Adopterade göteborgare!

Hej, hej! Är adopterad både jag och maken, väntar barn nr 2. Är 34 år. Kramis

Hej! Adopterad från Sri Lanka. 3 barn och snart 33 år :))

Hej vad kul att ni svarade! Själv är jag adopterad från Syd Korea.
Va nästan säker på att jag var gravid när jag skrev mitt inlägg här men var inte säker hade alla olika symtomer som tydde på det men man vet inte om man bara inbillar sig massor med så idag morse gjorde jag äntligen testet och det visade positivt är överlycklig och helt överväldigad av glädje trodde inte att jag skulle kunna bli det så fort efter att jag slutade men mini pillrena i slutet av Juni...men det gick visst ändå hihihi...

Enligt en liknande sida som FL ska bebben komma 16 Juni=)

Är så mycket som snurrar i huvudet på mig nu mycket man tänker och undrar, ska bli så spännande med och se hur mycket av mina asiatiska gener barnet kommer att få längtar så efter att få se.

Hur kände ni när ni väntade första barnet funderade ni mkt på att ni själva ska få ett biologiskt barn som kommer att likna dig/er??

Kram Linn

GRATTIS!!!

När jag väntade min första funderade jag inte ens över om det skulle likna mej eller pappan. Det jag tänkte på ibland var hur mörk han skulle bli *S*
Har inte känt att jag saknat det när jag växte upp, att inte likna ngn hemma. Jag är väldigt lik min bror i sättet och humöret så utseendemässigt har varken jag eller brorsan tänkt på att vi inte är lika på. Det märks ofta på våra kommentarer oss emellan.
Men visst, nu efter tre barn och nära kontakt med biologiska föräldrar och syskon är det kul att se att barnen är lika deras "mormor och morfar"
Min minsta som är 1.5 år är en ren kopia på sin srilanka kusin.
Det jag vet jag tänkte mkt på ett tag var om barnet skulle få mina handikapp som är ärftliga. Det var en av anl till att jag sökte mina rötter för att få svar på många av mina frågor om tex handikappen och hur det kunde bli för mina framtida barn. Nu har inte ngn av mina tre barn det som jag har.

Tack så mycket mammamys!!! Vad spännande det låter förstår att ni är nyfikna då
Det är samma för mig har haft en bra och trygg uppväxt och inte heller känt att jag saknat att se mig själv i mina föräldrar utseendemässigt på nått sätt. Är lik min far ändå=) vi är båda väldigt envisa och veliga när det gäller att bestämma sig med saker och ting ibland riktigt jobbigt faktiskt beslutsånges som heter duga kan jag lova er..haha...sen är det e lustig sak vi gör båda två som jag tagit efter när jag redan var 2-3 år bara jag luktar på nya saker och det gör pappa min med, visst är det komiskt att man har såna likheter **Skratt**
Min mamma är från början ifrån Holland så där bor all min släkt från hennes sida, och min far är smålänning så det är bara min far och min syster som är helsvenskar och födda här från början fast hon är också adopterad. Så vi är en rätt så internationel familj

Ja det är så jag känner med att det är en ovanlig känsla och lite läskigt att nån kommer att likna en själv

Adoption har aldrig känts som ett konstigt alternativ för mig jag har många gånger känt att jag gärna skulle kunna adoptera finns ju så otroligt många barn där ute som behöver kärlek och en mamma och pappa, men min sambo är inte tyvärr samspelt med mig där vet inte vad han är rädd för i gentligen har försöt att fråga men får inget tydligt svar tycker det är väldigt tråkigt men man får ju acceptera det ändå.
Men kan tänka mig att det där ligger mycket i att han vill kunna se nån likhet med sig själv på nått sätt.

Hon blir ju en perfekt julklapp då va roligt för er och spännande!=)
Kom faktiskt själv tror att det var 2 dar innan julafton till Landvetter flygplats får höra den historien ibland fortfarande:P att det var den bästa lilla julklappen vi kunde fått och så bra tajmat!:)

Tack så mycket Josefina! Nä jag förstår dig samma för mig med inte tänkt på likheter till utseendet under min uppväxt heller så. Det är mycket annat som man tar efter som man liknar på i stället vissa ord och sättet man pratar på och man apar efter med saker som man innan tänkte att så ska aldrig jag göra ialla fall...hahaha....men där hade man fel ändå

Vad jätte kul och spännande att du fått träffa dina biologiska föräldrar och syskon och släkt måste känts specielt men samtidigt kanske lite konstigt med eftersom man inte levt med dem eller känner dem ens i början?
Kul att kunna ha den kontakten med dem och det måste ändå va häftigt att man kan se likheter så med din dotter och kusinen där nere utseendemässigt.

Hade gärna velat träffat mina biologiska föräldrar men jag har sen många år vant mig vid tanken att det aldrig kommer att bli så. Var i Syd Korea första gången 2001 med min mamma vi reste dit med adoptions centrum i 17 dagar det var verkligen en otrolig upplevelse spännande och intressant och många intryck att smälta. Försökte då genom AC i Korea att få tag på dem men visste inom mig att det igentligen var lönlöst att försöka men gjorde det ändå och de fick inte tag på dem sa de, men våran guide från svenska AC sa att även om de får tag på dem och det inte vill träffa mig så säger de så ändå.

Många vänner har ju sagt genom åren att de tycker jag ska vara med i spårlöst försvunnen men har aldrig tagit det steget då ska man vara med på TV och allt usch!! Sen tror jag ändå inte att dom skulle kunna hitta dem för jag tror att dom är omgifta och har andra efternamn och säkerligen inte vill konfronteras med sitt förflutna som hänt och antagligen så vet inte ens deras respektive ens om vad som hänt innan ens för det är en skam i Korea att bli gravid utan att man ens är gifta med varandra det är nog en hemlighet dom får leva med resten av sitt liv inom sig.

Så var glad att du har fått den möjligheten att träffa dem! Blir lite avis på sånt....inte illa ment men önskar själv jag hade kunnat det.

Ha en trevlig Lördag nu!

Hej kul tråd, jag är adopterad från Sydkorea och var tillbaks för första gången för lite mer än två år sedan.
Är 37år och har 4barn, minstingen är 3mån o äldsta 14år.

Hej Vad kul att tittar in här med=) jag måste erkänna att jag vart lite dålig på att vara här senaste tiden vart så mycket så jag har inte hunnit känner jag.
Hur kände du att komma till födelselandet och ditt ursprung?
Var i Gbg bor du?
Oj inte illa redan 4 barn och 37 bara bra jobbat hehe...:P
Vilka drag har era barn fått mest tycker du är så kul och höra bara eftersom man är så nyfiken själv på hur ens barn kommer att se ut, vet ju att det är jätte olika men kul och se ändå:)

Hoppar in jag med ... :)

Är 23 år och väntar 2a barnet . Beräknad att komma om 20 dagar , den 18 November .

Är adopterad från Bolivia . Senast jag var där var när jag var 4 år så det vart väldans länge sedan ...

Stort grattis till er som också väntar smått :)

Inuttis, det kändes otroligt häftigt att få komma till Sydkorea. var där på en stor träff med adopterade koreaner från hela världen så vi var över 600st. Däremot känner man ju sig långt ifrån som en korean. Men jätte intressant att få se landes/staden man kommer ifrån. Men mesta tiden spenderade jag på shopping, det var ju så billigt och så kul att köpa en massa.
  
Mina barn är väldigt olika varandra tycker jag, äldsta dottern och jag är så olika. Hon har inte så mycket som gör att hon ser ut att ha en koreansk förälder.
Medan min andra dotter är en kopia av mig både till utseende o sätt.

Sönerna är blandning av mig o maken, kanske mer av makens drag, lite av mina ögon o mycket av mina färger.

Lindah, så spännande inte alls långt kvar tills du får ditt andra barn, vad spännande.

Jag tycker det är både spännande och läskigt att se på lillan i magen. GJorde ett privat ultraljud sent i graviditeten och såg då på en skärm stor som en hel vägg i närbild den lillas ansikte och kropp och såg tom ögonbrynens form! Det var första gången jag såg någon "släkting" som är lik mig till utseendet. Det var blandade känslor. Och jag såg att hon har min mans öron, mina ögon (konstigt eftersom han är korean och jag trodde att hon då automatiskt skulle få hans vackra ögon), min mun, makens höga kindben, hans långa ben och min näsa....

Vår adopterade son är så lik min man utseendemässigt men i sättet är han lik mig.

Oj, vet inte ifall denna tråd fortfarande lever...

Jag är 31 och adopterad ifrån Chile. I november kommer vårt första barn. Kan knappt vänta!!