Nu känns allt jobbigt. Jag skulle ha fått mitt barn nu om det hade suttit rätt. Min mans svägerska har fått barn nu och hans kusin har också fått barn nu. Det känns jobbigt.
Jag vill försöka igen nu, men rädslan sitter djupt. Hur kan man komma över det.
Har du fått mf eller har svårt att bli gravid?
Hade ett x i februari och innan dess ett mf.
Jag förstår att det känns jobbigt. Jag tyckte också det var extra svårt just kring den tiden barnet skulle ha fötts om embryot satt sig i livmodern som det ska istället för i äggledaren, det var några månader sedan nu. Min tröst är att det troligen kommer att kännas bättre om ett tag, så har det varit för mig i alla fall. Det känns fortfarande jobbigt ibland men det är mycket bättre än det var under tiden närmast oprationen och tiden då barnet skulle ha fötts.
Rädslan att det ska hända igen kan verkligen vara jobbig. När vi började försöka igen efter min operation och det var jobbigt varje månad kring tiden då mensen skulle komma. Å ena sidan hoppades jag att jag var gravid, å andra sidan var jag rädd att det skulle sitta i äggledaren igen. Så besvikelsen att inte vara gravid när mensen kom blandades med lättnad över att jag inte var gravid, för då hade jag i alla fall inte utomkveds igen. Jag blev mycket orolig varje gång jag hade ont i magen. Jag tror ändå det är bäst att du börjar försöka igen snart. Jag tror att det kan vara bra att bara ge sig in i det. Visserligen är risken ökad att få utomkveds igen då man haft det förut, men det allra troligaste är ju att man inte får utomkveds nästa gång. Man måste försöka hitta något sätt att hantera rädslan. För mig har det hjälpt att läsa mycket om utomkvedshavandeskap. Om du blir gravid igen så kan du säkert få tidiga kontroller med tex blodprov för att mäta hCG-halt för att kolla att graviditeten är normal.
Jag och min man har inte lyckats bli gravida igen på egen hand (det gick inte jättefort att bli gravida vid utomkvedshavandeskapet heller) så nu har vi inlett vårt första försök med provrörsbefruktning. Det känns jättebra att vara igång med det så att vi förhoppningsvis får vårt barn snart. Men rädslan för utomkveds är ju inte helt borta, om jag blir gravid så är jag inställd på att den allra första tiden innan jag vet att det ligger i livmodern kommer att vara jättejobbig. Så för mig har inte rädslan försvunnit, och det är inte säkert att den gör det för dig heller. Men du får försöka att kunna leva med rädslan och se fram emot det hägrande slutmålet, en bebis.