Hej igen!
Ok.
Jag tror personligen alltid på att trösta när mina barn är ledsna. Sedan går det ju inte att "tvångskrama" någon, utan det kan handla om att finnas hos dem, prata lugnt, sjunga så att hon får hjälp att varva ner när hon vaknar så mitt i nätterna. Men sedan finns det de som har helt andra åsikter såklart, så det är naturligtvis upp till dig hur du vill göra när det inträffar.
Sedan skulle jag fundera på vad "utbrotten" beror på. Jag är av åsikten att det alltid beror på någonting. Kanske inte något man kan göra något åt, men i alla fall, det blir liksom inte bara utbrott av sig självt.... Min son var mycket sådan när han precis började prata några ord, men inte pratade fullt ut så man kunde förstå. Dvs, han förstod mer än vad han kunde säga. Och han tyckte själv att han sa rätt, fast ingen förstod. Då kunde han få såna utbrott på dagarna eller när som helst när vi helt enkelt inte hängde med på vad han ville få sagt.
När vi sedan i samma veva introducerade dagis, så blev det även uppvak på nätterna, med samma grej. Vaknade upprörd, ledsen, arg, och kunde inte varva ner på något "vanligt sätt" som brukade fungera. Enligt mig så var det inte så hade det ingenting med att man inte trivs på dagarna att göra, utan snarare att hela vardagen faktiskt förändrats. Tänk själv, dels har hon förstått att hon inte alltid gör sig förstådd (innan har de mer varit nöjda med sin "egna lilla värld" och inte förstått att de inte kan prata så att säga). Dels händer det en massa saker under dagarna, som hon nu upplever utan er som föräldrar (som hon är van vid alltid annars är med henne). Under nätterna, när man drömmer bearbetar man ju allt som händer runt omkring en (det gör ju även vi vuxna) och när allt förändras, och man dessutom inte kan göra sig förstådd, så tror jag helt enkelt att det blir lite väl mycket i deras lilla huvud.
Mina råd är alltså dessa: 1. Trösta alltid. 2. Kanske till och med ge ännu mer av din tid till henne när ni träffas så att hon kan känna att ni är "som vanligt". 3. Prata innan ni går och lägger er om hur dagen varit. Det hjälpte för min son. Han kunde ju inte berätta, så jag gjorde det så att säga "åt honom". Ungefär så här: "idag har varit en kul dag. Först så gick vi upp, och du tog på dig de gröna byxorna. Sedan gick vi till dagis, och där var det samling med sångerna....(sjunger lite på dem...) och sedan gick ni ut och grävde i sandlådan... etc." På det sättet så märkte jag att det liksom sorterades lite i hans huvud. Och sedan berättade han vissa saker, säger "mösa" eller något sådant när vi pratade om att vi klädde på oss och så. Så man märker att han lyssnar.
Vet inte om det hjälper. Men jag tror att det kan vara en av orsakerna till att det blir lite fler "utbrott" för er lilla tjej.
Lycka till!
