det, och det hormonet utsöndras när man ammar... om du VERKLIGEN inte vill ha spruta så kan du diskutera det med din MVC-bm.... Det är en del som vill ha det så naturligt som möjligt, som låter bli den sprutan.

Min BM har sagt att vi inte behöver ta nåra tester förrän jag känner mig säkrare...
Jag är ju Rh negativ oxå...

efter att ha läst alla berättesler kräks jag nästan...

jag fattar inte hur en utbildan sköterska ens har MAGE att bli irriterade... jag skulle kunna ge dom en ordentlig flathand ska jag säga...

Jag har hört att man kan ta HB i örat... kanske jag kan göra det hos BM nu den 3 sept när jag har inskrivning... *ryser*

Yollis: Din stackare....! Jag vet nog närapå precis hur du känner... men försök att tänka på att du kommer känna dig så STOLT och DUKTIG när du har gjort ett prov, och efter graviditeten, för då har du klarat av MASSOR...!

Hur tar man HB i örat...???

man masserar örsnibben och sen tar dom "finger-stickaren" där istället...