Ett råd i all välmening till alla som kämpar!

Hej!
Jag och min man är inne på vårt femte år i vår kamp att få bli en liten familj. Vi har fått fyra missfall, varav tre sena missfall. Inga utredningar ger några svar på varför. Vår väg är nu att få bli familj genom att adoptera ett litet knyte.

Anledningen till att jag skriver här är att jag skulle vilja uppmana alla som har många och jobbiga försök bakom sig (och kanske framför sig ännu) att om minsta tanke på att försöka bli familj på annat vis finns:

Ta kontakt med en adoptionsorganisation nu, gå med som sökandemedlem NU! I slutändan kanske det inte blir adoption för er och då tillfaller er sökandeavgift olika biståndsprojekt, så ingen skada skedd förutom några hål i plånboken. Om det skulle bli adoption som blir er väg till familj så har ni sparat många års väntetid genom att tänka i förväg. Hade vi fått samma råd och inte varit dumsnåla hade vi besparat oss åtminstone två års väntan. Just nu ökar väntetiden markant och för att få skicka sin ansökan till något land är det oftast minst två-fyra år och sedan är det också en väntan i själva landet. Det är hårda krav på både ålder, hälsa och tidigare sjukskrivningar, så läs på lite bara i fall att...

Hade vi ställt oss i kö när vi först tänkte tanken (ett år innan vi faktiskt gjorde det) så hade vi varit en familj nu men då slog vi bort det och tänkte att vi skulle försöka en sista gång. Vi vet inget om framtiden och vilka vägar som blir framkomliga, därför är det bra att göra planer för fler alternativa vägar. Om man stoppar huvudet i sanden för länge riskerar man att förbli utan barn och den fantastiska möjligheten att få leva som familj. På vår adoptionskurs var det två av sex par som föll på ålder, de hade väntat för länge och var inte medvetna om de nya hårda ålderskraven.

Jag önskar er lycka till hur ni än väljer att göra!