Jag gillade att bo hos mamma istället för hos pappa. Pappa i sig var inte sträng men min styvmor var. Mamma var lugn och snäll, hjälpte med läxor, myste, brydde sig om oss, offrade sig, uppfostrade oss, hade regler men var villig att disskutera. Vi fick vara barn och vi fick ta det lugnt och ha kul.
Hos pappa så var vi tvungna att alla kliva upp samma tid även om vissa ville sova längre för alla skulle äta tillsamamns som en familj. Vi skötte alla läxor själva, det var ett måste att vi gjorde dem och ibland fick vi hjälp men vi vågade inte fråga för det var bättre att vi bara skötte de snabbt själva. Vi gjorde alla hemmasysslor, lagade middag diskade, klippte gräsmatta, rensade grusgången, dammsög varje dag, skurade, dammade mm. Varje gång man satt i soffan var man tvungen att sitta lugnt och med rätt sorts byxor för annars så kunde soffan förstöras. Vi gjorde väldigt roliga saker med, men allt kändes som en illusion om den perfekta familjen, allt kändes så fejk. Det var datatider, utegångsförbud, regler. Stod det en chips skål framme när idol var på tv och alla satt i soffan så vågade man inte ta mer än ett chips, tills alla hade tagit minst ett. Det var en stel och steril tillvaro även om pappa och lena säkert inte trodde det, vi var robotar i vårat egna hem.
Därför föredrog jag mamma, men jag flyttade ändå hem till pappa för att mina systrar flyttade till mamma och jag tyckte så synd om pappa som miste alla sina barn.
Tänk efter TS, liknar ditt hem något utav det jag berättade? kan det vara så att ni upplever saker annorlunda? Finns det något du kan ta till dig som inte gör dig att börja försvara dig, utan istället lyssnar och tar åt dig.
