Hushåll

Hushåll på veckodagarna o helger: Jag
Tar barnen veckodagar: Jag
Tar barnen helger/kvällar: min man

Jag har förbjudit min man o sköta hushållet, det vill jag göra själv eftersom han jobbar hela dagarna o istället ska ha tid o ork o lust över till o vara med barnen på sin lediga tid

Okej.
Jag har en man som inte visar något större intresse av att vilja vara med sonen när han är hemma. Bara jag som ger honom mat, byter på honom osv.
Enda sättet för mig att inte behöva ta sonen är att åka hemifrån.

Hushåll på veckodagarna: Vi
Tar barnen veckodagar: Vi
Tar barnen helger/kvällar: Vi

Förutom varannan vecka då sambon jobbar eftermiddag, då blir det jag som tar barnen på veckodagarna och middan, men han plockar på förmiddan innan han åker på jobbet.

När mannen jobbar så gör jag allt (såklart, för han jobbar på sjön). När han är hemma delar vi. Tvätten sköter dock alltid jag.

Hushåll på veckodagarna o helger: Min man
Tar barnen veckodagar: Min man
Tar barnen helger/kvällar: Båda

Han är hemma just nu, jag jobbar. Den som är hemma ansvarar för barn o hem. Så här har vi hållit på i fyra år o det funkar fint!

Varför har alla det så bra hemma?
Jag vill också ha det så... Förr klagade min sambo alltid på att han alltid fick ta all städning, och jag sa till honom att han får hjälpa till med sonen mer. Då kom vi överens om att jag städade mer på vardagarna om han hjälpte till mer med sonen på helgerna.
MEN, nu är det jag som tar allt! Jag dammsuger kanske 2 - 3 ggr/vecka (har 3 hundar), skurar golvet 1ggn/veckan. Men han hjälper inte till mer med sonen för det.

Vi är ju två som bor i huset (plus barnen då, som också får ta sin del i hushållsarbetet) och vi är två om barnen, även fast han inte är den biologiska pappan, men tar det ansvaret eftersom han själv valt det.
Förstår inte varför han skulle "hjälpa" till, det är ju inte enbart mitt hushåll utan alla gör det som behövs. Sen har vi ju såna saker som det bara blivit så att en av oss gör, jag tvättar t.ex. alltid och han fixar alltid med bilarna, men det är ju inget som är skrivet i sten.
Jag tycker att man ska prata med varandra om hur mycket man tycker är okej att göra och hur man ska fördela resten, sedan så måste man ju vara lite öppen och inte stenhårt säga att "jag dammsög faktiskt sist" eller "vi har ju bestämt att det är du som ska plocka ur diskmaskinen", utan man gör det som faller på.
Och är det ingen som orkar plocka undan nån dag så får det vara, då tar man det dan därpå. Men det här gör också att ingen känner något "måste" på sig och jag städar för att jag faktiskt vill det och inte för att han gjorde det förra gången. Och likadant är det ju för honom, han vill ju också ha det fint hemma, därför städar han.
Att han skulle "hjälpa" till med sonen låter i mina öron helt absurt. Jag kan hjälpa grannen med barnen i form av barnpassning, men jag kan ju inte hjälpa barnens pappa med att ta hand om barnen, likadant viceversa.
Prata med varandra! Hoppas det löser sig för er med!