När ska man ge upp?

Man "ska" ge upp när man känner att det är det rätta för en själv. Att andra gjort sjutton IVF-försök eller försökt i 25 år eller vad det nu kan vara spelar ingen avgörande roll för när ni själva ska sluta försöka. det handlar bara om er, och det är bara ni som kan komma fram till det genom att känna, känna och känna ännu mer.. och ställa chansen att få ett barn till slut emot hur det påverkar er negativt att försöka.

Är adoption ett alternativ? Ibland är det inte "ge upp" man ska utan helt enkelt byta väg...

Ohhh, jag kanner verkligen med dig, o jag forstar hur fruktansvart jobbigt det maste vara....(har ocksa en historia bakom mig....)

Om du bara e 26 ar gammal sa tycker inte jag att ni ska ge upp.....har du aggstockarna kvar o aggproduktion sa kan ni ju gora fler IVF?? Om din man skulle orka saklart. Adoption? Hur staller ni er till det?

Fran en som ocksa drommer om barn men ar 37....

Kramar om dig!!

Usch vilken jobbig sits du sitter i :(
Jag känner med dig och det gäller att aldrig tappa hoppet.

Vi har också haft en jobbig tid med 7 st missfall och längtan efter barn var ju så stark så man hoppade mellan lycka och förtvivlan om och om igen.
Våran lösning blev att vi skaffade en hundvalp för att kunna fokusera på något annat som var positivt.
Hunden fyllde det tomrum som fanns och jag fick vara omhändertagande och kärleksfull mot hunden ist.
Under denna perioden blev jag gravid igen och jag var livrädd att förlora även detta barnet men nu sitter jag här och skulle haft bf 22/9.

Jag funderade även på adoption och det är ju ett bra alternativ.

Jag håller inte med. Ibland är det bara destruktivt att hålla kvar vid hoppet. Men var den gränsen går är så oerhört individuell, den går inte vid ett visst antal missfall eller visst antal år eller visst antal IVF t ex...

Nej men jag menar att om jag hade givit upp så hade det ju inte blivit någon bebis. Trots att jag kände mig totalt deprimerad så var det värt att försöka med tanke på vad resultatet blev.

Det är ju individuellt som du säger men när man är så ung som ts är så har hon all andledning att inte ge upp.

Jag haller fullstandigt med dig! Ar man bara 26 ar o om det finns mojlighet till att fortsatta forsoka sa tycker jag att man ska gora det.

Det hänger inte på ålder heller... utan är just individuellt ut i fingerspetsarna.

Jennie med ie skrev 2009-09-26 10:42:26 följande:

Nej det hanger inte pa aldern helt o hallet, men den spelar en valdigt stor roll efterom bara den i sig kan gora sa att det ar for sent, specifikt for oss kvinnor.

Ja men man har bara ett liv och det gäller att kämpa i vissa situationer trots att det är tufft.

Åldern spelar antagligen stor roll för den enskilda personens känslor och beslut givetvis eftersom åldern är en del av ens individ. Men att en viss ålder gör att det inte finns anledning att "ge upp" håller jag som sagt inte med om. Det finns inga sådana gränser, det kan bara komma inifrån den egna individen (i samspel med partnern givetvis) oavsett ålder. "man ska aldrig ge upp"-grejen har jag, som synes, svårt för. För ibland är det som sagt bara destruktivt att hålla sig kvar vid försöken....