Tänkte jag ju inte på

Jag absolut avgudar min dotter och har gjort det sen 30 minuter efter förlossningen. Har alltid vetat att jag velat ha många barn, så när hon kom visste jag att det bara var början! Har dock tänkt adoptera efter det här barnet pga sjukdom.

Nu är det så här att hennes graviditet var jobbig, fick regelbundna värkar i vecka 23 som höll på ända fram till förlossning med max 10 minuters mellanrum. Var inne i vecka 24 och vecka 31, blev stoppad med bricanyl och inlagd mindre än en vecka båda ggrna. De sista nio veckorna var jag inne på spec mödravården mån, ons och fre och mätte sammandragningarna, men flickan höll sig på plats tills det var dags.
Jag fick inte lov att gå över tiden, så två dagar innan satte de igång mig, vilket resulterade i 12 timmars pinvärkar, med tre minuters mellanrum, utan resultat. Bad då om morfin för att kunna slappna av, vilket hjälpte för fyra timmar senare hade jag öppnat mig 6 cm. Fick då Epidural, vilket gjorde att jag kunde vila lite, en timme senare hade jag dragit ihop mig till 3 cm igen.... Sen när det var dags för ED igen, så fungerade den inte, så efter 23 timmar av nästan konstant smärta, blev det kejsarsnitt.
Väl uppe där skulle de lägga en sån bedövning, men eftersom epiduralen inte fungerat la de den här bedövningen "en kota" högre upp (så förklarade narkosläkaren efteråt när han sökte upp mig för att be om ursäkt), vilket resulterade i att hela kroppen slogs ut. Jag kunde inte andas själv utan kopplades till en "respirator", han började prata om sövning, men jag kände det då som om de var på väg att avliva mig, så jag kippade med ögonen vilket han tack och lov förstod.
En halvtimme efter att hon fötts började jag kunna andas lite grann själv, och två timmar senare hade jag fått tillbaka känslen i större delen av kroppen.
Nu till problemet. Jag minns detta som igår, men önskan om att bli mamma igen har gjort att jag förträngt just den biten... Och nu, när jag är i vecka 18 slog det mig att "Fan jag måste föda igen".... Till problemet? Jag har inget problem med smärta, men vägrar dock en igångsättning till, för det upplevde jag skrämmande! Men om jg nu går över tiden, så måste jag välja på snitt och igångsättning, och snitt är lika otänkbart?

Någon som varit med om tuffa förlossningar men sen fött barn igen och det gått galant? Behöver lite uppmuntran...