• half

    NÄR kommer man över det sår som aldrig slutar blöda? Det har frågats förr, men HUR kommer man vidare?

    Hej på er som kanske förstår vad jag menar.....suck.

    Efter 4 MF, en hel del diskussioner, tårar, kuratortider, och med ovannämt blödande sår så sätter vi slut på bebisjakten. Med bestämdhet...jag väntar nu på sterilisering som ska hjälpa mig vidare med kampen att acceptera ett liv och vardag utan att någonsin få heta Mamma.

    Jag har kommit hit för att läsa men inte orkat skriva förrän nu. Vill INTE vara en bitterkärring som är avundsjuk samtidigt som jag mår illa av en värld som är fyllda av gravida kvinnor och barnfamiljer överallt. Avslutat med kuratorn i våras då hon hjälpte mig komma tillbaka från misär till att bli fungerande människa igen. Men ändå.....arbetskamraten som blev gravid samtidigt mig sista ggn--nu födde hon lilla underbara barnet för 2 månader sedan. Men jag kan inte, våga inte komma hem till henne för att träffa bebisen. Vet inte om jag klarar av det....suck. Men inte kan man fortsätta så här? Och så arbetar jag med att ta hand om andras funktionshindrade barn...det tär också mer än det borde.

    Hur gör ni? Har ni någon magisk tips? Tack snälla för att ni finns här. Det finns så många som säger att de förstår, men de är föräldrar. Då KAN man inte förstå. Inte ens min älskade make....

  • Svar på tråden NÄR kommer man över det sår som aldrig slutar blöda? Det har frågats förr, men HUR kommer man vidare?
  • Loppan 80

    Några magiska tips har jag inte, livet kan ofta kännas tufft och oerhört orättvist. Själv är jag gravid nu, men min sorg är att min man är svårt cancersjuk. Jag känner ofta att "jag klarar inte mer", men försöker då fokusera på det jag faktiskt har - ett barn på väg. I ditt fall har du en make som du älskar och som älskar dig tillbaka, försök att tänka på och uppskatta det (jag vet att det inte är lätt).
    Och föräldrar blir man ju inte endast på biologiskt vis, det finns alternativ som kan göra er till precis lika värdefulla föräldrar. Jag har vänner som adopterat, och vänner som använt sig av surrogatmamma, och de är lyckligare än någonsin. Så visst har du fortfarande möjlighet att heta mamma..
    det svåra i både din och min situation är att man måste acceptera att livet inte blev som man tänkt sig, men att ändå försöka göra det bästa av det. Jag hade föreställt mig att jag och min man skulle resa runt och se världen, äta på trevliga restauranger, etc. - inte spendera så mycket tid på sjukhus och med att se till att alla mediciner tas när dom ska.

    En stor kram till dig.

Svar på tråden NÄR kommer man över det sår som aldrig slutar blöda? Det har frågats förr, men HUR kommer man vidare?