Pappan låter 5åriga sonen spela våldsspel
Vad tycker ni?
Min pojkvän/särbo har en son på 5 år hos sig varannan vecka och lite till.
Vi har en gemensam dotter på ett år och ett barn i magen som snart föds.
Vi planerar att flytta ihop igen snart. Ett av skälen till att vi flyttade isär var just olika åsikter i barnuppfostran, vilket ledde till mycket bråk.
Vi träffas nästan dagligen, oftast hos honom.
Nu till problemet. Överreagerar jag?
Pappan köper tv-spel som jag tycker är olämpliga för en 5 åring.
Det är krig, våld, blod, sparkar, slag, bomber, vapen, kampsport och misshandel.
Ofta avancerade, på engelska och på fodralet står det ålder 12/16/17/18 . Det står även: blood and violence, på fodralet som varningstext.
Dessa spel spelar dom tillsammans eller ibland spelar 5 åring själv.
Våran ettåriga dotter råkade för ett tag sedan se på när jag och 5 åringen spelade ett tecknat våldsspel som går ut på att man ska slå och sparka ihjäl alla fiender man möter på vägen. Hon blev rädd och började gnälla högt och stirrade in i tv´n. Då förstod jag att hon var rädd. Och detta var bara tecknade figurer! Men dom ser rätt otrevliga ut. Vi vuxna är ju avtrubbade men ett litet barn känner helt andra saker.
Så jag bestämde att inga våldsspel får spelas i hennes närhet.
Detta har några gånger lett till att vi måste stänga vardagsrummsdörren när dom spelar och hon står och gnäller och vill komma in till sin pappa och bror, givetvis.
Så här kan vi ju inte ha det?!! Hur blir det när vi flyttar ihop igen??
När sonen var 4 år plockade jag undan alla våldsspel för jag ansåg att han tog skada. Men dom kom snabbt fram igen. jag orkar inte bråka och tjata och vara den "sura och tjatiga bonusmamman" som förstör det "roliga".
Men jag oroar mig för sonen och hur det ska bli sen. Hela rummet är fyllt av vapen och krigsleksaker. Så intresset är ju helt klart färdigställt. Hoppas inte att det följer med upp i tonåren/vuxen åren, men intresset uppmuntras även då han med sin pappa fått skjuta med soft air-gun (pappans leksak) och jag trodde inte mina ögon när jag såg det.
För övrigt känns det som att sonen fortfarande är splittrad sedan deras separation för 2,5 år sedan. Han behöver massa trygghet och rutiner enligt mig.
Han är orolig, mörkrädd, vågar inte sova i sin säng eller på sitt rum. Han säger själv att han är rädd. Om vi bär in han där när han sover så vaknar han alltid och gråter på natten och kommer in till våran säng. Han vågar inte vara själv längre stund i ett rum. Går jag på toaletten så kommer han strax efter och rycker i handtaget. Han tror på fullaste allvar att det finns dinosaurier. Han har sett alla jurassic park filmerna på engelska (och andra engelska filmer) hundratals gånger. Han förstår ju inte ens vad dom säger, ser bara dom hemska scenerna och vill gärna att man ska spola dit. Han har schockat mig många gånger när han som 3 och fyraåring föreslagit att vi ska leka att vi skär av halsen på mig och att jag blöder jätte mycket. Så små barn vet inte ens vad döden innebär. Krigsskadade barn misshandlar husdjur därför att dom är avtrubbade. Sonen har aldrig blivit tillsagd att: Nu är det läggdags för barn! Han får vara vaken tills han däckar i soffan, ofta till olämpliga spel eller filmer. Eller tills han är så trött att han själv ger klartecken på att han vill sova. Inte själv dock. Därav heller ingen vuxentid på kvällarna. Dottern nattar jag varje kväll enligt rutin.
Jag vill förbjuda dessa spel för honom och våra gemensamma barn. Har jag rätt till det? Pappan tycker att jag överdriver men kanske om han fick höra från några här eller från BVC hur olämpligt det faktiskt är, att han förstår allvaret då?
För övrigt är pappan en jätte kärleksfull pappa och barnens favorit.
Det är bara det här med rutiner och våld på tv.
Vad tycker ni??
