Hej!
Jag vet inte helt hur du känner det eftersom jag redan har ett barn. Jag har en flicka på snart 5år men jag har försökt att skaffa ett syskon till henne nu i snart 4,5år. Blev gravid förra året men fick ett sent missfall i
vecka 23. Allt jag hade hoppats på försvann.
Runt om kring mig såg jag bara stora magar eller bebisar. Utöver allt är min bäste vän gravid. Vi hade planerat att följas åt. Jag var 5v förre henne.
Allt kändes bara så jävla orättvist. Men allt man känner måste vara ett sett att bearbeta
allt man har gått igenom eller går igenom.
Dom som aldrig har behövt kämpa vet inte hur det är.
Men jag fårstår inte varför det skall vara så svårt?
Är det bara för att man kämpar för hårt?
Min sambo är 9 år äldre och han vill inte försöka hur länge som helst. Men sen har jag sagt till honom att jag vill inte att Jennifer skall växa upp utan ett syskon. Jag själv har 3 syskon.
Har du genomgått någon utredning?